0

Ring klocka ring - men gör det snabbt som fan!

En tillbakablick på detta år är en mörk vandring. Ska försöka att inte deppa ner mig, men ärligen har mitt liv varit betydligt mycket roligare förr. Tom min vidriga skilsmässa 2009 var en droppe i havet vad gällande kränkningar, utsatthet och gråt. År 2016 har jag blivit brutalt väckt i hur ett samhälle så falskt kan visa upp ett yttre, inte alltid vackert, men betydligt vackrare än den verklighet som finns bakom kulisserna.
Förra nyåret trodde jag att jag hade nått botten, jag trodde på 2016 och skrev så här :
"Ett år som förflöt mycket märkligt, det känns som det bara försvann i en tjock seg dimma. Så nu lämnar jag detta år och ser verkligen fram emot 2016. Jag trivs just nu med tanken om att det ska bli ett klarare år."
Mitt 2016 blev absolut ett klarare år. Klarare i insikten hur illa de svaga i samhället beandlas och hur de styrande svänger sig med osanningar och vita lögner. Tack - men varken vita lögner, tankar eller annat skitsnack hjälper oss sjuka och drabbade. Det hjälper bara de stackarna som lever kvar i ekorrhjulet - alltför stressade att se verkligheten. De kommer att vakna den dagen de själva springer in i den stora väggen.
Jag är långt ifrån perfekt och har absolut inte rätt. Men jag skriver utifrån mina upplevelser, mina känslor. Det finns absolut saker jag i dagsläget är styrd av. Jag är otroligt känslostyrd. Kallades stora E på arbetet. E står för empati för den som inte visste. Jag är läskig i vissa miljöer då jag läser av människor - rätt eller fel - in i minsta detalj. Så därför kan min högkänslighet vara både en vinst och en förlust i mitt summerande av året.
Jag började året ganska hoppfullt. Jag trodde jag befann mig nära botten. Jag var "bara" utmattad och hade ännu inte blivit utsatt för Försäkringskassans så kallade rehab-kedja. Jag hade en viss förhoppning på livet. Så jag skrev:
http://jagepippi.blogg.se/2016/january/har-ges-inga-loften-bara-forhoppningar.html
Sedan den 18 januari sa det PANG! Helt plötsligt ansåg Försäkringskassan att jag kunde jobba 100% igen. Handläggaren sa att jag inte kan (enligt Socialstyrelsens "regler") vara sjuk så länge som ett år och jag hade inte fått någon hjälp - så då måste jag jobba igen.
http://jagepippi.blogg.se/2016/january/det-ar-en-kall-kall-varld-vi-lever-i.html
Paniken tog tag i hela mitt väsen. Maktlösheten när jag pratade med FK var total. Hur jag än försökte få gehör fick jag veta att jag gjort fel. Jag hade inte fått hjälp, jag kan inte vara sjuk så länge, det jag säger låter jättejobbigt men det gills inte så jag är inte sjuk enlogt dem mm. 
Denna otroliga brist på gehör, vilja att förstå och hitta lösningar gjorde att jag djupdök i måendet. Jag kände periodvis att livet var helt meningslöst och att familjen skulle må så mycket bättre utan mig som bara var en börda.  Steget var inte långt borta. Men jag har tur att ha en underbar familj, som bara genom att finnas där gjorde detta steg oändligt långt bort. Jag är så lycklig över detta idag. För idag vet jag att jag gör inget fel. Jag är sjuk. Jag är djävligt sjuk. Det är Försäkringskassan som gör fel - om o om igen. Helt obegripligt i min värld där man hjälper varandra, där man tar hand om den skjuka.  Tänk om jag inte hade haft min grundtrygghet och varit omgäldad av så mycket kärlek - då hade jag troligen tagit steget fullt ut, såsom det tyvärr finns de som gör när de möter på vårt stora monster Försäkringskassan.
Jag har under 2016 fått en diagnos på min utmattning. För det var ju inte "bara" utmattning. Det var ju ME/CFS. En neurologisk sjukdom som få känner till men tyvärr ganska många har utan att ens fått diagnosen - för man tror att det är utmattning i många fall. Men jag märkte ju att jag blev sämre av de åtgärder som sattes in - sjukgymnast, vattengympa, promenader...sånt som rekommenderas till utmattade men som för en ME/CFS försämrar måendet. Så därför är jag sjuk längre än vad som vanligen är förkommande vid utmattning. Jag har en kronisk sjukdom. Livslång. 
http://jagepippi.blogg.se/2016/february/vilken-forvantad-kaftsmall.html
Att få denna diagnos i mars satte mig i stor sorg. Skulle jag nu aldrig få arbeta mig svettig på gymmet? Kommer jag någonsin orka umgås med mina vänner på vanligt vis? Kommer jag kunna arbeta och få utbilda mig till specielapedagog som jag vill? Kommer jag kunna gå långpromenader i skogen, plocka svamp, ta en shoppingrunda med barnen eller gå på museeum med dem?
Jag kommer inte klara detta på samma sätt jag gjort tidigare. Jag måste lära om. Göra på mitt sätt - ett enklare sätt. Och inte allt på en gång som jag gjorde förr. När jag var som en Duracellkanin med ADHD-drag. Att sitta i soffan var en svaghet enligt mig - det fanns ju så mycket roligare saker att göra. Nu bor jag i soffan. Inte för att jag vill, utan för att jag inte klarar mer. Och jag skäms.
För än har jag inte insikten. Jag förvägras insikten - då jag inte får den ro jag behöver för att kunna komma till insikt. Det stora monstret (Försäkringskassan) finns ständigt över mig och regeringen med Strandhäll i spetsen hejar på. Alliansen hejar på i bakgrunden.
Så vad hände då när jag fick avslag i januari? Sjukpenningen uteblev, kontot blev nollställt. Paniken fullständig. Grät när jag gick till Arbetsförmedlingen. Grät när jag gick därifrån - men nu var det av "glädje" över att någon såg mitt mående, min oförmåga till arbete., som förstod att jag inte hittade på. Men jag grät också av vanmakt - för jag hamnade så hårt mellan stolarna då FK säger att jag visst kan jobba och AF ser att jag absolut inte kan jobba    ....jaha....men jag då? Mina räkningar, mina barn som behöver hem, mat och kläder - vem ska ta hand om dem? Betala allt. Ingen vill ta ansvar elelr hjälpa mig. Och så har jag nu levt sedan den 18 januari.
Resten av året blev en ständig kamp för att bevisa för Försäkringskassan att jag inte är arbetsför. Inte för att att jag inte vill utan för att jag inte kan. 
http://jagepippi.blogg.se/2016/june/nar-makten-forblindar-det-egna-fornuftet.html
Jag har testats av Stressrehab - bedömts av psykolog, psykiatriker, sjukgymnast och smärtläkare - jag är för sjuk för arbete. 
Jag har genomgått en arbetsförmågeutredning beställd av min läkare - för Försäkringskassan anser mig vara frisk och inte behöver en sådan. Denna arbetsförmåge utredning säger: INGEN ARBETSFÖRMÅGA ALLS.http://jagepippi.blogg.se/2016/december/jag-har-inget-att-skammas-over-men-det-har-forsakringskassan.html
Jag har röntgats. Jag har tappats på blod för massa olika prover. Jag har testat aktiviteter där jag mår sämre.Jag har uppsökt privat speciliastläkare. Jag har ställt mig i kö till den instans som kan hjälpa mig. Väntetiden är lång - ca 2 år. Jag har testat olika smärtmediciner. Men alltid reagerat fel. Jag har upptäckt att jag är extremt medicinkänslig. Jag använder min kropp som expriment i jakt på att lyckas hitta något som hjälper. Så min vilja är inte sjuk. Min kropp är. Men ändå så bedöms jag av Försäkringskassan vara arbetsför.
Så nu vill jag att detta år ta slut. Jag har kämpat länge med Försäkringskassan - en myndighet som väldigt tydligt borde omvärderas och ses över. Jag har fått uppleva hur min familjs kärlek håller mig vid liv och på fötterna. Jag har blivit föräldralös. Jag har fått uppleva hur vår familj växer (vår hund fick valpar och vi behöll en, sedan fick vi överta min mors hund vid hennes bortgång). Jag har fått uppleva hur vänner inte klarar detta med att jag är sjuk utan de överger. Jag har fått uppleva hur jag fått en ny syn på vårt samhälle. Hur skört och sårbart det är och hur mycket som döljs av dimmor utlagda av våra styrande. Jag har fått uppleva mycket hemskheter.
Men jag har även fått uppleva otroligt mycket kärlek. Jag är så tacksam över all denna kärlek.
Men vis av förra årets nyårsinlägg: det blir inga löften. Det blir inga förhoppningar heller i år.
Jag ska bara vara. Jag ska överleva och jag ska vinna:-)
 
Jag har bjudit in Strandhäll på fika. Jag har erbjudit mig att ta hand om KF handläggarens och Annikas Strandhälls barn då de anser mig arbetsför genom sina "regler" (yyerst intressant tolkade visserkligen av FK). Inget svar på något. Inte ens en fika Annika? För att höra en berättelse från en drabbad, se alla papper. Min sambo bakar underbar morotskaka...Jag kan samla ihop många drabbade, jag är inte ensam.
Jag hoppas på någon hjälp i min sjukdom. Det närmar sig i den forskning som finns utomlands, så hoppet finns. Underbart. Gå gärna in på rme.nu och läs. Där finns swishnummer för bidrag till både verksamheten och tlll forskningsbidrag.
Nu får dessa nyårsklockor ringa för jag är mer än färdig med 2016. Jag har fått nog av detta år.  
Så ring klocka ring - men gör det snabbt som fan för nu vill jag få ett nytt år men nya möjligheter. Ett bättre år. Det borde inte kunan bli sämre i alla fall, eller?
Ring klocka ring....
 
me/cfs 2016 2017 Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Arbetsförmedlingen Försäkringskassan Högkänslighet Laget Sverige Lars-Åke Brattlund Socialförsäkring SvMECFS kärlek me/cfs
0

Försäkringskassan är tydligen sierskor som vet saker innan de inträffar. Eller är det så illa att de bestämt sig - oavsett?

Senaste ärendet har varit en färs. Min handläggare har blivit utmanövrerad av sin chef, som är den enda som svarar på min e-mail. Och denne chef vägrar maila mig,  vilket gör att jag får hennes svar efter 8 dagar med vanlig post.
Och att det ska få  räknas som svar borde det vara att man förstår vad de skriver. Men de som de nu svänger runt, hit och dit, slänger sig med floskler och antydningar, kränkningar och allmänt svammel - allt utan ett kort svar på min fråga. Jag får fråga om o om igen - utan ett svar som går att fatta.
Att en myndighet ska få bete sig så här är så fel. Det är grymt systemfel. Och vår ansvariga minister blundar och kör på i sina vanliga spår...."men vi tog bort botre gränsen"..."vi har gett FK utrymme för en rättsäkrare och effektivare bedömning"..."vi måste få ner sjuktalen, de kostar för mycket".
Rättsäkert...in my ass....
Effektivare...ja det blir väl det när man på FK inte läser det den drabbade skickat in utan skickar ut avslag och indrag på löpande band. OM de läser - så bryr de sig inte om vad som står. De kan ändå bedöma att det finns arbetsförmåga. Och vem ska säga emot dem? Av erfarenhet vet jag att Förvaltningsrätten och Kammarrätten brukar smälla FK på fingrarna, men att det ska behöva gå så långt är rent bedrövligt. Att specialister och utbildade läkare förtvivlat försöker informera FK om läget mm är lönlöst - FK bryr sig ändå inte.
Dessutom säger mina handläggare och dennes chef rätt ut att de inte svarar på mina frågor, utan de får besvaras vid ett överklagande. Varför då? Är det inte deras skyldighet att ge oss drababde en rättssäker bedömning? Eller hur var det nu Strandhäll och Begler och Brattlund säger....att de nu gör "en effektivare och rättsäkrare bedömning" och därför syns det nu i sjuktalen som sjunkeroch alla är nöjda?...
Skulle inte tro det. Vad sker nu med den drabbade, den sjuka? Alla har inte samma tur som jag, de får inte hjälp, de kanske inte orkar. Vad händer med dem som inte orkar och vet hur man gör en överklagan? Blir de mirakulöst nu friska? För att Försäkringskassan bestämt så? Knappast. Man drabbas bara än värre i sin sjukdom, man försämras. Många väljer att helt strunta i samhällets skyddsnär och lever på sina anhöriga (om dehar tur att ha sådana)...i bästa fall.
Så friskare blir vi/de inte. Vi syns bara inte i statistiken. Möjligen hos AF som man måste anmäla sig till för att skydda sin SGI, men AF säger att "nej, nej, nej du kan inte få a-kassa för du är för sjuk." Och där hamnade man hårt mellan stolarna.
Jag anmäler mig om o om igen efter ett avslagsbeslut. Jag lär mig dock att inte ägna för mycket tid åt att bevisa för Försäkringskassan hur sjuk man är och hur det påverkar min arbetsföråga. De har ändå beslutat sig. De ska ju ha ner sjuktalen och enda sättet för dem är att avslå och neka, samt dra in på sjukpenning och sjukersättning.
Så vad gjorde jag idag då, när jag nu fått mitt sjätte avslagsbeslut? Jo jag fotade av vansinnet, la ut det på Twitter för allmän beskådan - för jag har inget jag skäms över. Men det har Försäkringskassan. De borde skämmas. Annika Strandhäll borde skämmas. Sedan när jag lagt ut det, arkiverade jag det i min mapp med ärenden från FK. Tog en ny mapp och märkte den med ärende nr 7. Och anmälde via nätet återigen att jag ÄR sjuk. jag kan INTE jobba. Inte för att jag inte vill utan för att jag inte klarar det. Det är som jag sagt- det är inte min vilja som är sjuk, det är min kropp. 
Ägnar sig inte FK åt lagbrott? Ägnar de sig inte åt hets mot sjuka? Ägnar de sig inte åt regelbrott? JOJOJO...
 
Det intressanta i detta avslagbeslut som kom, var att jag skulle svara senast den 21 december. Det gör jag kl 16:57. Observera att min svarstid var till den 21 december. Idag (23 dec) fick jag beslutet i brevlådan. Beslutet var daterat den 20 december. En dag innan min tidsfrist gått ut. Intressant. Tror ni att de tittat på vad jag skickat in? Jag tror inte de har en tidsmaskin på Försäkringskassan, tror ni? Hur kan de veta en dag innan vad jag ska skicka in för info till dem? Hur är detta möjligt om de inte redan bestämt sig? Mycket tydligt att de inte bryr sig om vad jag och mina läkare har att säga. 
 
Är det så att Försäkringskassan har sierskor anställda som handläggare? De vet ju innan vad jag ska ge dem för info. Eller är det så illa att de så tydligt nu visar att de inte bryr sig om vad jag skickar in?
 
me/cfs Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Försäkringskassan Lagbrott Lars-Åke Brattlund Människanbakom Psykisk misshandel me/cfs
0

Rädda sig den som kan, imorgon kan du vara sjuk.

Så där ja. Denna vecka har "jag" fixat ett svar på Försäkringskassans sk "övervägande" om avslag på sjukpenning samt ett svar i ett av ärendena som ligger i Förvalningsrätten. Där jag fick ta del av Försäkringskassans snedvridna argument. Jag vet ärligen inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser hur de verkligen försöker vända in o ut på sig för att hitta argument för att få sitt avslag. 
Att jag och mitt ombud skickat in massor av bevis för att de resonerar fel, det struntar de i. Men mest reagerade jag på hur de anser att ett intyg från en specilist i min sjukdom inte är relevant för detta ärende då detta intyg är skrivet 2 månader innan. Dock kontrar de med sin egna FMRs läkares uttalande som för det första är helt felaktigt men sedan dessutom även den ligger före perioden ärendet gäller. Varför tror de att mina bevis för min sjukdom inte gäller när deras tydligen gör det - trots att bägge inte innefattar ärendets tidpunkt. 
Mitt intyg, som de anser vara orelevant och inte tillhör ärendet, är som sagt skrivet av en specialist i min sjukdom. Hon berättar mycket tydligt mina nedsättningar, att det är en kronisk sjukdom som ofta förvärras med tiden - speciellt om patienten (jag) inte får lugn och ro.  En kronisk sjukdom innebär att den tyvärr finns där även morgon, dagen efter det och även om många, många år. 
Uttalandet från deras FMR, som de gärna hänvisar till, är gjort helt utan kunskap i min sjukdom. Denne läkare är en vanlig allmän läkare. Som vet bättre än specilister... Skulle inte tro det.
När ska Försäkringskassan inse att deras användande av dessa inkompetenta FMR bara kostar dem en väldigt massa i löner, de kostar oss juka i måendet och ger alltså i längden en otroligt kostsam "rådgivning".
Vad jag ser när jag läser journalerna från FK, samt detta uttalande från någon "jurist"(?) från FK, är att dessa FMR-läkare är den som ger indirekt direktiven om den sjukskrivande läkaren skrivit ett korrekt sjukintyg. Detta är enligt deras egna arbetsbeskriving av FMRs roll i denna process helt fel. DE ska vara rådgivande, de ska hjälpa handläggaren att förstå de medicinska termerna mm. De ska inte ge en antydan av vad de bedömer i frågan. De ska endast vara rådgivande. Så sker inte idag.
Handläggarna är några skrämda kaninungar som darrar av vanmakt och som lyder sin chef och dessa FMR. De vågar inte lita på sin egna kunskap - om de har någon. De handläggare jag lycktas googla fram har ingen som helst kunskap i medicinska frågor. De har haft karriärer inom något helt annat. Om de hunnit ha något annat arbete. Mycket sorgligt att dessa handläggare nu sitter och sparkar de sjuka utför stupet. De tror sig agera rätt, men glömmer sitt ursprungliga uppdrag. De agerar reflexmässigt på vad Regeringen säger åt dem.
Och just nu har vi en Socilaförsäkringsminister som borde byta ut sina rådgivare, sina informationslämnare och som borde lyssna till sin inre röst. För jag hoppas och tror att Annika Strandhäll känner att systemet är helt galet. Men tyvärr sitter hon i intervju efter intervju och gömmer sig bakom att de tog bort den Bortre gränsen (Stupstocken). Hon glömmer berätta vad som sker nu. Att denna stupstock idag hade kunnat vara kvar för vi sjuka kommer ändå aldrig komam dit. Vi blir utsparkade snabbare - redan vid ansökan är vanligt.
Annika Strandhäll och Försäkringskassan (via Ann-marie Begler och Lars-Åke Brattlund) försöker ge sken av att alla de avslag som nu florerar i media beror på effektivare och rättsäkrare bedömningar - att regeringen skjutit till kapital för att handläggarena ska kunna bedöma mer rättsäkert.
Är det därför köerna till deras egna Omprövningsenhet växer lavinartat?
Är det därför Förvaltningsrätten och Kammarrätten suckar uppgivet över antalet överklaganden till dem. I sjukärenden som borde ha fått rätt bedömning från början. Hur gick det nu med kostnaderna som skulle ner? För det är ju därför regeringen vill ha ner sjuktalen - för vi kostar för mycket. Men som vanlig husmorsekonom inser jag att kostnaderna nu i slutänden ökar. Någon sa till mig att Försäkringskassan räknar varje avslag som en vinst på 140.000 kronor. Men tänk nu på alla dessa som står i kör för att få sitt ärende omprövat. De är många x 140.000 kronor. Och nu tickar Försäkringskassans vinst ner... (siffrorna ned är uppskattade då vi inte fått fram exakta summor utan bara mellan tummen o pekfingret.
Överklagande i enbart tidspengar, ca 60-80.000:-
Merkostnader för läkarens tider / nya intyg mm, 10.000:-
Jurister för den klagande (ofta facket eller annan instans) 20.000:-
Överklagade till FR: juristernas tid ca 80-100.000:-
och nu vinner inte oväntat den sjuke. Men kostnaderna ovan försvinner inte, de har redan kostat samhället. Och då har vi inte tagit hänsyn till det försämrade måendet - vilket ger en senare återgång i arbetet. Ska vi beräkna detta till ca 3 månader/ärende = ca 45.000:-
Hmmmm... Försäkringskassans vinst för avslaget på 140.000kr har nu bivit en kostnad/förlust med ca 75.000 ronor och det innan den sjuke/drabbade fått sin ersättning den från början skulle haft... Är detta verkligen kostnadseffektivt?
Nu kommer säkert någon rätta mig med summor och antaganden. Gör så gärna men visa då mig gärna bevis för dessa. Vi har försökt få fram bevis för dessa siffror och blir väldigt glada över mer korrekta. Förvaltningsrättens alla jurister och domare kostar säkerligen mer, men vi tog ändå en mindre summa.
Så hur lönar sig nu Strandhälls rättssäkra och effektivare handläggning hos Försäkringskassan? Att den är rättssäker är som ett slag i ansiktet varje gång vi hör detta. Är de inblandade verkligen insatta i vad rättsäkert innebär och hur det verkligen går till på Försäkringskassan? Som drabbad vet vi att rättssäkerheten hos Försäkringskassan är under all kritik - oavsett vad de tror. Varför växer iså fall köerna till omprövnad och rätterna? Något annat råder och det är inte rättssäkerheten ialla fall. Vi är siffror, vi är maskiner som ska rätta oss i ledet - oavsett hur vi mår. Vi ska gå i ledet tills vi dör och då sopas vi undan så vi inte är ivägen för nästa drabbade. Det är ett mörkt och hjärtlöst samhälle vi sjuka och drabbade ser. Den stämmer ytterst lite med den bild Strandhäll, Begler och Brattlund målar upp för att rädda sitt skinn. 
Så rädda sig den som kan. Imorgon kan du vara sjuk - och då sdrabbas du av verkligheten och samhället ur en annan vinkel. Vinklen från din nedtrampade position, vinkeln som gör att du ser skon som stampar och stampar på dig, skon som tillhör den myndighet du trodde skulle hjälpa dig när du drabbades av sjukdom. Skon som stampar på dig tillhör Försäkringskassan och Regeringen. Men jobba på du i din friska tillvaro. Du tror att vi drabbade hittar på eller åtminstone saltar sanningen lite. Jag måste säga tyvärr - det gör vi inte. 
Så rädda dig om du kan, imorgon kan du vara sjuk...
 
 
me/cfs Ann-Marie Begler Annika Strandhäll FMR Försäkringskassan Laget Sverige Lars-Åke Brattlund Människanbakom Regeringen Socialförsäkring hjärntrötthet hjärntvättad me/cfs