0

Hur värderar man graderingar av en upplevelse när man har olika utgångspunkter?

Valet är över och just nu råder det en bisarr sandlådenivå. Det mest talande för denna period har varit att politikers fokus har inte funnits på de sjuka i samhället och pajkastningen har övertäffat tidigare nivåer. Jag skäms över Sverige och hur vi agerar mot varandra. 
 
Vid en debatt i TV var det en av partiledarena som hade haft ont i ryggen och det var stora rubriker i tidningar mm om detta. Som kroniskt sjuk med smärtor ständigt närvarande led jag med henne, men samtidigt började funderingarna vandra. Hur värderar man smärta? Det måste ju vara högst individuellt och stor skillnad på vad "sjukt ont" är.
För någon som sällan har ont är troligen smärtan mer påtaglig för det är något personen inte upplever dagligen och är alltså inte avtrubbad på samma sätt som vi med kronisk eller ofta närvarande smärta är. Jag kan ju bara prata för mig själv, men att ha ständigt mer eller mindre ont gör att om jag skulle lägga energi på att notera och påpeka denna så skulle nog både jag och min omgivning må så mycket sämre. När nya saker/smärtor/symptom så noterar jag dem också och påpekar dessa för min omgivning. Det är nog något vi alla gör mer eller mindre. 
 
Därför kom jag att tänka på hur en frisk person, som bedömer mig i vården eller på Försäkringskassan, ser på orden som uttryckt graderingar av olika nedsättningar eller smärtor. De flesta utgår nog från sin egen erfarenhet från att ha ex huvudvärk eller ont i ryggen och överför sin gradering på oss som bedöms. De har fått uppleva "besväret" under en begränsad tid och kan sedan leva normalt igen, då kan väl vi sjuka det också?
Men det kan inte vi då vi avtrubbas och vår gradering ser nog lite anorlunda ut. Det gör den för mig ialla fall. Hade jag ex "sjukt ont" skulle inte jag kunna stå upp i en TVdebatt och prata. Jag skulle ligga och spy av smärtan - men jag skulle högst troligt bedömas utifrån att mitt "sjukt ont" är så pass att jag skulle kunna stå upp och prata sansat. Och då misstolkas min värdering av ordet och upplevelsen och drabbar mig negativt på många sätt. Framförallt känner jag att min upplevda smärta förringas och förminskas och att jag överdriver. Jag avhumansieras.
 
Var vill jag komma med mina funderingar? 
Jag vet egentligen inte, utan vill mest väcka en tanke hos dig som är frisk och som sitter där och hör graderingar av smärta eller nedsättningar. Tänk efter om du lägger in värderingar utifrån din ev upplevelse av samma ord och dömer mig utifrån detta, utan att nyfiket fråga efter vad jag menar med den graderingen och vad den innebär för mig.
Av bland annat denna anledning känner jag en djup oro inför det jag hört att FK mer ska standilisera läkarintyg och bedömningarna av dem, att de än mer frångår den unika bedömningen (som idag dock är obefintlig) och hur detta kommer att skada så många framöver för vi är alla olika och unika i vår situation. Vi är människor.
Att vi idag ska effektivisera så otroligt mycket i jakt på lönsammare resultat går ut över våra medmänniskor. Vi måste börja samtala mer med varandra, utbyta erfarenheter och värderingar. Mötas. Respektera. Omvärdera. Från bägge håll. 
 
 
me/cfs #116omdagen #FKstress #MillionMissing #människanbakom Försäkringskassan bedömning gradering me/cfs sjukvården smärta

Kommentera här: