2

Jag väljer att se min hjärntrötthet som ett äventyr.

Att leva med denna hjärntrötthet är ett äventyr. Saker jag normalt kommit ihåg bara försvinner inom några sekunder. Andra saker ligger där och upptar plats känns det som. Det är ivägen som en stor fet bromskloss. Hindrar det nya att få tillträde och fäste. Tänker lite på den stora fettklumpen i London. Så känns min hjärna. Gammal, seg, tilltäppt, skitig, hindrande.
En reflektion kring detta är att jag är ju väldigt upprörd över hur Regeringen med Strandhäll i spetsen tillåter och dessutom styr Försäkringskassan mot utförsäkringar av sjuka - allt för några siffror (sjuktalen). Det tror jag ingen missat:-)
Otroligt mycket sker på helt rättsosäkra grunder och jag avskyr verkligen orättvisor. Dessutom avskyr jag lögner. Och Strandhäll, Begler och andra inblandade i denna komplott ljuger för att rättfärdiga det som sker. Därför var det så intressant att Solrosuppropet hade bjudit in den bästa forskaren i försäkringsrätt och sjukförsäkringen - Ruth Mannerqvist. De hade en live-sändning på FB och tack o lov går denna att se igen - se den, rekommenderas starkt! (länk). För jag klarade bara en kort stund. Sedan somnade min hjärna av alla intryck. Så trött är min hjärna.
Trots mitt stora intresse och engagemang i frågan så orkar min hjärna inte ta in infon. Den stänger ner, somnar. Min kropp är vaken. Jag sitter upp, eller snarare halvligger i soffan, men jag är vaken. Men min hjärna sover. Den agerar inte. Den ser omgivningen. Hör att det är ljud. Reagerar på fara (ex om hunden hoppar upp på mig) lite lojt. Men det går inte att föra ett samtal med mig. Jag svarar entonigt och tyst. Enstaka ord kommer ut.
Samtidigt som jag är i detta tillstånd så känner jag viljan att kunna se, höra mer, lära mig. Jag vill lära mig för att kunna sprida vidare. Så viktigt idag där vi har en sjukförsäkring som verkar gå samma öde till mötes som LSS. Upphöra i all medmänsklighet. Vi har en regering i dag som man trodde värnade om människor. Det ligger i deras grundvärderingar. Men även de har ifrångått detta. Om Alliansen kommer till makten (vilket är en stor risk med tankte på hur dåligt nuvarande sköter jobbet) så blir det ännu värre. Tyvärr. För sjukförsäkringen där kommer att ledas av Forsell. Han som startade utförsäkringarna för Alliansen förra gången.
Men nu, min hjärna. Som ni märker är den ganska enkelspårig. Jag upplever det jobbigt. Jag kommer in på detta område som engagerar mig så pga de orättvisor som härjar där. Min hjärna kan laddas med info som berör mig i detta ämne - till viss del. Jag har ju under snart 3 år nu lärt mig, nött in infon Men samtidigt har jag märkt att detta tar platsen i hjärnan. Jag klarar inte mer nyheter just nu. Inte om den repeteras många gånger. Bara att läsa ett recept kan resultera i nya spännande maträtter. Att försöka få datorn att funka (vilket jag klarade galant förr) kan resultera i fyrverkeri och kraschar idag. När jag startar något nytt så vet jag idag inte var jag hamnar. Min hjärna kan lägga av mitt i och då kan resultatet bli ytterst spännande. Eller bisarrt. Eller galet.
Och överraska mig inte med någon snabb oväntad händelse. Familjen skrattar gott åt mig idag när vi sitter framför TVn. Jag lyfter förskräckt över de mest enkla ting som sker på TVn. Min hjärna reagerar instiktivt och förstorar upp faran. Jag är på flykt. För att någon tittade runt hörnet på TVn... Så jag inser att min hjärna inte klarar av TVtittande längre. Den går i stressläge på en gång och töms på allt förstånd. Hjärnan går tillbaka miljontals år i utvecklingen. Både vad gällande informationsinsamling och språkmässigt. Jag utsöndrar vissa ord ibland, men några samtal av större kvalitet är det inte.
Nu efter en natts sömn på tabletter så är hjärnan relativt vaken. Den brukar klara 45 minuter ungefär av skrivande, läsande eller annat. Det är på denna tid jag går igenom posten från gårdagen, betalar räkningar, skriver mail/brev osv. Och bloggar. Därför är nu bloggen ganska oregelbunden. För det tar flera dagar - beroende på min ork och min övriga agenda - att skriva ett inlägg. Märker att jag blir alltmmer frånvarande på de sociala medierna också. Hjärnan orkar faktiskt inte längre. På Twitter glömmer jag ex av vad jag redan skrivit. Jag glömmer hur en rant startade och jag får läsa den hela tiden för att hålla tråden igång och inte vimsa bort mig eller upprepa mig. 
Hjärnan är fantastisk. Men just nu är jag lite orolig. Hur illa ska det bli? Jag ser ingen stabilisering, jag ser bara försämring. Jag vill inte bli sängliggande med hörselkåpor i ett mörkt rum - dag efter dag. Min hjärna ska få må bra, jag kämpar för detta. Kanske, kanske är det just sjukersättning jag behöver. För jobba kan jag ju abslut inte klara. Inte nu och inte framöver. Inte som jag mår. Detta har börjat landa i mig hur sorgligt det än må vara. Men kanske, kanske kan min hjärna få lite ro om jag slipper stressen över att bli godkänd med sjukpenningen var tredje månad. 
Att leva med hjärntrötthet är ett stort äventyr. Jag väljer att se det så. Se det galna och kunna skratta åt det. Jag har dagar jag bara gråter också. Gråter över att livet blev helt annorlunda. Men jag måste välja att se äventyret i det nya, det galna.
Så jag väljer att se min hjärntrötthet som ett ävenyr. Vem vet var det för mig? Inte jag i alla fall, jag bara åker med...
me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom #vårdstress hjärntrötthet me/cfs

Kommentarer:

1 Camilla:

skriven

Jag har ofta svårt att hålla en tanke mer än några sekunder. Måste verkligen skriva ned saker för att inte glömma. Man får anpassa sig för att inte överbelasta hjärnan känns det som.
Jag förstår verkligen om detta med sjukpenning upptar din hjärna. Herregud, det handlar ju om hela ens trygghet när man är som svagast. Och då tvingas man ju också lägga mycket energi där.
Det är ok att känna som du gör nu, ta väl hand om dig. Kram!

Svar: Tack❤️. Jo det tar upp stor del av min tid, att veta om jag klarar tak över huvudet för mig o barnen. Verkligen en skräck att bli av med boendet mm bara för att FK väljer att tolka lagar mm på sitt sätt - som inte alltid är rätt sätt.

Tankarna går inte att stoppa numera, förr kunde jag lugna dem med motion och ännu mer motion. Saknar den terapiformen. Har väldigt höga poäng i testerna för hjärntrötthet och just detta lider jag enormt av. Att inte kunna bara social, träffa människor, gå i affärer, gå på museum, kunna läsa böcker som förr osv. Och så trött på att det inte syns ovanpå hur jag mår inuti!
Kram.
jagepippi.blogg.se

2 Johanna:

skriven

Hej!
Jag vill åter igen tacka dig för att du kämpar för oss utförsåkare och ME/CFS sjuka. Känns som debatten
börjar ta fart vilket till stor del är din och dom andra kämparnas förtjänst. Jag har blivit peppad och nu mailar flera berörda politiker, press mm. Jag har oxå ringt press ansvarig på kommunal, tycker dom nu borde stå upp för sina medlemmar och stötta LO.
Hoppas vi tillsammans kan göra skillnad kram Johanna

Svar: Åhhhh, tack för dina ord. De behövdes just nu då mitt mående är sjunkande. Men jag vill inte ta åt mig av någon ära nr det gäller kampen för upplysning. Jag är ganska tillbakadragen pga sjukdom just nu. Och nu vill jag så gärna. Men klarar ej. Tack för att du tänker så. Tillsammans är ett bra ord. Jag gillar verkligen det ordet - av många orsaker. Härligt att höra att du agerar och verkligen bidrar. Tillsammans ;-) Stor kram.
jagepippi.blogg.se

Kommentera här: