0

Strandhäll & Begler - befinner vi oss på samma planet?

Nu har jag många gånger hört hur Försäkringskassans Generaldirektör Ann-Marie Begler och Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll uttryckt sig kring sjukförsäkringen. Min tanke, som sjuk, är: befinner vi oss på samma planet? Jag känner att jag behöver få ur mig lite av mina tankar i deras indirekta rättfärdigande av att mobba de sjuka och svaga, att de genom sina ord utgör oss till måltavlor för kränkningar och förminskade.
 
De påstår att rätt person får rätt försäkring.
Visst låter det underbart och precis såsom vi förväntar oss att vårt trygghetssytem ska fungera. Nu är det tyvärr så att upplevelserna är väldigt olika i denna fråga - beroende om du är drabbad eller odrabbad, sjuk eller minister/chef. Ett problem jag finner i att nu Strandhäll & Co i olika medier gör ovanstående påståenden är att de genom dessa förminskar och kränker alla de som idag faktiskt får avslag - pga felbedömningar av FK. Genom sina uttalanden får de problematiken inom sjukförsäkringen att framstå som att den orsakas av lata, omotiverade, fuskande och ljugande människor - för de har ju inte rätt till försäkringen de försöker tillskansa sig. De slår och sparkar alltså på de som redan ligger och allmänheten, som inte drabbats ännu, är olyckligt ovetande om vad som sker i kulisserna. För politiker och Generaldirektörer kan man ju lita på...? 
Ni kanske tycker att jag låter hård och orättvis i mina ord. Men när man varit utförsäkrad i 1,5 år och sett baksidan av myntet kan jag inte linda in mina ord. Inte om jag vill ha kvar mitt samvete och mitt hjärta. Efter att ha fått uppleva hur katastrofalt systemet fungerar och hur våra politiker och GD får stå i media och säga dessa ogrundade floskler så gör det ont i hela mig av vanmakt. 
 
Fakta : Inspektionen för socialförsäkringen utgav 29 juni 2017 en rapport som tydligt visar att Försäkringskassan brister i sina bedömningar vid dag 90 och 180 i rehabilitetskedjan. Detta var det som granskades, men med rapportens fakta som underlag kan man absolut även förstå att bedömningarna brister i bedömningarna i kedjans andra dagar också. Det vill säga att Försäkringskassan bister i sina bedömningar oavsett dag. Och detta ger inte rätt försäkring till rätt person. Oavsett vad Strandhäll och Begler påstår. Rapporten från ISF:

"Försäkringskassans bedömningar efter 90 och 180 dagar i rehabiliteringskedjan håller inte tillräcklig kvalitet. Kvalitetsbristerna beror till stor del på att ärendena saknar ett grundläggande utredningsarbete. För att sjukskrivningsprocessen ska fungera tillfredsställande behöver Försäkringskassan göra ett kontinuerligt och grundläggande utredningsarbete i varje ärende, både för att kunna bedöma den sjukskrivnas rätt till sjukpenning och för att klarlägga möjligheter för återgång i arbete. Det visar en granskning som Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) gjort.

Granskningen visar att bara en tredjedel av bedömningarna efter 90 dagar är av tillräcklig kvalitet. Av bedömningarna som görs efter 180 dagar är två tredjedelar av tillräcklig kvalitet.

 

 

Sjuktalen sjunker och det är glädjande enligt Strandhäll och Begler

Och ingen ska nu tro att vi drabbade inte skulle jubla och glädjas, precis som vår minister, om det inte vore så att vi känner varför sjuktalen sjunker. Vi betalar för dessa sjunkande sjuktal med vår hälsa, våra liv. Våra familjer får betala med sin tillvaro, sina resurser. När samhället jublar åt sjunkande sjuktal. Sjuktal är godkända sjukärenden. Försäkringskassan är de som godkänner ett sjukärende, inte läkaren. Men Försäkringskassan som ska vara den myndighet som värnar om vår trygghet när livet tar en oväntad vänding, de har också fått i uppdrag av Regerigen att få ner sjuktalen till 9 dagar per person och år till år 2020. Men redan nu sker ett trendbrott i kurvan. Sjuktalen sjunker och Strandhäll & Co slår sig för bröstetoch säger att sjukskrivningarna blivit 30.000 st färre. FEL! Det har inte blivit färre sjukskrivningar, färre sjuka - det har blivit färre GODKÄNDA sjukskrivningar/sjukintyg! Alltså 30.000 fler avslag! Allt för sjuktalens skull.

Nu är det 30.000 fler anhöriga som får dra ett tyngre lass, både ekonomiskt och hjälpmässigt i hemmen. Det är 30.000 fler sjuka som drabbas av utanförskap och utförsäkringar. Dessutom riskerar dessa 30.000 att bli fattiga pga samhällets trygghetssystem som sviker i jakten på siffror. Fattigdom kan leda till otroligt många personliga tragedier utöver de som den sjuke redan drabbats av. Sjuktal är en förödande siffra som inte borde användas som den gör idag. Den visar inte hur friska eller sjuka vi är, den visar inte hur många som kan eller inte kan arbeta. Den visar endast godkända sjukskrivningar. Inte hur friska vi är. Bara godkända sjukintyg. Detta är viktigt och något som tydligen måste upprepas, då retoriken från Strandhäll & Begler ger sken av en annan sak - fel sak. Kallas detta vita lögner? Trixande med siffror? 

Sjuktalen visar alltså inte alla de som idag får avslag. Vi får tyvärr bara läsa en promille av alla ärenden i media. Där samhället som springer på i sitt ekorrhjul inte vågar tror på historierna - till den dagen deras ekorrhjul fått motorstopp och de själva står där med det ofattbara avslaget från Försäkringskassan i sin hand. Då börjar man förstå. För sent.

Jag trodde inte på historierna om alla de sjuka som sprakades ut av FK under Alliansens tid. Jag trodde historierna var extrakryddade. För om det var så illa som folk berättade, varför tilläts systemfelet få fortsätta? Politikerna och cheferna hade väl rätt? Och folket som drabbades fel? Nu inser jag att politiker och chefer räddar sitt egna skinn och offrar sina medmänniskor. Allt för sjuktalen, en hög lön in på kontot och en fet bonus pga uppnådda mål. Mål som offras med människor. Och deras anhöriga. 

 

Jag har vaknat. Även jag trodde sällan på på historierna - nu vet jag bättre!

Jag vet inte om jag är ensam om att ha förlorat förtorendet så hårt för vår Regering - oavsett politisk färg. Jag påpekar detta maktmissbruk ofta och jag skäms ibland för min enkelspårighet. Men som sjuk, och det svårt kroniskt sjuk, måste jag kunna lita på ett system som utger sig för att värna om tryggheten när livet tar en oväntad vändning. Jag är beroende idag - efter 30 års yrkesarbete - av samhället. Jag skäms över det och skulle gärna slippa vara i denna beroendeposition. Men just detta gör att jag inte heller kan acceptera att det idag fylls av vita lögner, trixande med siffror, rent av falska påståenden och ett legitimicerande att slå på sjuka och svaga. Jag förstår om ni som jobbar skriker över att vi sjuka kostar - men glöm inte vem som betalar för ert jobbskatteavdrag. Var kommer de pengarna ifrån, de som Alliansen beslutade kring? Det skulle, och ska fortfarande, löna sig att arbeta... Arbete, och rätta in sig i ledet, är vår nya religion...

Men vi som inte kan arbeta, vi ska straffas. Vi bekostar mycket, vi offras för siffror på pappret och vi blir fullt legitima måltavlor för kränkningar och förminskande. För Strandhäll & Begler säger ju att rätt försäkring tillfaller rätt person, sjukförsäkringen bedöms rättssäkert och sjuktalen sjunker nu pga att folk blir "friskare".

Alltså är vi fel personer?

För att vi blivt "bedömda" av FK på ett rättsosäkert sätt?

Men de glömde faktan och den finns det mängder av. De glömde människorna, också de finns det mängder av dessvärre,  bakom sina blodiga siffor. De som kastas utför stupet. De som kastas ut i utanförskapet och där samhället håller för öronen när de hör skriken?

Så min undran efter att ha ägnat några dagar åt att läsa artiklar (skrivna av olika journalister) med era uttalanden och ord, era debattkommentarer och egna uttalanden på Facebook-sidor:

Strandhäll & Begler - befinner vi oss på samma planet? Jag vet att jag befinner mig på planeten Jorden, var finns ni? Finns vi ens i samma Galax? För på samma planet, i samma land - med samma upplevelser och fakta - det är vi definitivt inte!

Ni måste befinna er på en kall, kall planet - långt utanför vårt solsystem. För hur kan man annars agera såsom ni gör? Hade jag er position skulle jag se möjligheterna till förbättreing, inte använda min makt att möjliggöra mobbing, kränknngar av sjuka och svaga som ni gör idag - genom era ord och handlingar. 

Hallå Strandhäll & Begler, Regeringen och Försäkringskassan - när ska ni landa hos oss? 

 

 

 

Mina övriga källor (förutom min egna upplevelse, andras berättelser och bloggar, min husgud ISF och domstolsbeslut) är ofta:
Försäkringskassans egna bibel Vägledningen - som ska visa handläggaren hur denne ska agera är en nyckeldokumentation som alla drabbade borde ladda ner för att veta hur ett sjukärende kommer att hanteras. Här finns bl a författningsbestämmelser, metodsstöd för handläggaren, allmänna råd, rättspraxis och JO's beslut (som FK ändå struntar i). Frångår FK denna vägledning så gör de fel. Och fel gör de. Massor. Allt för sjuktalen. Som satts av Regeringen. I ett Regleringsbrev
 
Jag har begränsat mig i detta blogginlägg. Annars var risken att det skulle bli en hel roman.

 

 
me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Inspektionen för sjukförsäkringen Kroniskt sjuk Regleringsbrev Försäkringskassan 2017 Sjukförsäkring Stupstocken långtidssjukskriven me/cfs sjuktal
0

Ska det vara så svårt att få ha det tyst?

Min hjärna brinner!!!!! Min granne håller på att renovera och handverkaren (inhyrd) börjar varje morgon klockan sju, klockan åtta på helgerna. Håller på till sextiden på kvällen - utan längre pauser. Det gör att min hjärna brinner. Min kropp smärtar. Jag är både helt utslagen och full av adrenalin på en gång och jag vill bara gråta. Jag kan inte visas i min oas utan att höra en kompressor ladda, en spikpistol skjuta, en hammare banka eller takplåtar kastas ner på marken. Varje ljud gör nu smärtsamt ont i varje fiber av min kropp och min hjärna har svällt till säkert fyrdubbla storleken och försöker smita ut genom alla hål i skallbenet den hittar.
När tillvaron blir så här, full av ljud och intryck utan chans till återhämtning, går min kropp upp i en groteskt virvel av adrenalinpåsag med korta fragment av tankar och idéer. Jag kan inte ens förmå mig att koppla av när jag hör att ljudet tagit lunchpaus, eller när de tystnat för kvällen. Sömntabletterna ökas i dos för att klara av att somna trots den otroliga förlamande tröttheten i varje cell.
Samtidigt som jag befinner mig i denna virvelvind av adrenalin så är jag så trött, så trött. Jag vill bara sova. Jag vill bara få tyst!!!! Snart bränner jag upp grannens bygge. Då blir det tyst några dagar. Vilken välsignelse. Jag är så trött att kroppen väger säkert 4 ton mer än normalt. Jag har fått sirapen i blodet utbytt mot seg tjära. En tung känsla av gråt hänger konstant över mig och jag vill bara bli lämnad ifred. Vill bara få uppleva tystanden. Ingen fråga, slippa ta ett enda beslut, inget hammarslag, ingen spikpistol, inget brädskrammel. Tystnad. Återhämtning. 
Jag längtar ut till min terapiplats, min trädgård. Där vill jag se fjärilarna suga nektar, fladdra från blomma till blomma och bre ut sina vackra vingar. Jag vill kunna göra detta utan att få smärtsamt ont i kroppen och knoppen av alla dessa byggljud. Jag vill njuta av sommaren jag med. På det sätt jag kan. Nu är jag förvisad till öronproppar inomhus. Och ändå lider jag. Jag vill njuta.
Men denna sjukdom har lärt mig att jag är extra känslig, jag är extra intolerant till det mesta. Och ändå ser jag normal ut. Vid en första anblick. Och denna anblick anger i andras ögon hur jag mår. De känner inte min smärta, min hjärntrötthet, min totala energilöshet. Jag har full förståelse för att människor idag inte har tid att förstå och vilja veta. Men då ska de inte heller anta eller döma mig utifrån sin ytliga iaktagelse utan vilja till kunskap.
De vet inte vilken vilja eller energiåtgång som krävs för att hålla mig upprätt, vilken stolthet som hindrar mig från att bryta ihop till en hög på golvet och hur jag kämpar att visa detta falska yttre för att andra inte ska behöva bära min börda. De vet inte. Orkar inte veta. Och förnekas även indirekt av mig - när jag inte längre orkar svara på deras frågor mm pga min energilöshet. När min röst blir svagare och svagare så orkar jag inte längre utan lägger den lilla kraft jag har kvar till att visa ett falskt yttre. Varför? För att jag inte orkar en enda fråga till!!! Mår man bra lämnas man i fred. Då slipper jag. Så jag ger en falsk bild av friskhet för att slippa slösa energi på svar jag ändå märker inte stannar hos mottagaren. Jag måste välja mina krig.
När jag tänker på hur vi alla spelar våra teatrar inför varandra så slås jag så starkt av hur vi idag lever i ett produktionssamhälle utan hjärta. Där tid för varandra alltmindre anses ha plats.
Se bara hur vår galna myndighet Försäkringskassan bedömer - klarar du att köra bil 10 min någon gång i veckan, så klarar du att jobba minst 25%. Hur du klarar allt annat runt om spelar ingen roll. De ger tydliga signaler om att vi ska jobba in i döden - och helst lite till. Allt för sjuktalen. Och en klar fingervisning om vilket kallt samhälle vi har idag utan att merparten av oss egentligen vill. Det har bara blivit en "norm" att klanka ner på de som inte presterar 1500% av sin tid, som inte klarar detta är en belastning för samhället. Ibland försöker det skylas över, men läser man orden syns retoriken tydligt även från våra ministrar. Så läs orden, förstå, och våga agera mer mänsligt. Imorgon är det kanske du som inte orkar prestera alla de där procenten. Imorgon kanske du drabbas. Ingen är tyvrr säker från utanförskapet om du drabbas av sjukdom, funktionshinder eller annat.
Lyssna inte på mig om ni vill leva i era tillrättade led. För jag är ändå inte godkänd av samhället numera. Jag är en belastning. Och jag gråter. Kanske, kanske får jag ändå min efterlängade tystnad snart. När jag är tillräckligt obetydlig för alla. När jag är en hög på golvet.
Ska det verkligen vara så svårt att få återhämning? 
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att respektera varandra?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att lyssna på varandra?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att se människan idag?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att förstå att vi lever i en kall värld?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
Ska det vara så svårt att se hur vi alltmer anses vara robotar?
Ska det vara så svårt att få ha det tyst?
 
Min hjärna brottas med många frågor, mden vill så mycket. Och klarar så lite. Det är en sån befäng bestraffning jag fått. Nu när jag vknat från ekorrhjulet, då klarar jag inte att förmedla detta. För då störs jag till hjärndöd av hammarslag. Störs till tystnad av onödiga frågor.  Jag vill ha tystnad. Sedan ska jag resa mig som fågeln Phoenix....varje dag tänker jag imorgon ska jag resa mig. Imorgon. Imorgon.
Bara jag får lite tystnad någon gång!!!!!
 
 
me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom SvMECFS hjärnsmärta hjärntrötthet me/cfs
0

Monstret lurar ständigt i skuggorna.

Jag har under en period insett att min frist i drabbningarna med Försäkringskassan bara är just en frist. Jag kommer snart åter att bli bedömd av dem som arbetsför, säkerligen mot hela arbetsmarknaden men med vissa förbehåll.
Oavsett hur min hälsa utvecklat sig.
Oavsett vad mina läkarintyg innehåller.
Nu tror ni läsare säkert att jag fått hjärnsläpp helt, för i media sägs det ju att sjuktalen sjunker och att våra ansvariga (Strandhäll och Beglér) är såååå glada över denna utveckling. De antyder, genom sin förvrängda retorik, att genom sjunkande sjuktal så blir alla sjuka mirakulöst friska - för det har Försäkringskassan bedömt. Försäkringskassan kan tom meddela vilken dag man blir fullt arbetsför igen. 
Oavsett fakta.
Oavsett intygens innehåll.
Med sjuktalens mål på 9,0 dagar som mål.
Inget annat.
Så friskare har folk inte blivit. Inte ens genom FKs mirakelmetoder såsom utförsäkringar eller de numera kända (och sanslösa) bedömningarna mot hela arbetsmarknaden. Nu märks att insynen och kunskapen och alla begränsningar och dess konsekvenser väldigt tydligt. En myndighet som Försäkringskassan blottar nu ett maktmissbruk i jakten på de sjuktal som Strandhäll & Co lagt och som nu genom media försöker trixa siffror och verkligenhet - för att själva verka handlingskraftiga. 
Vad de glömmer är att denna handlingskraft, denna hetsjakt på sjunkande sjuktal gett Försäkringskassan mandat att agera bödel utan någon form av självkritik, eller ens kritik från samhället. De har glömt att sjuktalen bekostas av sjuka och funktionshindrade som inte kan arbeta, och som nu nekas den trygghet många i dagens samhället fortfarande tror finns där den dagen verkligenheten tar en annan vändning. Vår vilja att arbeta är det inget fel på - vilket politiker mfl tyckas tro och det säger mer om dem än om oss. Vi sjuka vet idag hur detta system idag är till för andra än de som behöver det.
Sjukförsäkringen används idag till att finansiera andra skattelättnader såsom jobbskatteavdraget. Varför skriker inte politikerna om att detta kostar för mycket? Varför påstår de att vi sjuka är de kostsamma? Vi som betalat in en försäkring blir nu både lurade på tryggheten och anklagade för att utnyttja systemen, när vi tyvärr råkat ut för sjukdom, olycka eller annat som gör oss oförmögna att arbeta. Varför?
Vad som idag också göms undan av alla ansvariga är att sjukförsäkringen faktiskt går med vinst, sjuktalen ligger på samma nivå som på 50-talet var det någon som berättade (har inte hunnit kolla den faktan ännu) och allt fusk (0,4-0,15%) som påstås är en helt klart överdriven sak som gör det berättigat att sparka på alla "fuskare". 
Med dessa erfarenheter i min rygg så känner jag att jag i min sjukdom kommer att anses som en börda. Jag kommer anses som en fuskare. En parasit. En latmask.
Att jag har en vilja som idag inte stämmer med min kropps möjligheter är underordnat. Jag är en fuskare i samhällets ögon. En kostnad. Synd att de 30 år jag arbetat och betalat in massor av skatt (var högavlönad större delan av dessa år - dock innan jag blev barnskötare) inte räknas. 
 
Vad jag vill säga med detta blogginlägg är att jag vet nu att jag snart åter blir bedömd som arbetsför och detta grundar jag på:
• FK grundar sina bedömningar på olika tidsramar och de är tidigare än fd Stupstocken.
• FK grundar sina bedömningar på personliga åsikter. 
• FK blundar för lagar, vägledande domar.
• FK har fått mål av Regeringen på 9,0 dagars sjuktal.
• FK har fått befogenhet att uppnå detta genom vilken metod som helt (annars skulle väl vår minister vråla lika mycket kring alla fel FK gör såsom hon gjorde nyss i media vad gällande förlossningsvården och aborträtten) 
• Det är snart val och då vill nuvarande Regering ha "lyckats" - sjuktalen ska ner ytterligare och tyvärr är gemene man inte insatt tillräckligt för att ifrågasätta detta.
• Kommer Alliansen till makten kan vi säga hejdå helt. De började denna hetsjakt på oss "bidragsparasiter" och vässar just nu argumenten ytterligare. 
• FK har numera makten och Beglér rider denna myndighet på ett sätt jag inte vågar beskriva i ord. Hennes tjänst utformades för att rensa bland alla kostsamma (personer.)
• FK vill inte, kan inte och struntar i att läsa läkarintyg och utredningar. Faktan spelar alltså ingen roll - oavsett vad som sägs.
• FK ska granska sig själva!!! i en utredning som berättar varför FK kompletterar läkarintygen så mycket idag, så ingen förändring lär ske.
• Varför läser FK inte ISFs alla rapporter och tar lärdom av dessa istället för att oftast anklaga ISF för fel granskningar? ISF ska granska FK. Det är deras jobb.
• Varför får FK trotsa JO i deras beslut? Återigen i mänskliga rättigheter i omprövnadsärendena. Andra gången detta sker. Denna gång har sommaren redan infunnit sig och det är 12 veckors väntetid har jag hört - inte max 6v som JO sagt åt FK. Var är djungelvrålet Strandhäll?
• Detta att FK anses kunna stå över beslut från JO, rapporter från ISF och de vägledande domar mm från våra domstolar mm, gör att jag som sjuk och drabbad av systemet undrar vilka möjligheter jag verkligen har att bevisa min oförmåga till arbete när alla fakta jag kan presentera inte gäller enligt FK?
• Min läkare sa att vid samtalen med FK så framkom det att FK har ingen förståelse för ME/CFS, de kommer att besluta när en viss tid i rehab-processen gått och att det räcker, och att jag nu kan anses vara arbetsför. De förstår inte kroniskt. De förstår inte min aktivitetsbegränsning. De vill inte - för sjuktalen ska ner.
 
Sammantaget ger detta en bild av mig som sjuk till en liten, liten maktlös och rättslös människa som gärna offras av det stora, vidriga monstret som ständigt lurar i skuggorna - Försäkringskassan och Strandhäll & Co.
Allt för att visa upp blodiga sjuktal. Sjuktal som ska sjunka ytterligare. Trots att människor blir alltmer sjuka i dagens stressade samhälle.
 
Så jag vet att monstret lurar i skuggorna.
Oavsett min fakta, min oförmåga till arbete.
En dag anfaller monstret igen. 
Nu ger den mig en puff då och då av sin vidriga andedräkt och låter mig aldrig få ro att vårda mig i min sjukdom.
Jag vet att monstret snart lösgör sig från skuggorna och återigen vill sluka mig. Oavsett. 
 
 
 
Om ni tycker att detta blev rörigt och splittrat så kan jag bara tala om att det är så jag känner mig just nu och tyvärr klarar jag inget annat. Hoppas ni hängde med ändå. ;-)
me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Försäkringskassan syd/ost Nacka ISF Inspektionen för sjukförsäkringen Jo-anmäla Kronisk sjukdom Laget Sverige Monstret i skuggorna Socialförsäkring hjärntrötthet maktmissbruk me/cfs rättslös