0

Att sakna men också att kunna värdera det som finns.

Idag, den 12 maj 2018, har jag haft diagnosen i 3 år. Jag ägnar ibland min tid i soffan eller sängen åt att titta på bilder från förr, då när jag var aktiv och kunde göra det där som föll mig in.En stor längtan infinner sig och det är lätt att bli ledsen.
Idag måste jag planera min tid långt i förväg. Som idag - jag gärna varit med på Mynttorget i Stockholm. Mina fina skor står där. De där högklackade festskorna som jag nu aldrig kommer kunna dansa i mer. De står där med en lapp som berättar om mig och några av de saker jag saknar. Saknaden visar hur livets händelser är så självklara när man är frisk. Hur allt ställs på sin spets när man drabbas av kroniska sjukdomar såsom ME. 
Idag måste jag som sagt avstå från att närvara fysiskt på Mynttorget. Jag måste planera för ett bröllop jag ska närvara vid nästa helg. En lugn tillställning, bara de närmaste och en borglig vigsel. Men jag måste börja tänka på att hushålla med min lilla energi redan nu. Sånt behövde jag aldrig tänka på sin frisk. 
Just en sådan sak är svår för mig som drabbad att förstå. Jag jobbar fortfarande med acceptansen och kunskapen i just min energinivå. Märker ex att jag mår sämre av värmen. Piggare av solen, men trögare av värmen. Jag ser ut som vanligt för de som inte granskar mig närmre, för jag känner innuti hur jag mår sämre innan jag kollapsar utanpå också. Inte ens mina närmaste ser alla gånger när jag mår dåligt. De kan dock höra för mitt humör försämras drastiskt och jag tänder till för minsta lilla. Jag som var så tålmodig förr. 
 
Det jag saknar mest nu i livet är nog de där enkla sakerna man gör som frisk. 
Att kunna göra aktiviteter med barnen.
Att orka prata med barnen och sambon längre än 10 minuter.
Umgås med vännerna.
Dansa.
Lyssna på musik.
Att kunna städa, plocka undan och få ordning i hemmet.
Att kunna bjuda in vännerna på en spontankväll - bara för att det är så skönt i sommarkvällen.
Att kunna gå på stan och titta in i passande affärer, strosa runt och kanske shoppa lite.
Att kunna laga en middag åt min familj utan att riskera hus och hem.
Att kunna ta en biltur.
Att kunna pressa kroppen i ett spinningpass eller i gymmet.
Att få känna träningsvärk.
Att kunna ta hand om min älskade trädgård.
Jag saknar mycket. Men jag lär mig också att uppskatta det självklara. Såsom att solen lyser, jag har glada och trygga barn, jag lever och jag kan skratta, jag finns. 
 
Livet har tagit en förundering väg och jag måste följa den. Var den leder vet vi inte. Idag finns ingen behandling, ingen rehab som botar. Idag finns alldeles för mycket okunskap i vården och i samhället. Men tillsammans kan vi ändra det. Tillsammans kan vi leda politikerna rätt, hjälpa forskningen att få resurser, öka förståelsen.
 
Bidra gärna till forskningen med en slant (alla är otroligt välkomna):
Swisha till 123 056 33 95
Alla insamlade medel går oavkortat till biomedicinsk forskning om ME/CFS.
 
 
 

Från www.rme.nu (där finner ni även mer info):

Vad är ME/CFS? ME/CFS (Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome) är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av långvarig, svårt funktionsnedsättande utmattning i kombination med en rad andra symtom. Sjukdomen börjar oftast i samband med en infektion. Sjukdomen, som ofta kallas ME, men har den officiella benämningen ME/CFS, är klassad som neurologisk (WHO ICD-10 G93.3) och benämns av forskare på området ofta som neuroimmunologisk. Den drabbar 0,1-0,6% av befolkningen, beroende på vilka diagnoskriterier som används. Detta betyder att det finns minst 10 000 ME/CFS-sjuka i Sverige. Troligen har bara ett fåtal av dessa fått korrekt diagnos. För vuxna är sjukdomen i dagsläget nästan alltid kronisk, men förhoppningsvis kan biomedicinsk forskning leda till framtida effektiva behandlingar.I 75-80 % av fallen börjar sjukdomen i samband med en infektion. De typiska symtomen är extrem energibrist och det som kallas för ”ansträngningsutlöst symtomförvärring” (Post-Exertional Malaise), alltså att man försämras efter aktivitet. Ofta förekommer konstanta influensaliknande symtom, halsont, värk och en känsla av ”hjärndimma”.

 

Diagnos ställs genom uteslutningsdiagnostik, där ett antal kriterier ska uppfyllas. Forskning har visat att det på gruppnivå finns avvikelser i nervsystem, immunförsvar och hormonsystem. Sjukdomsgraden kan variera från en mild variant med en lättare nedsättning av funktionsförmågan till svåra fall, där den drabbade är bunden till sitt hem eller helt sängliggande.

 

Kan inte botas - men symtomen kan lindras Det finns i dag ingen behandling som botar sjukdomen. Däremot kan medicinsk symtomlindring och korrekta råd om sjukdomshantering lindra symtomen. Överansträngning och nya infektioner förvärrar ofta tillståndet.

 

Neurologisk sjukdom som kan drabba vem som helst Det har tyvärr funnits många myter runt sjukdomen, inte minst beroende på den tidigare benämningen ”kroniskt trötthetssyndrom”, som är mycket missvisande. Några av dem är att det skulle vara en ”modediagnos” som bara drabbar medelålders kvinnor, eller ett psykosocialt syndrom. Det har också funnits sammanblandningar mellan ME/CFS och symtomet allmän långvarig trötthet.

 

I själva verket är ME/CFS en neurologisk sjukdom (G 93.3) som drabbar män, kvinnor och barn i alla folkgrupper och samhällsklasser i hela världen. ME/CFS skiljer sig markant från generell trötthet, stressproblematik och depression, och ska inte heller förväxlas med primära sömnproblem. En ME/CFS-kunnig läkare kan enkelt skilja ut ME/CFS-sjuka från övriga patientgrupper med hjälp av Kanada-kriterierna, utredning/provtagning och patientens sjukdomshistoria. Typiskt för ME/CFS är att de flesta insjuknar i samband med en infektion, att man har en stark sjukdomskänsla i kroppen och att man förvärras av aktivitet.

 

 
me/cfs #MillionMissing #me/cfs #millionmissing Myalgic Encephalomyelitis
0

Varför ifrågasätts lagen, när den ändå kan tolkas utifrån hur fan läser bibeln - av Försäkringskassan?

 Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom tagit upp frågan vad som avses med normalt förekommande arbete (RÅ 2008 ref. 15). (länk

 

Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som kammarrätten i frågan om vad som avses med ”normalt förekommande arbete”.

Enligt kammarrätten avses med normalt förekommande arbete ”vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga kan tas till vara i full eller närmast full omfattning”. Ett normalt förekommande arbete innebär ”krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder och medicinska besvär” hos den försäkrade.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde i det aktuella ärendet att ett för den försäkrade anpassat arbete skulle behöva innehålla betydande inslag av begränsningar vad avsåg arbetsuppgifter och arbetstakt. Ett sådant arbete kunde enligt domstolen inte anses vara ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.

Högsta förvaltningsdomstolens dom innebär alltså att arbeten som kräver mer än marginell anpassning efter den försäkrades sjukdom eller funktionshinder, inte kan anses vara normalt förekommande på arbetsmarknaden.

En försäkrad, som på grund av sjukdom eller funktionshinder, endast klarar ett sådant arbete bör beviljas sjukpenning. Detsamma gäller för den som bara klarar ett arbete som endast finns i mycket begränsad omfattning (jämför prop. 1996/97:28, s. 17).  Länk till 1996/97:28

 

 Jag har plockat ut några meningar ur domen ovan som jag finner ytterst intressanta:

 

”Ett normalt förekommande arbete innebär ”krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder och medicinska besvär” hos den försäkrade.”

”Högsta förvaltningsdomstolens dom innebär alltså att arbeten som kräver mer än marginell anpassning efter den försäkrades sjukdom eller funktionshinder, inte kan anses vara normalt förekommande på arbetsmarknaden. En försäkrad, som på grund av sjukdom eller funktionshinder, endast klarar ett sådant arbete bör beviljas sjukpenning.”

 

 

När man ser hur Försäkringskassan själva har bedömt mina nedsättningar i de olika avslagen till sjukpenning kan man undra vad de anser är marginell anpassning. Vad menar Försäkringskassan att normal prestation är? Tydligen kan man vara ganska nedgången och sjuk utan att detta frångår Försäkringskassans begrepp normal. Jag har därför åter gått igenom mina ärenden för att hitta vad de anser är normalt och som vi andra anser är helt sjukt. Jag kan av naturliga skäl endast visa mina egna underlag, mina egna nedsättningar mm. Alla dessa visar jag öppet mina tidigare blogginlägg (jag har redovisat 8 ärenden varav 7 fick avlag. Här börjar blogginlägget om ärende nr1, de andra följer efter det för den som är nyfiken)

 

I FKs avslagsmotiveringar brukar de upprepa några av de saker som står i läkarintygen. Jag har noterat att dessa utvalda upprepningar omfattar inte de allvarligaste nedsättningarna. De nämner alrig tex att jag måste liggvila i 2 dygn efter att ha gått 200 meter. Varför? När FK upprepar mina nedsättningar (som tydligen är fullt normala enl FK) så ser de ut så här i förkortad version:

Har tilltagande smärtproblematik

Lider av trötthet och koncertrationssvårigheter, 

Är nedstämdhet, oro, och nedsatt initiativförmåga. 

Kan inte koncentrera mig på arbetsuppgifter alls

Blandar ord och tappar dem när jag läser för barmen. 

Minskat minne.

Sover mycket men är trött ändå.

Har besvär med yrsel och huvudverk

Slutat köra bil och orkar inte med hemsysslor. 

 

 

 Vidare brukar Försäkringskassan ha sina standardformuleringar kring hur de bedömt och hur de beklagar besvären men ändå kör kniven i hjärtat på den sjuka genom att säga att den inte är så sjuk som den tror, låtsas eller försöker fejka. För det är undertonen många sjuka upplever efter att ha läst orden. Många av oss sjuka lägger ut dessa motiveringar på våra forum och vi ser att alla är de lika, väldigt lika. Och vi blir illa berörda för de säger sig se våra besvär men bedömer oss ändå arbetsföra. Undrar hur de på FK gör vid feber själva? Går de till jobbet då? Vid halsont? Vid migrän eller svår huvudvärk? Men vi ska. För vi har någon som bedömer oss.

 

”Försäkringskassan bedömer utifrån det medicinska underlaget i ärendet att du trots dina besvär skulle kunna utföra ditt eget arbete som barnskötare på en förskola eller ett annat arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.”

”Försäkringskassan förstår, utifrån dina egna och andras beskrivningar, att det är en besvärlig situation för dig”.

 

 

Men hallå…om jag har en besvärlig situation såsom FK skriver, hur kan de då bedöma mig ta ett normalt förekommande arbete?  Där ska ju en normal prestation kunna utföras. Man kan inte utföra ett normalt arbete om man har de besvär jag har och som FK uppfattat vissa bitar ifrån.

Hur kan man arbeta normalt, utan ingen eller ringa anpassning om man inte minns vad man ska göra? Hur kan det ske om man inte ens kan utföra matlagning el städning hemma eller om man inte kan köra bil? Hur kan man utföra ett arbete normalt med koncentrationssvårigheter och när man är ständigt trött?  Vad är egentligen normalt för Försäkringskassan? Hur kan vi sjuka, våra läkare, våra anhöriga, våra domstolar ha en helt annan uppfattning om vad normalt är? För har man koncentrationssvårigheter med dåligt minne och ont i hela kroppen så behövs det anpassningar - stora anpassningar. Då är det inte längre ett normalt förekommande arbete. 

 

Jag får inte texterna att gå ihop. De motsäger RÅ 2008 i sin avslagsmotivering men anser att den ändå gäller - för det har de bedömt. Och jag fick avslag pga avsaknaden av objektiva fynd, tester och att det som stod i intygen var mina ord. Inga andras. Men nu bekölagar ni att trots andras beskrivningar av mitt tillstånd så kan jag ändå jobba? Så ni har sett att det är fler som sagt vad de sett (observerat) i mitt mående? Men ändå finns det inga observationer från andra... Bestäm er FK! Ni motsäger er själva.

I läkarintygen så är besvären mer beskrivna, det ovan var bara utdrag från FKs text där de förklarar vad de "sett",

Objektiva fynd kommer jag avhandla i ett nytt blogginlägg, men jag kan redan i detta säga att FK skiter fullständigt i de objektiva fynd de fått sig tillsända för som vi ser så emotsäger sig FK själva. 

 

Varför för FK upprepa sig, men inte läkaren?

En annan sak jag reflekterat över är att FK i brev efter brev säger att läkarintygen inte skiljer sig tillräckligt åt så att de kan bedöma att de anses som nya medicinska underlag. Jag lider av en kronisk sjukdom. Kronisk innebär att sjukdomen inte förändrar sig märkbart, och skulle då intygen innehålla tillräckligt med nyheter för att FK kan bedöma dem som nya medicinska underlag så vore jag en medicinskt under, en världssensation! Det är jag tyvärr inte.

Min läkare har tom skrivit att jag blivit värre i mitt mående, men det är inte verifierat med tester somframkommer av läkarintyget - för sådana tester finns inte. Det är bara hennes observation under den halvtimme vi träffas, men den gäller väl inte för det är bara hennes ord…

I detta att de anser att min läkare upprepar sig när hon försöker beskriva mina nedsättningar slår tillbaka på dem, för när jag nu läst besluten från dem återigen så ser jag samma ord, samma formuleringar, samma uppreningar. Om o om igen. Inget unikt syns i bedömningen, bara mallar. Har de då bedömt mig unikt och förutsättningslöst? Knappast. I FK-journalerna ser jag ständiga hänvisningar till tidigare beslut och sånt påverkar självklart den nya bedömningen för varför står det annars med?

 

Fk bedömer mig kunna arbeta på förskola som barnskötare. Undrar vad föräldrarna till barnen anser om detta?

Ett normalt förekommande arbete kan jag tydligen ta - trots mina besvär FK sett att jag har. Jag kan tom arbeta i min barngrupp på förskolan och ansvara för de 20 st 2 åringar vi har, jag och mina två kollegor. Att jag sedan inte minns vad jag ska göra, att jag har svåra smärtor som dessutom tilltar är inget som kräver anpassning, inte heller att jag har svårt att koncentrera mig. Att jag inte ens kan ta mig till arbetet är tydligen helt oväsentligt också. Att jag (min hjärna o jag) blir helt slut av att träffa människor, att gå 200 meter eller att höra ljud, är oväsentligt och tydligen helt normalt. Säkert lika normal att jag efter det behöver vila i 2 dygn. Liggvila. Jag får inte heller ihop diskussioner, tappar ord, kan inte återberätta och kommer inte ihåg vad som sagts - ganska viktiga bitar kan jag tycka, men tydligen inte Försäkringskassan som anser detta vara helt normalt. Likaså anser FK att det är helt normalt att jag blir helt tom i huvudet (paralyserad) vid rörelser och av intryck omkring mig.

Allt detta står i mina läkarintyg. Men Försäkringskassan anser att det är normalt och inga anpassningar behövs på mitt arbete som barnskötare. Undrar om barnens föräldrar anser samma sak? Undrar om de känner sig trygga med att FK bedömer mig kunna ansvara för deras mest värdefulla person i livet? Eller att jag skulle köra dem till jobbet i en buss om jag jobbade som busschaufför - jag som inte kan köra min egna bil längre pga att hjärnan paralyseras av alla intryck och jag somnar efter en kort stund? men köra buss kan jag och ansvara för de personers liv när de sitter i bussen?  Var går gränsen för FK vad som är normalt mående och således inte kräver några eller ens rimliga anpassningar av arbetet? När är mitt mående livsfarligt nog för andra? För mig själv? Det är inte normalt att utsätta andra för fara pga hur man mår. 

 

Så hur är det möjligt att FK kan bedöma att jag kan utföra ett normalt förkommande arbete utfrån den lagtext som faktiskt finns idag. Att det överhuvudtaget behövs utredas i rätten - igen - är i mina ögon ytterst märkligt. För lagar kan tydligen tolkas hur FK vill, bara de uppnår sjuktalen, och då är alla vägar tillåtna. Vad sker vid en ny lag? Hur vet vi att FK inte kan välja att tolka den som det passar deras syften och målsättningar? 

När kommer vi behöva ytterligaer en ny lag? Om 5 år, om 10År? Idag tillåts FK tolka lagarna ytterst krativt och det för att passa de mål som satts av Regingen. Idag styr sjuktalen. Inte lagen. Det är uppenbart.

Varför är det ingen som ifrågasätter hur FK tillåts tolka lagar så anmärkningsbart och olika genom tiden beroende på vad målet från Regeringen är? Varför är det ingen som ifrågasätter FKs agerande? Varför ifrågasätts lagen, när den ändå kan tolkas utifrån hur fan läser bibeln?

me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom Hitte-på-jobb Livsfarlig tolkning av dom Myalgisk Encefalomyelit RÅ 2008 ref. 15 Tolka lagen som fan läser bibeln hjärntrötthet me/cfs normalt förekommande arbete sjukpenning sjuktal
1

Granskningen av FKs årsredovisningar ger er ett antal grafer.

Jag har funderat mycket på ett av de uttalanden jag hört kring FKs avslag. Den ansvariga minister Annika Strandhäll sa att man kan överklaga om besluten inte förstås eller känns rätt. Mina handläggare på FK sa samma sak, när jag bad dem förklara vad som stod och hur i h-e det komma fram till det där. Det känns verkligen som vi lever i parallella världar. Där viljan att få insyn i vår verklighet, den de beslutar om, inte är intressant att lyssna på eller se.
Känslor är enormt svårt att förmedla och få full förståelse för. Fakta är något som många brukar kunna relatera till och därmed inte känna sig påpälsade någon annans åsikter. Därför blir då mottagligheten lättare. Därför ska jag försöka låta bli att förmedla mina upprörda känslor - utan vill denna enda gång i detta blogg inlägg säga att jag är heligt förbannad, djupt kränkt och absolut förolämpad av vår Regering och Försäkringskassan.
De känslorna kommer ur hörda uttryck såsom:  "det är bara att överklaga", "de sjuka har svårt att förstå besluten som FK ger dem så vi måste lära dem", "de sjuka upplever att de faller mellanstolarna och inte får någon hjälp"...."vi utreder", "vi återkommer inom kort", "rätt försäkring tillfaller rätt person".
Men det mest framträdande de senaste åren har ändå varit "vi tog i alla fall bort stupstocken" och genom detta så försöker de peka på en annan syndabock och gömmer sin egna hantering bakom ryggen. Det tillkom även en 11 punkterns åtgärdslista som jag känner är till för de som lyckas få en vinstlott i lotteriet om en plats i sjukförsäkringen. Tom min jurist säger att hela processen med FK, OMP, FR och KR är ett lotteri numera. Det är inte rättssäkert. Ingen av de 11 punkterna behandlar den stora lien - sjuktalen.
 
Graferna är baserade från FKs årsredovisningar från år 2011-2017.
Jag är faktanörd och jag gillar att försöka fömedla informationen jag fått. Nu ska jag göra detta i form av ett gäng grafer som jag skapat utifrån årsredovisningrna från FK år 2011-2017. Vissa år redovisar FK inte samma siffror, men jag tror bilden av utveckligen är tydlig ändå. Siffrorna går säkert att få tag på om man har orken att jaga FK och deras sifferavdelning, men jag väljer att redovisa de siffor som finns offentligt redovisade.
När jag redovisar grafen med antal så fick jag med mitt dåliga processagerande inte fll klarhet i om det gäller antal ärenden eller människor. Men siffrorna redovisas på samma sätt så de blir ändå jämförbara så. Observera att jag lagt in när sjuktalsstyrningen började (sept 2015). Sedan togs ju den berömda Stuptocken bort (feb 2016). Men då FK presenterar årssiffrorna och inte per månad så får vi tänka att stupstockens offer är till vänster om den streckande linjen och sjuktalsoffren till höger. Betänk nu uttalandet - "vi tog bort stupstocken"... Vi börjar med hur många personer som fått avslag vid ansökan eller indragen sjukpenning:
 
 
 
Nu går vi över på procentsatserna av detta. Observera att här har FK tydligen valt att inte presentera totala procenten år 2011 och 2012 i sina tabeller. Jag börjar med det som Regeringen och Försäkringskassan lyfter i media. För här är siffrorna inte alarmerade - ännu.
 
 
Om man nu vänder blicken till den andra gruppen som inte beviljas sin sjukpenning - de som får indragen sjukpenning, så ser man oroväckande siffror. Detta är de långtidssjuka, de med utmattning, cancer, kroniska och komplicerade sjukdomar. 
ISF skriver i sin rapport från juni 2018 (länk finns längst ner)om hur dålig kvalitet FKs bedömningar håller och jag anser att denna rapport - och ett gäng fler från ISF - borde uppmärksammas mer:
"Försäkringskassans bedömningar efter 90 och 180 dagar i rehabiliteringskedjan håller inte tillräcklig kvalitet. Kvalitetsbristerna beror till stor del på att ärendena saknar ett grundläggande utredningsarbete. För att sjukskrivningsprocessen ska fungera tillfredsställande behöver Försäkringskassan göra ett kontinuerligt och grundläggande utredningsarbete i varje ärende, både för att kunna bedöma den sjukskrivnas rätt till sjukpenning och för att klarlägga möjligheter för återgång i arbete. Det visar en granskning som Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) gjort."
 
 
Jag lägger till en graf som visar hur många personer som VARJE DAG under det året utförsäkrades. Betänk att varje person oftast inte är ensam. De har även familj som drabbas. Anhörighetsbördan är enorm. De får också uppleva stressen, den totala hjälplösheten, den ekonomiska oron, pressen på att hålla sig på benen för man klarar inte en till sjuk, dubbla bördan med att sköta mycket. Detta kan bli en fjärilseffekt med oroväckande följder. Att tänka långsiktigt hade nog lönat sig mer än att jaga sjuktal. 
 
 
Om jag redovisar detta i siffror så ser det ut så här:
2011 - 61, 2012 - 51, 2013 - 44, 2014 - 39, 2015 - 46, 2016 - 98, 2017 - 116 st personer per dag, varje dag som utförsäkrades. År 2015 infördes sjuktalen....
 
 
Rättsäkerheten då?
Det är svårt att hitta siffror på detta, men jag tänkte att jag kunde presentera hur de som orkar och kan överklaga har bedömts i procentsatser. En viss tydlighet finns i dessa siffror då de visar viljan till att verkligen granska och omvärdera. För vi kommer väl ihåg vad ISF skriver om hur sjukskrivningsprocessen är. Det finns många rapporter på ISFs hemsida med liknande innehåll tyvärr så detta är ingen nyhet Jag googlade ordet rättssäkerhet för ett tag sedan och fann många förklaringar. Jag valde en som sammanfattade dem alla bra tycker jag:
"Någon entydig definition finns inte, men allmänt brukar begreppet betyda att ett land har en lagstiftning och ett system i övrigt som innebär att den enskilda medborgaren har ett skydd för godtyckliga ingrepp från samhället självt, t.ex. att man inte åtalas eller döms utan tillräcklig bevisning, att man inte döms utan tydligt lagstöd och att alla medborgare oavsett samhällsställning eller ursprung bedöms på ett likartat sätt."
En sak som FK fått en skarp tillsägelse av JO för gäller bland annat den delen som gäller att de tar alldeles för lång tid på sig att gå igenom de överklaganden de får in på OMP (Försäkringskassans Omprövnad). De låg länge, flera månader kanske tom ett år, över 20 veckor och den gräns som ska gälla för att FK skulle tillgodose de mänskliga rättigheterna är max 6 veckor. Sist jag kollade av på våra forum hade de fortfarande inte kommit ner i 6 veckor och då var tidsfristen redan över sedan länge på det löfte FK gett Regeringen. Bara en parantes i detta, men ack så viktig tycker jag. För det handlar om hur seriöst man ser på sin verksamhet och hur man ser på de människor man bemöter.
 
Om vi tittar på fler grafer jag gjort. När man som sjuk får ett avslag så bör man överklaga till OMP. Men som sjuk är det ingen självklarhet att man vågar, orkar, kan eller förstår hur/om man gör det. Men de ärenden som inkommit till OMP ser ut så här under åren:
 
 
 
Sedan visar nästa graf hur villiga de är att ändra det avslag man fått från Försäkringskassan. Betänk nu återigen ISF rapport om att FK brister...
 
När den sjuke nu, efter troligen lång väntan, har fått ett nytt avslag så rinner troligen kraften ur dem. Man känner sig ifrågasatt, förminskad och man förstår inte hur i hela friden de kommit fram till detta. Jag har sett bevis (journalanteckningar från OMP) att de ägnat FYRA minuter åt ett ärende som omfattade minst 30 sidor. Säg den handläggare som överhuvudtaget hinenr läsa 30 sidor på 4 minuter... Rättssäkerheten känns avlägsen.
 
Men nu kan man överklaga till Förvaltningsrätten. Tänk på att tiden från avslag tagit tid ocg FR tar ännu mer tid på sig så ett beslut från dem kan komma 1,5 år efter ett avslag från FK. Oftast får man höra att nu blir det bättre. FR bedömer mer rätt. Jag levde på det hoppet och insåg sedan när beslutet kom att de kopiert FKs avslagmotivering. De kan inte ha läst den fakta som finns.  Här började mina tankar på statisk födas. var det bara jag som ständigt drabbades av nitlotten, eller var det fler? Jag började tvivla på mig som person och det var en mycket farlig känsla. Nu ska vi se hur FR behandlar sina ärenden. Vi börjar som vanligt med antalet överklaganden som inkommit till dem:
 
 
Sedan kommer då hur mycket FR är villig att ändra...en nedåtgående vilja syns här.
 
Nu tänkte jag visa en graf jag gjort där avslagen och indragen från FK syns och även hur ändringsvilliga OMP och FR är. 
 
Jag vill hitta mer siffor vad gällande kostanderna för FKs FMR, deras utredningar och hur frekvent de håller sina möten i rehabsyfte. Slut på grafer - tror jag. Hoppas att de visat er en bild av hur läget ser ut och ha dessa i minnet när ni nu går in i valåret. Vi kommer att bli överrösta av påståenden och pekande på andra och slag för bröstet. Gå då till fakta. Sök upp den. Källkritik är oerhört värdefull om vi ska få ett fungerande samhälle. Vi måste kunna ta ansvar själva för vår röst.
 
Ett sånt här påståeende som vi matas med kan se ut så här, se nedan. Om jag var läkare skulle jag bli lite rädd när jag läser det nyhetsbrevet. Det kommer bl a begäras mer läkarintygskompletteringar framöver. För den interna undersökningen visade ju inte på att det var någon ökning av kompletteringar. Det vara bara något läkare och de sjuka upplevt...
 
Hur troligt känns det här efter att ha läst rapporter från ISF och man har granskat FKs egna årsredovisningar (FK nyhetsbrev:
 
"Rättssäkerheten i handläggningen bedöms ha utvecklats positivt under 2017 och andelen av Försäkringskassans beslut som ändras efter egen omprövning eller i förvaltningsrätten minskar."
 
 
Jag vill även passa på att avsluta med vad Regleringbrevet säger. Jag bifogar en bild på ett utdrag ur det. Länken till hela brevet finner ni nedan. Jag vill bara be er tänka på ordet SKA som är flitigt förekommande i Regleringsbrevet till Försäkringskassan. Ska är ett tvingande ord. Ska är ett ord som är hårt. Ordet ska ger order.
 
 
 
 

Här är de källor jag använt mig av. Jag vill verkligen rekommendera er att läsa om ni orkar. 
Försäkringskassans nyhetsbrev mars 2018 - Länk
Regleringsbrevet till Försäkringskassan 2018 - Länk
ISF, Rapport "Sjukskrivningsprocessen fungerar inte som tänkt" - Länk
Försäkringskassans sida med årsredovisningar - Länk
 
me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom Annika Strandhäll Försäkringskassans OMP Inspektionen för sjukförsäkringen Regleringsbrev Försäkringskassan 2018 Stupstocken sjuktal