Monstret lurar ständigt i skuggorna.
Jag har under en period insett att min frist i drabbningarna med Försäkringskassan bara är just en frist. Jag kommer snart åter att bli bedömd av dem som arbetsför, säkerligen mot hela arbetsmarknaden men med vissa förbehåll.
Oavsett hur min hälsa utvecklat sig.
Oavsett vad mina läkarintyg innehåller.
Nu tror ni läsare säkert att jag fått hjärnsläpp helt, för i media sägs det ju att sjuktalen sjunker och att våra ansvariga (Strandhäll och Beglér) är såååå glada över denna utveckling. De antyder, genom sin förvrängda retorik, att genom sjunkande sjuktal så blir alla sjuka mirakulöst friska - för det har Försäkringskassan bedömt. Försäkringskassan kan tom meddela vilken dag man blir fullt arbetsför igen.
Oavsett fakta.
Oavsett intygens innehåll.
Med sjuktalens mål på 9,0 dagar som mål.
Inget annat.
Så friskare har folk inte blivit. Inte ens genom FKs mirakelmetoder såsom utförsäkringar eller de numera kända (och sanslösa) bedömningarna mot hela arbetsmarknaden. Nu märks att insynen och kunskapen och alla begränsningar och dess konsekvenser väldigt tydligt. En myndighet som Försäkringskassan blottar nu ett maktmissbruk i jakten på de sjuktal som Strandhäll & Co lagt och som nu genom media försöker trixa siffror och verkligenhet - för att själva verka handlingskraftiga.
Vad de glömmer är att denna handlingskraft, denna hetsjakt på sjunkande sjuktal gett Försäkringskassan mandat att agera bödel utan någon form av självkritik, eller ens kritik från samhället. De har glömt att sjuktalen bekostas av sjuka och funktionshindrade som inte kan arbeta, och som nu nekas den trygghet många i dagens samhället fortfarande tror finns där den dagen verkligenheten tar en annan vändning. Vår vilja att arbeta är det inget fel på - vilket politiker mfl tyckas tro och det säger mer om dem än om oss. Vi sjuka vet idag hur detta system idag är till för andra än de som behöver det.
Sjukförsäkringen används idag till att finansiera andra skattelättnader såsom jobbskatteavdraget. Varför skriker inte politikerna om att detta kostar för mycket? Varför påstår de att vi sjuka är de kostsamma? Vi som betalat in en försäkring blir nu både lurade på tryggheten och anklagade för att utnyttja systemen, när vi tyvärr råkat ut för sjukdom, olycka eller annat som gör oss oförmögna att arbeta. Varför?
Vad som idag också göms undan av alla ansvariga är att sjukförsäkringen faktiskt går med vinst, sjuktalen ligger på samma nivå som på 50-talet var det någon som berättade (har inte hunnit kolla den faktan ännu) och allt fusk (0,4-0,15%) som påstås är en helt klart överdriven sak som gör det berättigat att sparka på alla "fuskare".
Med dessa erfarenheter i min rygg så känner jag att jag i min sjukdom kommer att anses som en börda. Jag kommer anses som en fuskare. En parasit. En latmask.
Att jag har en vilja som idag inte stämmer med min kropps möjligheter är underordnat. Jag är en fuskare i samhällets ögon. En kostnad. Synd att de 30 år jag arbetat och betalat in massor av skatt (var högavlönad större delan av dessa år - dock innan jag blev barnskötare) inte räknas.
Vad jag vill säga med detta blogginlägg är att jag vet nu att jag snart åter blir bedömd som arbetsför och detta grundar jag på:
• FK grundar sina bedömningar på olika tidsramar och de är tidigare än fd Stupstocken.
• FK grundar sina bedömningar på personliga åsikter.
• FK blundar för lagar, vägledande domar.
• FK har fått mål av Regeringen på 9,0 dagars sjuktal.
• FK har fått befogenhet att uppnå detta genom vilken metod som helt (annars skulle väl vår minister vråla lika mycket kring alla fel FK gör såsom hon gjorde nyss i media vad gällande förlossningsvården och aborträtten)
• Det är snart val och då vill nuvarande Regering ha "lyckats" - sjuktalen ska ner ytterligare och tyvärr är gemene man inte insatt tillräckligt för att ifrågasätta detta.
• Kommer Alliansen till makten kan vi säga hejdå helt. De började denna hetsjakt på oss "bidragsparasiter" och vässar just nu argumenten ytterligare.
• FK har numera makten och Beglér rider denna myndighet på ett sätt jag inte vågar beskriva i ord. Hennes tjänst utformades för att rensa bland alla kostsamma (personer.)
• FK vill inte, kan inte och struntar i att läsa läkarintyg och utredningar. Faktan spelar alltså ingen roll - oavsett vad som sägs.
• FK ska granska sig själva!!! i en utredning som berättar varför FK kompletterar läkarintygen så mycket idag, så ingen förändring lär ske.
• Varför läser FK inte ISFs alla rapporter och tar lärdom av dessa istället för att oftast anklaga ISF för fel granskningar? ISF ska granska FK. Det är deras jobb.
• Varför får FK trotsa JO i deras beslut? Återigen i mänskliga rättigheter i omprövnadsärendena. Andra gången detta sker. Denna gång har sommaren redan infunnit sig och det är 12 veckors väntetid har jag hört - inte max 6v som JO sagt åt FK. Var är djungelvrålet Strandhäll?
• Detta att FK anses kunna stå över beslut från JO, rapporter från ISF och de vägledande domar mm från våra domstolar mm, gör att jag som sjuk och drabbad av systemet undrar vilka möjligheter jag verkligen har att bevisa min oförmåga till arbete när alla fakta jag kan presentera inte gäller enligt FK?
• Min läkare sa att vid samtalen med FK så framkom det att FK har ingen förståelse för ME/CFS, de kommer att besluta när en viss tid i rehab-processen gått och att det räcker, och att jag nu kan anses vara arbetsför. De förstår inte kroniskt. De förstår inte min aktivitetsbegränsning. De vill inte - för sjuktalen ska ner.
Sammantaget ger detta en bild av mig som sjuk till en liten, liten maktlös och rättslös människa som gärna offras av det stora, vidriga monstret som ständigt lurar i skuggorna - Försäkringskassan och Strandhäll & Co.
Allt för att visa upp blodiga sjuktal. Sjuktal som ska sjunka ytterligare. Trots att människor blir alltmer sjuka i dagens stressade samhälle.
Så jag vet att monstret lurar i skuggorna.
Oavsett min fakta, min oförmåga till arbete.
En dag anfaller monstret igen.
Nu ger den mig en puff då och då av sin vidriga andedräkt och låter mig aldrig få ro att vårda mig i min sjukdom.
Jag vet att monstret snart lösgör sig från skuggorna och återigen vill sluka mig. Oavsett.
Om ni tycker att detta blev rörigt och splittrat så kan jag bara tala om att det är så jag känner mig just nu och tyvärr klarar jag inget annat. Hoppas ni hängde med ändå. ;-)