Sommaren orsakade ett sämre mående för mig.
Sommaren är på väg mot höst, en årstid jag älskar. Hösten är underbar med sin klara luft, dofter, regn och tända ljus inne. För mig inser jag att det är en årstid som passar min hjärna bättre idag också. För denna sommar har varit hemsk ur mitt perspektiv. Jag mår inget bra när temperaturen överstiger 15 grader och det är en starkt bländande sol ute. Jag har verkligen lidit och inte fungerat, jag har känt mig helt orkeslös och verkligen seg i skallen.
Jag har inte ens orkat skriva där jag legat i soffan med fläkten riktad mot mig. Måendet har sjunkit och jag hoppas att jag får tillbaka lite energi när hösten snart kommer, för just nu är jag rädd. Jag har haft dagar nu där benen verkligen inte orkar bära mig. Benen känns som om de sprungit ett maraton i en myr så fort jag ställt mig upp. Kroppen har värkt och jag har fått stora problem med ryggen. Ibland har jag brutit ihop totalt i sommar och livet har verkligen känts orättvist. Jag vill inte detta! Jag som kämpar så, kan jag inte få en liten belöning någon gång. Jag vill inte ha fler plågor.
Det märks så tydligt att kroppen inte mår bra av att vara still. Hur den sakta visar mig att den inte mår bra. Jag önskar att jag kunde tillfredsställa min kropps stora behov av rörelse, jag önskar att jag återigen fick svettas floder på gymmet och lyfta vikter tills musklerna skrek av utmattning. Nu får jag värre mjölksyra av att gå uppför trappen hemma. Den skillnaden är nog svår att förstå som frisk - för jag förstår den inte själv. Jag är både fascinerad och skräckslagen. Hur är det möjligt att jag av den enklaste saken får mer mjölksyra i kroppen än när jag körde stenhårt på gymmet? Kroppen fascinerar.
Min ork är inte stor idag. Jag har medvetet tagit det lugnt på de sociala medierna - de som tidigare varit min ventil ut i livet. Jag har undvikit diskussioner för de tar sån energi. Jag delar vissa saker. Mycket som minnesbank för mig själv, men också att för att upplysa andra. Jag önskar att jag nu inför valet orkade engagera mig, jag har ju trots allt ett nyvaket intresse i detta då jag nu märker hur mycket politiken färgar det samhälle vi lever i och hur vi behandlar varandra. Jag är livrädd för de mörka krafterna som börjar lägga sin svarta, tunga och i många fall livsfarliga propaganda över oss. Jag är förskräckt över att många, alladeles för många, inte ser detta utan köper enkla budskap som triggar deras ilskna känslor. Ibland undrar jag om dessa männsikor gått i skolan och lärt sig källkritik och konsekvenstänk? Då jag märker att min vilja att delta i detta är stor och min ork extremt liten så undviker jag nu kanalerna för detta.
Så om nu någon saknat mina argument och diskussioner kring sjukförsäkringen så har ni förklarigen där. En jobbig sommar där jag mått allt sämre och ett politiskt klimat som liknar en fars. Jag blir bara arg och ledsen över hur många bär sig åt där ute nu, så jag har valt att ägna mig åt mig.
Staus i övrigt:
Jag har sjukpenning ff, men är verkligen livrädd varje gång ett intyg ska in för förlängning.
Sjukersättningen har FK beslutat ge avslag på så där ska det självklart överklagas.
Jag önskar så att jag slapp FK - denna vidriga, vidriga stressfaktor i mitt liv. Denna myndighet som förorsakat mig ett lidande jag ite trodde en myndighet fick skapa hos sina medmänniskor. Jag äcklas av FK idag. Ni har orsakat mitt sämre mående. Ni är pesten, koleran och all cancer i världen - samtidigt - för mig.
Varför är det så svårt att fatta????