0

När Försäkringskassan struntar i sin egna vision lider människor.

OK, jag kan inte låta bli. Denna myndighet är bara för mycket i mina tankar, mitt liv. 
För att få ur mig en del av det jag ständigt bär på så försökte jag illustrera hur jag upplever den sk tryggheten vi tror oss ha, Försäkringskassan (se ovan).
När jag arbetade så trodde jag att alla sjuka bara gnällde, att det inte kunde vara så illa. För Försäkringskassan är ju en myndighet som ska värna om de sjuka, de drabbade, när livet tar en annan vändning. Det kan ju inte vara så svårt...eller?
Nu som sjuk inser jag att denna myndighet inte lever upp till sin vision. De styrs av sjuktal, pengar, media, pengar, pengar, sjuktal...inte att värna om den drabbade när livet tar en annan vändning. De glömmer sin vison, sin grundtanke, sitt syfte.
Under åren har olika Regeringsbilder/partier styrt. Det har kommit olika bud, men grunden är oftast densamma - sjuka är kostsamma. De sjuka måste minskas. De måste bort från systemen. Detta gäller oavsett parti, oavsett regeringstid. Många trodde att det skulle bli bättre nu när Socialdemokraterna tog makten, de lovade ju mycket... Visserligen hamnade de i ett läge där de inte har någon egentlig makt, och där de blir beroende av andra partiers samtycke. Det innebär att många beslut idag som fattas är populistiska. Inte grundlagt genomförda och undersökta.
En sådan är sjukförsäkringen i sin nuvarande form. Minister för detta är just nu Annika Strandhäll. En kvinna som ger känslan av att hon innehar massa emapti och förståelse för de drabbade. Men. Det är tyst. Hon kan/vågar inte se sanningen?  För vad jag som drabbad om och om igen får i ansiktet av regeringen är att de tog ialla fall bort stupstocken... Vilket skämt! Ordet stupstock lades i malpåse, men systemet fick ny innebörd, hårdare direktiv, "effektivare" handläggning - och det är värre än stupstocken. För siffrornas skull. För sjuktalen. Inte för att de drabbade blir friska. Nej, sånt har de styrande varken tid eller resurser till. Det tar för lång tid. Därför ger de "styrande" idag i uppdrag till Försäkringskassan att minska sjuktalen... Att då slå sig på bröstet och köra med sitt mantra "vi tog bort stupstocken" och envist titta åt andra hållet. För inte vill de verka vilja se vad de själva gjort. När de beordrat ner sjuktalen. Det är värre nu. Se detta Strandhäll, erkänn att ni misslyckades, det blev inte som ni tänkte er, eller???? Det går att rätta till, men gör det NU! Inte i morgon. NU!
Varför ska Försäkringskassan minska sjuktalen? De ska väl hjälpa de drabbade när livet tar en oväntad vändning?
Nu är det ju så att det även sägs att företagen, vården mm ska hjälpa till med att få ner sjuktalen. Flott. Men då borde ju spelplanen fixas till. För Laget Sverige som Försäkringskassan så sjukt påstår sig ha företräde till är just helheten. Företag, skola, sjukvård, miljön. Sedan kan Försäkringskassan bidra med sin kunskap, sin hjälp. Men de ska inte agera domare. Såsom de gör idag och har fått tillåtelse att göra. Så felaktigt dessutom.
För hur får man snabbt ner sjuktalen? Är det genom ett långsiktigt arbete för att få människor att faktiskt må bra, bättre? Att verkligen hjälpa dem i livet, på arbetet, i skolan? Att se problemen som finns där, inse att alla är olika, att alla behöver sin form av vård och omsorg. Nej, sånt tar för lång tid. Det kostar för mycket.
Rikta in sig på de redan svaga, de försvarslösa, är då en snabb lösning. Ge myndigheten som ska ta hand om dessa hårda direktiv om att minska sjuktalen - och blunda för hur det görs. Det går snabbt. Lika snabbt som en arkebusering. Lika snabbt minskar siffrorna, sjuktalen. Men de sjuka blir ju inte friskare...men de syns inte. Inte just nu. Men vinden vänder snart. Då kommer de i retur. För de har faktiskt inte blivit friska. De har bara blivit avfärdade av samhället, svikna, borttrollade. Icke-existerande. Nollade. Men inte friska. Och de är människor och människor finns! De behövs. De är värdefulla - även om de är sjuka.
Så sluta se till sjuktal. Sluta se till siffror och pengar. De sjuka finns kvar - oavsett. Inte för att de vill vara sjuka. Utan för att de är sjuka. Inte friska. Trots era vackra, blodiga siffror. Se människorna. Varför är det så svårt?
Att jag som pedagog inom förskolan ska lära barnen mänskliga värden och rättigheter känns meningslöst när det så tydligt visar sig att myndigheterna inte själva kan sådant. Jag skanske ska låta barnen slåss, utrusta dem med olika verktyg och se vem som vinner? För det är väl så myndigheterna funkar? Slå på de svaga för att vinna på det själva...
Allt för sin egna skull, sina siffror, sina bonusar...
 
 
me/cfs Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Bonus Försäkringskassan Lars-Åke Brattlund Människanbakom Stupstocken Vision sjuktal
0

Jag saknar otroligt mycket, men jag uppskattar så mycket mer.

Mitt liv går upp och ner numera, när det gäller hälsan. Livet i övrigt (familjen i mitt fall) är riktigt bra, men det påverkas ju i olka variabler av mitt mående. Vi kan ju tex inte gå på museum, resa någonstans, tom bio är en stor ansträngning. Detta innebär ju att barnen blir lite lidande. De säger att de är glada över att ha mig hemma, att jag finns där. Men samtidigt hör jag oron i deras röster när de frågar när jag blir frisk igen, när jag kan börja jobba och slippa vara hemma.
Mina barn, eller numera får jag nog säga ungdomar, är varma killar. De känner in mycket. De har ärvt en del av min högkänslighet - på gott och ont. När jag var ung fick jag lära mig att min högkänslighet, som då inte fanns ett begrepp på, var något annorlunda. Jag var tvungen att ändra mig för att passa in. Jag fick förtränga mina förmågor. Detta resulterade i att jag blev en annan, jag var inte jag längre. Det tog mig många år innan jag lyckades skala av alla dessa skynken som lagts på mig, för att dölja mitt riktiga jag. Att nu mina killar ärvt min högkänslighet är något jag försöker få dem att se, men också hantera. För övriga samhället har svårt att förlika sig med någon som känner med magkänslan, som "vet" utan hårdfakta. Man blir lätt betraktad som någon som bara tycker utan grund. Och att då som högkänslig ge sig in i en diskussion där oftast fakta är det enda relavanta för att bevisa det påstådda är en stor ansträngning. Lägg då även till det att en högkänslig ofrånkomligen läser av minspråk, tonläge, ordval, kroppshållning på ett mycket känsligare sätt. Detta gör att jag undviker argumentationer. Jag duckar - för min egna frid.
Men där biter jag mig lite i svansen, för då ger jag utrymmet till att jag och mina åsikter inte får samma utrymme och värde i livet. Att andra får styra mer. Varför? Varför är deras agerande mer "rätt"?
Detta har återspeglat sig i mina läkarkontakter. Jag känner min kropp. Jag känner hur den reagerar eller inte reagerar. Men jag kan inte nå fram till dessa läkare som sitter och grundar alla sina beslut på ren fakta. Jag är inge mes, ingen som känner efter för mycket som många säkert skulle anse när de hör någon med min förmåga att lyssna på sig själv - utan skal av förträngningar. Jag är en stark kvinna. Har alltid varit. Främst fysiskt. Jag älskar att använda min kropp, pressa den till gränsen, låta musklerna jobba, svetten lacka. Många har skakat på huvudet åt mitt grävande i trädgården tex. Men jag har verkligen njutit av att sätta spaden i den tjocka, sega, hårda lerjorden. Gräva. Hitta en sten gömd där nere. Ta upp den och lägga på mina befintliga murar av sten funnen i jorden. Det finns en anledning till att jag har kallats Pippi av mina vänner. Jag har dock aldrig provat att lyfta en häst. Inser min begränsning.
Men detta nu med läkarkontakterna... Hur argumenterar man med en läkare som endast ser blodprov och labbtester som ett bevis för en åkomma. I mitt fall strider jag för min sköldkörtel i dagsläget. Vi har problem i släkten. Ingen blir helt botad av Levaxinet, inte heller jag. Nästan så jag känner tvärtom. Men fel på sköldkörteln har jag, det är vi överrens om. Men inte hur vi ska "bota" den. Min läkare har varit väldigt snäll. Men just när det gäller dessa "flummiga" områden som hormoner, balanser mm så inser jag inkopetensen. Och det är inte bara hos henne.
Deta tog mig drygt 20 år innan läkarna upptäckte vid en rutinkontroll att jag hade Endometrios. Och då hade jag tjatat, berättat och gråtit över mina smärtor, riktliga blödningar mm. Men ont har ju alla. Och blöder ju alla vid mens, det är inte så mycket egentligen - sa de. Tom på en specielistmottagning när vi, min Xmake o jag, kämpade för att få barn ville inte höra om detta. Trots att jag dödskrek vid kontraströntgen av äggledarna, den gör ju inte ont, så de förstod inte alls mina skrik, min smärta. Men den resulterade i en graviditet så jag blev ändå lycklig. De hade ju troligen vid röntgen särat tillräckligt på mina sammanväxningar. 
Nästa sjukdom, Hypotyreosen, tog det säkert 15 år innan jag fick börja medicinera med Levaxin. Att det inte hjälper mig är en annan sak tyväär. Men 15 år av undersökningar, blodprover. Tröttheten. Den oförklarliga viktökningen. Torrt hår, sköra naglar....listan var lång. Men proverna låg på gränsen, hela tiden på fel sida av refvärdet, för att få hjälp. För det är refvärdet som säger att du är sjuk. Inte symptomen.
Så att då sitta där, känna alla symptom och bli hänvisad till refvärden är en sådan nedvärderande känsla. Maktlös också. 
Det är samma sak nu med min ME/CFS. Det finns inga refvärden att hänvisa till. Bara en lång lista med symptom och uteslutningar av andra sjukdomar. Många blir därför kränkta, hånade, nedvärderade av läkare som inte tror på denna sjukdom. Försäkringskassan har uppenbara problem. Men de tänkte jag undvika prata om nu då de får mig att må så otroligt dåligt. Men detta med läkaren. Jag har ändå haft "tur" att få en läkare som ville lyssna när jag tog upp diagnosen. Hon kom inte fram till den själv, utan jag fick påtala att min sjukgymnast funderat, att min granne såg symptomen. Då reagerade hon. Men tänk om ingen sett något. Då hade jag fått fortsätta med min felaktiga rehab, den som försämrade mig. Då hade jag få må så mycket sämre, kanske kollapsat helt. Just nu har jag nästippen vid vattenytan i alla fall. Ibland sjunker jag lite (främst när jag tänker på FK), ibland lyckas jag lyfta och hinna kippa lite luft. Men jag lever. Jag är lycklig över det. Att jag inte mår bra är något jag måste acceptera på ett lagom sätt. Jag vill inte gräva ner mig i ledsamheter. Sånt blir man inte frisk av. 
Man blir frisk av att ha någon som lyssnar. Man blir frisk av att få hjälp. Man blir frisk av att bli trodd på.
och jag tänker bli friskare. Helt frisk kanske jag aldrig blir, det har jag insett, men jag tänker absolut bli bättre. För detta liv som sjuk är inget jag valt, inget jag vill.
Jag saknar att få vara en aktiv och närvarande mamma och partner. Jag saknar socialt umgänge. Jag saknar att gå ut med spaden i trädgården och svettas. Jag saknar att gå till arbetet och få skratta och busa med alla underbara barn. Jag saknar att få gå på bio, restaurant, museum. Jag saknar att få gå en promenad i skogen, utmed vattnet. Och jag saknar förståelsen på hur vi alla kan hjälpas åt för att sjuka ska må bättre.  
Jag saknar mycket i mitt liv, men jag har också upptäckt att det finns fler saker att glädjas åt. Sånt som jag kanske inte lagt märke till om jag varit kvar i det högpresterande, snabba ekorrhjulet. Så nu längtar jag efter att få kombinera mina kunskaper, i ett nytt levrene. Jag ska bara bli bättre först...men fram tills dess tänker jag njuta av familjen, solen, månen, stjärnorna, fågelsången...
Jag saknar otroligt mycket, men jag uppskattar så mycket mer.
 
me/cfs #människanbakom Endometrios Hypotyreos Högkänslighet Läkarkontakt hjärntrötthet me/cfs referensvärde symptom
0

När man jämför, ser man hur svår läsförståelsen är på Försäkringskassan.

Det jag skriver i detta inlägg blir mer ett kom-i-håg inlägg, men också en fingervisning om hur tolkningarna från FKs handläggare ställer till det. De verkar inte ens leta efter rätt fakta innan de ställer till det för den drabbade.
Jag har fått nys om ett styrdokument som FK använder för att beskriva arbetsförmåga mm och där de även har nivåsatt olika yrken. Jag arbetar ju som barnskötare i vanliga fall, ett arbete jag verkligen älskar men inte kan utföra nu pga sjukdom. Självklart ser jag att min uppfattning av mitt arbete inte stämmer överrens med FK och Afs i detalj, men det är en mindre sak i detta fall. Ett arbete är ju vad man gör det till. Det finns inga matriser för sånt.
Jag börjar med att lägga ut Försäkringskassans beskrivning av barnskötaryrket, allt för att visa att det jag fortsättningsvis skriver är något jag inte hittar på. Det går också att hitta hela skrivelsen här. Det nedan är den beskrivningen av yrket som barnskötare som finns. Lite missvisande och framförallt gammal och förlegad i sin syn och insikt i yrkesrollen. Men medveten om att inte alla har haft en lika bra arbetsplats som jag så låter jag detta bero. Men detta med ansvaret för barnen och att en barnskötare framställs här som någon som finns i bakgrunden, är felaktig enligt mig. 
 

Nästa ruta handlar om fysiska funktioner. Jag lägger till toleransrutan för samma område också. Jag har lagt in - med kursiv text - utdragen ur mitt läkarintyg efter varje funktionsbeskrivelse. Intressant jämförelse...
Att kunna stå och gå är av vikt - jag blir liggandes i 2 dygn efter 20 min promenad.
Tunga lyft - jag har svåra ryggsmärtor
Böja sig - gör jag det blir jag yr och kan ramla (över barnet)
"Täta infektioner under hela förra året. Fysiska symtom som värk i axlar och rygg. Mediciner hjälper inte. Svårt att hantera stress. Orkar inte gå på stressrehab och avslappning pga låg energinivå. Accepterad och väntar på kallelse neurorehab Stora Sköndal.” ”kan inte koncentrera sig på arbetsuppgifter alls och ta ansvaret för barnen. Minskad minne och initiativförmåga, sover mycket men aldrig utvilad. Slutade köra bil, gå och handla, svårigheter att promenera även - helt slut och har för mycket intryck, besvär med yrsel och huvudvärk och allt känns overkligt. Bara sover efteråt. Orkar inte med hemsysslor, t ex laga mat och sortera tvätt. Efter 20 min promenad med hunden helst slut och vilar i 2 dagar."

Bullrig miljö=mycket intryck - jag klarar inte mycket intryck, blir överbelastad (tilt) i hjärnan. Behöver vila
Tala så att andra förstår, hör - jag kan inte tänka klart, inte fatta meningar, behöver upprepningar
Ansvara för barnens säkerhet - kan inte koncentrera mig, inte ta ansvar, minskat minne o intitivförmåga
"Begränsad social umgänge - räcker inte med ork och energi, svår att förstå vad folk säger, glömmer ord och får inte ihop diskussioner. Kan inte läsa böcker längre., Även om pat läser 2 sidor - kan inte återberätta korrekt blir helt tom i huvud vid stress eller krav -kan inte tänka klart, fatta meningar, behöver flera upprepningar." "Klarar inte hushållsarbete alls, gråter, sover mycket, ingen ork och nedsatt initiativförmåga " ”kan inte koncentrera sig på arbetsuppgifter alls och ta ansvaret för barnen. Minskad minne och initiativförmåga, sover mycket men aldrig utvilad."
....

Då arbetet innebär tunga lyft krävs en god kroppsbalans - jag blir yr av alla intryck (ljud, ljus, rörelser)
Reaktionsförmåga - jag har ingen
Hela kroppen i rörelse - jag klarar inte detta mer än 20 min, sedan vila i 2 dygn
reaktionssnabbhet - kan inte processa fakta, behöver upprepningar. kan knappast anses snabbt.
"Begränsad social umgänge - räcker inte med ork och energi, svår att förstå vad folk säger, glömmer ord och får inte ihop diskussioner. Kan inte läsa böcker längre., Även om pat läser 2 sidor - kan inte återberätta korrekt blir helt tom i huvud vid stress eller krav -kan inte tänka klart, fatta meningar, behöver flera upprepningar." "Klarar inte hushållsarbete alls, gråter, sover mycket, ingen ork och nedsatt initiativförmåga " ”kan inte koncentrera sig på arbetsuppgifter alls och ta ansvaret för barnen. Minskad minne och initiativförmåga, sover mycket men aldrig utvilad." "svårigheter att promenera även - helt slut och har för mycket intryck, besvär med yrsel och huvudvärk och allt känns overkligt. Bara sover efteråt."

Vad är mellanmänskliga relationer???????
Förmåga att regler känslor och impulser - det kan jag inte, min tröskel är väldigt låg
Kommunikation är en väsentlig del. Muntligt uttrycka sig begripligt  - jag kan inte återberätta, komma ihåg
God iakttagelse och uppfattningsförmåga - kanske klarar att titta några minuter men fattar inte.
Förmåga att lyssa och förstå - förstå...jag har stora svårigheter med att processa fakta.
"Svårt att hantera stress. Orkar inte gå på stressrehab och avslappning pga låg energinivå. ””Trött, nedsatt ork och energi - vill göra saker men ingen ork. Gråter vid varje besök. Klarar inte att gå i affärer och andra allmänna platser - får för mycket intryck och huvudvärk och bli tömt på energi - ligger 2 dagar i sängen efteråt, Även helt slut dagen efter 30 min promenad med hunden. Ingen ork med hemsysslor kan inte tänka klart meningar, nedsatt koncentration.””kan inte koncentrera sig på arbetsuppgifter alls och ta ansvaret för barnen. Minskad minne och initiativförmåga, sover mycket men aldrig utvilad. Slutade köra bil, gå och handla, svårigheter att promenera även - helt slut och har för mycket intryck, besvär med yrsel och huvudvärk och allt känns overkligt. Bara sover efteråt. Orkar inte med hemsysslor, t ex laga mat och sortera tvätt. Efter 20 min promenad med hunden helst slut och vilar i 2 dagar. Måste välja en sak att göra under dagen - promenad el plocka ur diskmaskin, eller sortera tvätt mm. Begränsad social umgänge - räcker inte med ork och energi, svår att förstå vad folk säger, glömmer ord och får inte ihop diskussioner. Kan inte läsa böcker längre., Även om pat läser 2 sidor - kan inte återberätta korrekt blir helt tom i huvud vid stress eller krav -kan inte tänka klart, fatta meningar, behöver flera upprepningar. Lätt irriterad, kan bryta ihop för struntsaker. Känslosam och gråter ofta hemma. Kan inte se nyheterna."

Så, vad vill jag nu med allt detta? Jo om jag ser till mina egna begränsningar, såsom jag, mina läkare och andra inblandade bedömt dem så kan jag inte genomföra mitt arbete.Och det säger FK här själva - om de läste sin beskrivning av yrket. Men å andra sidan är då deras tolkningar av mina funktionsnedsättningar en annan sak. De kanske bedömer att de ryms under tolernasnivåerna som finns för mitt yrke. Eller så gör de som vanligt och anser att läkarintyget bara innehåller mina ord, att inget av detta är verifierat. Men de skriver själva, i några av deras beslut och "överväganden" att läkaren observerat mina nedsättningar. Så de verkar inte kunna bestämma sig och argumenterar på ett sådant sätt som passar deras syften. Och nu är syftet att få ner sjuktalen. På vilket sätt de bara kan. Och då får man tydligen påstå vad som helst. Som att den sjuke hittar på, att det är bara något jag säger för att få bli sjukskriven. De säger faktiskt åt mig att jag ljuger när inte mina ord är något värda i allt detta. För vilken läkare kan göra hembesök, se och observera. Försäkringskassan vill ju inte ens träffa oss på ett möte hos dem. Men en läkare ska kunna åka hem och se hur jag mår. Om jag talar sanning. Det räcker inte med att läkaren observerar att jag har ont, jag har hjärtklappningar, att jag är trött så att jag gråter av vanmakt, att jag inte kan koncentrera mig, återberätta det vi pratat om mm...Jag trodde nog att detta var observeringar. Men tydligen inte. För jag ljuger. Jag hittar på. Jag fantiserar. Allt för att få upp sjuktalen, för jag vill gå hemma och vantrivas. Jag tycker nog att Försäkringskassan borde börja omvärdera sina egna värderingar och sluta utgå från dem. För de är inte friska.
Jag kommer senare att visa att all denna jakt i sjunkande sjuktal resulterar i ökande, dolda, kostnader. Och det var ju kostnaderna regeringen ville åt. Så det finns mycket för dem att ta tag i. Börja med att genomskåda den ruttna myndigheten som heter Försäkringskassan.
 Så snälla Annika & Co, styrande regering. Om ni verkligen menar allvar med att kostnaderna ska ner i sjukförsäkringen, se över vad som gör att det kostar. Egentligen. En otroligt stor summa beror på Försäkringskassans dumhet och ovilja att förstå. 
Försäkringskassan kanske behöver en kurs i läsförståelse? Jag ser tydligt behovet. Gör det igår, Innan det drabbar samhället ännu mer.
 
 
 
 
 
 
me/cfs #människanbakom Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Försäkringskassan Stupstocken SvMECFS en i statistiken hjärntrötthet hjärntvättad me/cfs