6

Rättssäkerheten avböjs av Försäkringskassan - för att de ska kunna uppnå målen med sjuktalen.

Det pratas mycket om att Försäkringskassan bedömer rättsäkert. Strandhäll påstår det. Begler påstår det. Lars-Åke Brattlund påstår det. Men de som får avslag är nog av en helt annan mening. Många kan nog inte sätta fingret på vad som är fel, de bara ser att Försäkringskassan bedömning inte stämmer med verkligheten eller de underlag FK fått in. Tydligt märks haveriet i rättssäkerhet när personen nu försöker få veta hur FK lyckats bedöma som de gjort, vad de grundat det på och om de verkligen gjort ett riktigt undersökningsarbete. Några utförliga och korrekta svar får personen sällan. Jag har inte fått det i något av mina ärenden. Och jag vet att vi tyvärr är många som behandlas rättsosäkert. Oavsett vad Strandhäll och Begler eller Brattlund säger.
 

Vad är rättssäkerhet? Jag googla fram och fann:

"Någon entydig definition finns inte, men allmänt brukar begreppet betyda att ett land har en lagstiftning och ett system i övrigt som innebär att den enskilda medborgaren har ett skydd för godtyckliga ingrepp från samhället självt, t.ex. att man inte åtalas eller döms utan tillräcklig bevisning, att man inte döms utan tydligt lagstöd och att alla medborgare oavsett samhällsställning eller ursprung bedöms på ett likartat sätt."

 
När jag vill presentera fakta i detta kan jag bara visa mina egna ärenden. Men som sagt vi är många, många som råkat ut för samma rättsosäkra bedömningar och bemötande. Av en myndighet som ska värna om tryggheten. När livet tar en oväntad vändning. En myndighet som verkligen borde agera rättsäkert mot sina medmänniskor. Mitt tydligaste expempel på hur rättsosäkerheten är är mitt ärende #5 hos Försäkringskassan. Jag har beskrivit detta lite i ett tidigare inlägg (När Försäkringskassan "bedömer" arbetsförmåga utifrån kafferastskvaller länk) . Jag har varit tvungen att numrera dem för att hålla ordning på dem. De överlappar varandra i tid och det beror på att läkarintygen gäller överlappande. Handläggarna bedömer nämligen inte efter läkarintygens tidsramar, de ger avslag när de anser att de har underlag för det. Får man däremot en godkänd sjukskrivning så bedöms sjukärendet leva så länge som läkaren skrivit på intyget - om nu inte någon annan handläggare plötsligt beslutar annat. Sånt händer. Så man är aldrig säker. Trots sitt godkända läkarintyg - av en (annan) handläggare. Alltså har läkarintyget redan bedömts vara OK, men plötsligt kan det underkännas.
Men oftast är gången helt motsatt - att läkarintyget underkänns på en gång. Enligt reglerna ska handläggaren undersöka, komplettera och fråga om mer fakta om det underlag som handläggaren fått ger otillräcklig information och att detta inte räcker för ett godkännande av sjukpenningen. Enligt reglerna är alltså grundinställningen att FK ska godkänna - och be om kompletteringar om utfallet riskerar att bli avslag. 
 
Jag blir (be)dömd utan att det lagstöd som finns används
Det är nu den sk rättssäkerheten havererar i min fall. När handläggaren sitter där med mitt läkarintyg så betvivlar jag många gånger att hon (har inte haft en manligt handläggare ännu!) riktigt läser OCH förstår vad som står i intyget. När jag frågar, pressar hennne så får jag bara svar att hon har läst. Men jag får inga bevis för det. Hon kan inte återberätta, omsätta i egna ord det hon läst. Hur ska jag då veta att hon faktiskt läst? Känslan hos mig är väldigt, väldigt stor att hon inte gjort det utan mer grundar sitt beslut på tidigare handläggarens beslut, i mina tidigare ärenden. Det syns i journalen. Att de ska bedöma varje ärende unikt och individuellt finns inte mer än i deras vägledning.
Jag har tre gånger blivit bedömd av FMR-läkare. En psykiatriker som är känd för sin avsky för medmänniskor, en allmänläkare utan specificferad specialistutbildning (enl socialstyrelsen) och nyligen en allmänläkare med specialitet inom diabetesvården. Vad och hur en FMR-läkare ska agera har ISF haft en del åsikter om. Det finsn mycket att ändra på för FK här - också.
Jag skriver bedömd trots att FMR inte ska bedöma något i de ärenden de tillfrågas kring. Men när jag läser de ytterst knapphändiga noteringarna från det "samtal" handläggaren och FMR innehaft så ser jag mellan raderna att FMR fått uttala sig på sätt denne inte är befogat att göra. Och tilläggas ska att vi sjuka (på de olika sjukforumen) ofta har samma upplevelse. FMR uttalar sig om saker denne varken känner till, får göra eller ska göra. Dessutom genomsyras journalanteckningarna, kommuniceringsbreven med övervägande om avslag samt beslutet om avslag från FK, att FMR är den som "öppnat" upp ögonen på FK och gett dem anledningarna till avslag. För så har den dyra FMR-läkaren sagt - utan kunskap i vår komplaxa sjukdom. Jag blir återigen (be)dömd av en myndighetsperson och när jag vill veta VAD som sagts och HUR mötet gått till vägrar FK att redovisa detta. Jag som drabbad får inte heller försöka föra en dialog med den FMR som varit involverad i mitt ärende, jag får inte skicka material kring min sjukdom till denne för att tydliggöra vad som står i läkarintyg mm (då de verkar ha svårt att fatta). Jag får inte rätt till min fakta, till hur jag diskuterats och därmed möjligheten att bemöta detta. Det måste anses vara rättsosäkert.
Men framförallt i alla min kommunikation med Försäkringskassan förskräcks jag av deras ovilja att bemöta, att svara och visa på det jag undrar. Detta borde vara själva grundplåtarna i vad en rättsäkerhet är - att informera och bemöta, tydliggöra.
Exempelvis har jag svårt att närvara vid ett samtal. Främst kognitativt då min hjärna inte kan processa vad som säg - jag fattar inte innebörden av orden. Jag riskerar dessutom att försämras om jag förflyttar mig fysiskt till en annan plats. Bilåkning påverkar hela mig och jag blir ofta sängliggande efter en biltur. Därför har jag sagt till FK att fysiska möten hos dem inte är något jag klarar av - varken fysiskt elelr kognitativt. Det står dessutom tydligt i mina läkarintyg. Om de läst dem. Men ändå så förnekas jag all information, deras ord kring hur de bedömt mitt ärende om jag inte infinner mig på plats hos dem. I ett rum där enhetschefen och en försäkringsspecielist skulle tala om för mig hur regelverket fungerar och hur de bedömer, och hur de tänkt när de bedömt mig. Jag får alltså inte veta detta om jag inte infinner mig hos dem, på deras kontor. Vilket de borde förstå att jag inte kan om de läst mina läkarintyg. Läst och haft viljan att förstå vad som står där. Så jag kan inte komma på mötet. Jag kan inte få den information jag behöver för ett rätt bemötade och överklagade av deras beslut om avslag för sjukpenning. Ärendet är rättsosäkert. Igen. 
Jag ska avsluta nu innan även detta blir en roman. Vill bara sammanfatta med att säga att under alla mina åtta ärenden har jag stött på en myndighet som har hur mycket information som helst. De har sina vägledningar som stöd. De har gamla och nya domar från domstolarna som kan ledsaga dem. De får uppdaterad forskning av oss som försöker visa på de fakta FK inte vill se. FK har makten. Och de missbrukar den. För de vägrar att läsa och förstå. De vägrar informera så att den drabbade kan överklaga på rätt sätt, med rätt argument. Nu får man gissa. Som mitt ärende  nr 5 visar. Där de i sitt första beslut tjatar om att det inte finns objektiva fynd som visar mina funktionsnedsättningar. Alltså försöker jag motbevisa dem i min överklagan på allt detta. Jag visar att mina nedsättningar visst är observerade av andra läkare, sjukgymnaster, arbetsterapueter, genom tester och undersökning mm. När sedan beslutet från OMP kommer (vilket i sig är en historia i kafkaberättande i följa-Johnsyndromet som finns hos FK) så är motiveringen en helt annan. Då var det tydligen D-F-A kedjan (Diagnos- Funktion-Aktivitet) som behövde bevisats  och som FK påstår att läkaren på Sköndal bevisat. Men enligt läkaren hade hon inte sagt något om detta. Så FK verkar bara i min ögon fabulera ihop motiveringar så att det passar deras syften. Och då blir det svårt för den drabbade att komma med motargument, med bevis och annan relevant fakta.
Så rättssäkerheten inom FK finns inte - förutom på alla deras papper med regler och lagar.
Papper de inte läser.
För då kan de inte uppnå regeringens mål, som finns i bl a Regleringsbrevet, om sjuktalen.
Om de skulle läsa skulle sjuktalen se annorlunda ut.
Om du agerade rättsäkert skulle sjuktalen se annorlunda ut.
För folk är sjuka. Tyvärr.
Men folk offras för sjuktalens mål.
Rättssäkerheten avböjs av Försäkringskassan - för att de ska kunna uppnå målen med sjuktalen.
 
 
 
me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Diagnos FMR Försäkringskassans OMP Lars-Åke Brattlund OMP Regleringsbrev Försäkringskassan 2017 Rättsosäkert Rättssäkerhet me/cfs
0

Strandhäll & Begler - befinner vi oss på samma planet?

Nu har jag många gånger hört hur Försäkringskassans Generaldirektör Ann-Marie Begler och Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll uttryckt sig kring sjukförsäkringen. Min tanke, som sjuk, är: befinner vi oss på samma planet? Jag känner att jag behöver få ur mig lite av mina tankar i deras indirekta rättfärdigande av att mobba de sjuka och svaga, att de genom sina ord utgör oss till måltavlor för kränkningar och förminskade.
 
De påstår att rätt person får rätt försäkring.
Visst låter det underbart och precis såsom vi förväntar oss att vårt trygghetssytem ska fungera. Nu är det tyvärr så att upplevelserna är väldigt olika i denna fråga - beroende om du är drabbad eller odrabbad, sjuk eller minister/chef. Ett problem jag finner i att nu Strandhäll & Co i olika medier gör ovanstående påståenden är att de genom dessa förminskar och kränker alla de som idag faktiskt får avslag - pga felbedömningar av FK. Genom sina uttalanden får de problematiken inom sjukförsäkringen att framstå som att den orsakas av lata, omotiverade, fuskande och ljugande människor - för de har ju inte rätt till försäkringen de försöker tillskansa sig. De slår och sparkar alltså på de som redan ligger och allmänheten, som inte drabbats ännu, är olyckligt ovetande om vad som sker i kulisserna. För politiker och Generaldirektörer kan man ju lita på...? 
Ni kanske tycker att jag låter hård och orättvis i mina ord. Men när man varit utförsäkrad i 1,5 år och sett baksidan av myntet kan jag inte linda in mina ord. Inte om jag vill ha kvar mitt samvete och mitt hjärta. Efter att ha fått uppleva hur katastrofalt systemet fungerar och hur våra politiker och GD får stå i media och säga dessa ogrundade floskler så gör det ont i hela mig av vanmakt. 
 
Fakta : Inspektionen för socialförsäkringen utgav 29 juni 2017 en rapport som tydligt visar att Försäkringskassan brister i sina bedömningar vid dag 90 och 180 i rehabilitetskedjan. Detta var det som granskades, men med rapportens fakta som underlag kan man absolut även förstå att bedömningarna brister i bedömningarna i kedjans andra dagar också. Det vill säga att Försäkringskassan bister i sina bedömningar oavsett dag. Och detta ger inte rätt försäkring till rätt person. Oavsett vad Strandhäll och Begler påstår. Rapporten från ISF:

"Försäkringskassans bedömningar efter 90 och 180 dagar i rehabiliteringskedjan håller inte tillräcklig kvalitet. Kvalitetsbristerna beror till stor del på att ärendena saknar ett grundläggande utredningsarbete. För att sjukskrivningsprocessen ska fungera tillfredsställande behöver Försäkringskassan göra ett kontinuerligt och grundläggande utredningsarbete i varje ärende, både för att kunna bedöma den sjukskrivnas rätt till sjukpenning och för att klarlägga möjligheter för återgång i arbete. Det visar en granskning som Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) gjort.

Granskningen visar att bara en tredjedel av bedömningarna efter 90 dagar är av tillräcklig kvalitet. Av bedömningarna som görs efter 180 dagar är två tredjedelar av tillräcklig kvalitet.

 

 

Sjuktalen sjunker och det är glädjande enligt Strandhäll och Begler

Och ingen ska nu tro att vi drabbade inte skulle jubla och glädjas, precis som vår minister, om det inte vore så att vi känner varför sjuktalen sjunker. Vi betalar för dessa sjunkande sjuktal med vår hälsa, våra liv. Våra familjer får betala med sin tillvaro, sina resurser. När samhället jublar åt sjunkande sjuktal. Sjuktal är godkända sjukärenden. Försäkringskassan är de som godkänner ett sjukärende, inte läkaren. Men Försäkringskassan som ska vara den myndighet som värnar om vår trygghet när livet tar en oväntad vänding, de har också fått i uppdrag av Regerigen att få ner sjuktalen till 9 dagar per person och år till år 2020. Men redan nu sker ett trendbrott i kurvan. Sjuktalen sjunker och Strandhäll & Co slår sig för bröstetoch säger att sjukskrivningarna blivit 30.000 st färre. FEL! Det har inte blivit färre sjukskrivningar, färre sjuka - det har blivit färre GODKÄNDA sjukskrivningar/sjukintyg! Alltså 30.000 fler avslag! Allt för sjuktalens skull.

Nu är det 30.000 fler anhöriga som får dra ett tyngre lass, både ekonomiskt och hjälpmässigt i hemmen. Det är 30.000 fler sjuka som drabbas av utanförskap och utförsäkringar. Dessutom riskerar dessa 30.000 att bli fattiga pga samhällets trygghetssystem som sviker i jakten på siffror. Fattigdom kan leda till otroligt många personliga tragedier utöver de som den sjuke redan drabbats av. Sjuktal är en förödande siffra som inte borde användas som den gör idag. Den visar inte hur friska eller sjuka vi är, den visar inte hur många som kan eller inte kan arbeta. Den visar endast godkända sjukskrivningar. Inte hur friska vi är. Bara godkända sjukintyg. Detta är viktigt och något som tydligen måste upprepas, då retoriken från Strandhäll & Begler ger sken av en annan sak - fel sak. Kallas detta vita lögner? Trixande med siffror? 

Sjuktalen visar alltså inte alla de som idag får avslag. Vi får tyvärr bara läsa en promille av alla ärenden i media. Där samhället som springer på i sitt ekorrhjul inte vågar tror på historierna - till den dagen deras ekorrhjul fått motorstopp och de själva står där med det ofattbara avslaget från Försäkringskassan i sin hand. Då börjar man förstå. För sent.

Jag trodde inte på historierna om alla de sjuka som sprakades ut av FK under Alliansens tid. Jag trodde historierna var extrakryddade. För om det var så illa som folk berättade, varför tilläts systemfelet få fortsätta? Politikerna och cheferna hade väl rätt? Och folket som drabbades fel? Nu inser jag att politiker och chefer räddar sitt egna skinn och offrar sina medmänniskor. Allt för sjuktalen, en hög lön in på kontot och en fet bonus pga uppnådda mål. Mål som offras med människor. Och deras anhöriga. 

 

Jag har vaknat. Även jag trodde sällan på på historierna - nu vet jag bättre!

Jag vet inte om jag är ensam om att ha förlorat förtorendet så hårt för vår Regering - oavsett politisk färg. Jag påpekar detta maktmissbruk ofta och jag skäms ibland för min enkelspårighet. Men som sjuk, och det svårt kroniskt sjuk, måste jag kunna lita på ett system som utger sig för att värna om tryggheten när livet tar en oväntad vändning. Jag är beroende idag - efter 30 års yrkesarbete - av samhället. Jag skäms över det och skulle gärna slippa vara i denna beroendeposition. Men just detta gör att jag inte heller kan acceptera att det idag fylls av vita lögner, trixande med siffror, rent av falska påståenden och ett legitimicerande att slå på sjuka och svaga. Jag förstår om ni som jobbar skriker över att vi sjuka kostar - men glöm inte vem som betalar för ert jobbskatteavdrag. Var kommer de pengarna ifrån, de som Alliansen beslutade kring? Det skulle, och ska fortfarande, löna sig att arbeta... Arbete, och rätta in sig i ledet, är vår nya religion...

Men vi som inte kan arbeta, vi ska straffas. Vi bekostar mycket, vi offras för siffror på pappret och vi blir fullt legitima måltavlor för kränkningar och förminskande. För Strandhäll & Begler säger ju att rätt försäkring tillfaller rätt person, sjukförsäkringen bedöms rättssäkert och sjuktalen sjunker nu pga att folk blir "friskare".

Alltså är vi fel personer?

För att vi blivt "bedömda" av FK på ett rättsosäkert sätt?

Men de glömde faktan och den finns det mängder av. De glömde människorna, också de finns det mängder av dessvärre,  bakom sina blodiga siffor. De som kastas utför stupet. De som kastas ut i utanförskapet och där samhället håller för öronen när de hör skriken?

Så min undran efter att ha ägnat några dagar åt att läsa artiklar (skrivna av olika journalister) med era uttalanden och ord, era debattkommentarer och egna uttalanden på Facebook-sidor:

Strandhäll & Begler - befinner vi oss på samma planet? Jag vet att jag befinner mig på planeten Jorden, var finns ni? Finns vi ens i samma Galax? För på samma planet, i samma land - med samma upplevelser och fakta - det är vi definitivt inte!

Ni måste befinna er på en kall, kall planet - långt utanför vårt solsystem. För hur kan man annars agera såsom ni gör? Hade jag er position skulle jag se möjligheterna till förbättreing, inte använda min makt att möjliggöra mobbing, kränknngar av sjuka och svaga som ni gör idag - genom era ord och handlingar. 

Hallå Strandhäll & Begler, Regeringen och Försäkringskassan - när ska ni landa hos oss? 

 

 

 

Mina övriga källor (förutom min egna upplevelse, andras berättelser och bloggar, min husgud ISF och domstolsbeslut) är ofta:
Försäkringskassans egna bibel Vägledningen - som ska visa handläggaren hur denne ska agera är en nyckeldokumentation som alla drabbade borde ladda ner för att veta hur ett sjukärende kommer att hanteras. Här finns bl a författningsbestämmelser, metodsstöd för handläggaren, allmänna råd, rättspraxis och JO's beslut (som FK ändå struntar i). Frångår FK denna vägledning så gör de fel. Och fel gör de. Massor. Allt för sjuktalen. Som satts av Regeringen. I ett Regleringsbrev
 
Jag har begränsat mig i detta blogginlägg. Annars var risken att det skulle bli en hel roman.

 

 
me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Inspektionen för sjukförsäkringen Kroniskt sjuk Regleringsbrev Försäkringskassan 2017 Sjukförsäkring Stupstocken långtidssjukskriven me/cfs sjuktal
0

Ska det vara så svårt att få ha det tyst?

Min hjärna brinner!!!!! Min granne håller på att renovera och handverkaren (inhyrd) börjar varje morgon klockan sju, klockan åtta på helgerna. Håller på till sextiden på kvällen - utan längre pauser. Det gör att min hjärna brinner. Min kropp smärtar. Jag är både helt utslagen och full av adrenalin på en gång och jag vill bara gråta. Jag kan inte visas i min oas utan att höra en kompressor ladda, en spikpistol skjuta, en hammare banka eller takplåtar kastas ner på marken. Varje ljud gör nu smärtsamt ont i varje fiber av min kropp och min hjärna har svällt till säkert fyrdubbla storleken och försöker smita ut genom alla hål i skallbenet den hittar.
När tillvaron blir så här, full av ljud och intryck utan chans till återhämtning, går min kropp upp i en groteskt virvel av adrenalinpåsag med korta fragment av tankar och idéer. Jag kan inte ens förmå mig att koppla av när jag hör att ljudet tagit lunchpaus, eller när de tystnat för kvällen. Sömntabletterna ökas i dos för att klara av att somna trots den otroliga förlamande tröttheten i varje cell.
Samtidigt som jag befinner mig i denna virvelvind av adrenalin så är jag så trött, så trött. Jag vill bara sova. Jag vill bara få tyst!!!! Snart bränner jag upp grannens bygge. Då blir det tyst några dagar. Vilken välsignelse. Jag är så trött att kroppen väger säkert 4 ton mer än normalt. Jag har fått sirapen i blodet utbytt mot seg tjära. En tung känsla av gråt hänger konstant över mig och jag vill bara bli lämnad ifred. Vill bara få uppleva tystanden. Ingen fråga, slippa ta ett enda beslut, inget hammarslag, ingen spikpistol, inget brädskrammel. Tystnad. Återhämtning. 
Jag längtar ut till min terapiplats, min trädgård. Där vill jag se fjärilarna suga nektar, fladdra från blomma till blomma och bre ut sina vackra vingar. Jag vill kunna göra detta utan att få smärtsamt ont i kroppen och knoppen av alla dessa byggljud. Jag vill njuta av sommaren jag med. På det sätt jag kan. Nu är jag förvisad till öronproppar inomhus. Och ändå lider jag. Jag vill njuta.
Men denna sjukdom har lärt mig att jag är extra känslig, jag är extra intolerant till det mesta. Och ändå ser jag normal ut. Vid en första anblick. Och denna anblick anger i andras ögon hur jag mår. De känner inte min smärta, min hjärntrötthet, min totala energilöshet. Jag har full förståelse för att människor idag inte har tid att förstå och vilja veta. Men då ska de inte heller anta eller döma mig utifrån sin ytliga iaktagelse utan vilja till kunskap.
De vet inte vilken vilja eller energiåtgång som krävs för att hålla mig upprätt, vilken stolthet som hindrar mig från att bryta ihop till en hög på golvet och hur jag kämpar att visa detta falska yttre för att andra inte ska behöva bära min börda. De vet inte. Orkar inte veta. Och förnekas även indirekt av mig - när jag inte längre orkar svara på deras frågor mm pga min energilöshet. När min röst blir svagare och svagare så orkar jag inte längre utan lägger den lilla kraft jag har kvar till att visa ett falskt yttre. Varför? För att jag inte orkar en enda fråga till!!! Mår man bra lämnas man i fred. Då slipper jag. Så jag ger en falsk bild av friskhet för att slippa slösa energi på svar jag ändå märker inte stannar hos mottagaren. Jag måste välja mina krig.
När jag tänker på hur vi alla spelar våra teatrar inför varandra så slås jag så starkt av hur vi idag lever i ett produktionssamhälle utan hjärta. Där tid för varandra alltmindre anses ha plats.
Se bara hur vår galna myndighet Försäkringskassan bedömer - klarar du att köra bil 10 min någon gång i veckan, så klarar du att jobba minst 25%. Hur du klarar allt annat runt om spelar ingen roll. De ger tydliga signaler om att vi ska jobba in i döden - och helst lite till. Allt för sjuktalen. Och en klar fingervisning om vilket kallt samhälle vi har idag utan att merparten av oss egentligen vill. Det har bara blivit en "norm" att klanka ner på de som inte presterar 1500% av sin tid, som inte klarar detta är en belastning för samhället. Ibland försöker det skylas över, men läser man orden syns retoriken tydligt även från våra ministrar. Så läs orden, förstå, och våga agera mer mänsligt. Imorgon är det kanske du som inte orkar prestera alla de där procenten. Imorgon kanske du drabbas. Ingen är tyvrr säker från utanförskapet om du drabbas av sjukdom, funktionshinder eller annat.
Lyssna inte på mig om ni vill leva i era tillrättade led. För jag är ändå inte godkänd av samhället numera. Jag är en belastning. Och jag gråter. Kanske, kanske får jag ändå min efterlängade tystnad snart. När jag är tillräckligt obetydlig för alla. När jag är en hög på golvet.
Ska det verkligen vara så svårt att få återhämning? 
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att respektera varandra?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att lyssna på varandra?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att se människan idag?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att förstå att vi lever i en kall värld?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att se hur vi alltmer anses vara robotar?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
 
Min hjärna brottas med många frågor, mden vill så mycket. Och klarar så lite. Det är en sån befäng bestraffning jag fått. Nu när jag vknat från ekorrhjulet, då klarar jag inte att förmedla detta. För då störs jag till hjärndöd av hammarslag. Störs till tystnad av onödiga frågor.  Jag vill ha tystnad. Sedan ska jag resa mig som fågeln Phoenix....varje dag tänker jag imorgon ska jag resa mig. Imorgon. Imorgon.
Bara jag får lite tystnad någon gång!!!!!
 
 
me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom SvMECFS hjärnsmärta hjärntrötthet me/cfs