Mitt inlägg när Annika Strandhäll klättrar på karriärstegen...
Detta inlägg skrev jag på Annika Strandhälls Facebooksida när hon stolt berättar att hon nu är utnämnd till Socialminister - en tjänst med en större portfölj, fler ansvarsområden.
Hej igen Annika. Du kanske tycker att jag förföljer dig. Men jag är beroende - som kroniskt sjuk - av en fungerande sjukförsäkring. Ett område som du haft, och har ff, ansvar för. Ett område som inte fungerar alls idag.
Om jag var ansvarig för ett område som inte alls fungerar som det utmålas i media, där jag är medveten om att de siffror jag presenterar bara presenterar en halvsanning (sjuktalen) och där det jag säger om att rätt försäkring ska tillfalla rätt person och att ingen ska hamna mellan storkarna. Om jag sa detta och dessutom vet hur det egentligen fungerar - då skulle jag inte ta på mig mer jobb. Men du gör? Tycker du verkligen att sjukförsäkringen fungerar idag? Är du nöjd över det jobb du gjort där? När alla människor får betala med sin hälsa och i vissa fall även sina liv för de sjunkande sjuktalen du så nöjt presenterar. Är du nöjd med detta och alltså känner att du kan ta på dig mer arbete och således ägna mindre tid åt just detta problemområde? Är det respektfullt mot oss drabbade?
30.000 färre sjukskrivningar fick er att jubla - och ni gav sken av att genom att det var 30.000 färre sjukskrivningar som blivit GODKÄNDA av Försäkringskassan så var det också 30.000 färre sjuka. FEL!
Det är minst 30.000 som fått betala med sin hälsa för de sjunkande sjuktalen. 30.000 vars anhöriga nu får dra det tyngre lasset hemma både iform av att bli assistenter och dessutom betala allt för hushållet. 30.000 fler blev utan den trygghet som målas upp att den finns. Men den finns inte. Inte för oss som drabbas.
För Försäkringskassan betalar ju ut rätt försäkring till rätt person? Eller? För när man nekas så går den sjuka tillbaka till arbetet? FEL. Vi är fortfarande sjuka. Vi är fortfarande oförmögna till arbete. Det ser våra läkare. Det ser alla specialister vi blir bedömda av. Vi genomgår AFU och dessa ifrågasätts av FK om de inte gynnar sänkandes av sjuktalen. Men vi är fortfarande sjuka. Våra anhöriga får nu även betala våra räkningar - när samhället och den trygghet en sjukförsäkring skulle ge oss, den förmågan att kunna betala våra egna räkningar, vår egen mat. Den är borta.
Vore jag ansvarig för ett område som inte fungerar alls, då skulle jag inte ta på mig mer - om jag verkligen brann och månade om de mänskliga rättigheterna som jag påstår. Då skulle jag fixa det som felar först. Sedan skulle jag stolt acceptera ett nytt jobb. Och kunna glädjas med rent samvete.
Men jag är inte du. Jag är sjuk. En sjuk välfärdsarbetare. Som arbetat med barn och lärt dem värdegrunder och att man efterlever dem och hur. Man hjälper sin kompis, vårdar och stödjer. Jag ser till handling och litar föga på ord. Jag är inte du.
Så jag är ledsen, jag skulle verkligen vilja gratulera dig till din nya tjänst. Men den grattishälsningen stannar i halsen på mig. För jag är sjuk och hela min familj drabbas av din jakt på sjuktalen. Vi betalar. Vi drabbas av dina sjuktal. Jag hoppades så på dig en lång tid. Fallet blev hårt och kallt. Vi befinner oss på olika sidor sanningen och jag har nu sett att mina förhoppningar inte finns längre. Jag tror som sagt på handling - inte ord.
PS: För den som inte vet vad sjuktal är så är det av Försäkringskassan GODKÄNDA sjuskrivningar. Så sjuktalen visar INTE att folk blir friskare. De visar endast de som dragit vinstlotten i Försäkringskassans lotteri om rätten till sjukpeng. För läkarintygen spelar ingen roll. Oavsett. Det har jag märkt i mina ärenden. Jag o många, många med mig.
Om jag var ansvarig för ett område som inte alls fungerar som det utmålas i media, där jag är medveten om att de siffror jag presenterar bara presenterar en halvsanning (sjuktalen) och där det jag säger om att rätt försäkring ska tillfalla rätt person och att ingen ska hamna mellan storkarna. Om jag sa detta och dessutom vet hur det egentligen fungerar - då skulle jag inte ta på mig mer jobb. Men du gör? Tycker du verkligen att sjukförsäkringen fungerar idag? Är du nöjd över det jobb du gjort där? När alla människor får betala med sin hälsa och i vissa fall även sina liv för de sjunkande sjuktalen du så nöjt presenterar. Är du nöjd med detta och alltså känner att du kan ta på dig mer arbete och således ägna mindre tid åt just detta problemområde? Är det respektfullt mot oss drabbade?
30.000 färre sjukskrivningar fick er att jubla - och ni gav sken av att genom att det var 30.000 färre sjukskrivningar som blivit GODKÄNDA av Försäkringskassan så var det också 30.000 färre sjuka. FEL!
Det är minst 30.000 som fått betala med sin hälsa för de sjunkande sjuktalen. 30.000 vars anhöriga nu får dra det tyngre lasset hemma både iform av att bli assistenter och dessutom betala allt för hushållet. 30.000 fler blev utan den trygghet som målas upp att den finns. Men den finns inte. Inte för oss som drabbas.
För Försäkringskassan betalar ju ut rätt försäkring till rätt person? Eller? För när man nekas så går den sjuka tillbaka till arbetet? FEL. Vi är fortfarande sjuka. Vi är fortfarande oförmögna till arbete. Det ser våra läkare. Det ser alla specialister vi blir bedömda av. Vi genomgår AFU och dessa ifrågasätts av FK om de inte gynnar sänkandes av sjuktalen. Men vi är fortfarande sjuka. Våra anhöriga får nu även betala våra räkningar - när samhället och den trygghet en sjukförsäkring skulle ge oss, den förmågan att kunna betala våra egna räkningar, vår egen mat. Den är borta.
Vore jag ansvarig för ett område som inte fungerar alls, då skulle jag inte ta på mig mer - om jag verkligen brann och månade om de mänskliga rättigheterna som jag påstår. Då skulle jag fixa det som felar först. Sedan skulle jag stolt acceptera ett nytt jobb. Och kunna glädjas med rent samvete.
Men jag är inte du. Jag är sjuk. En sjuk välfärdsarbetare. Som arbetat med barn och lärt dem värdegrunder och att man efterlever dem och hur. Man hjälper sin kompis, vårdar och stödjer. Jag ser till handling och litar föga på ord. Jag är inte du.
Så jag är ledsen, jag skulle verkligen vilja gratulera dig till din nya tjänst. Men den grattishälsningen stannar i halsen på mig. För jag är sjuk och hela min familj drabbas av din jakt på sjuktalen. Vi betalar. Vi drabbas av dina sjuktal. Jag hoppades så på dig en lång tid. Fallet blev hårt och kallt. Vi befinner oss på olika sidor sanningen och jag har nu sett att mina förhoppningar inte finns längre. Jag tror som sagt på handling - inte ord.
PS: För den som inte vet vad sjuktal är så är det av Försäkringskassan GODKÄNDA sjuskrivningar. Så sjuktalen visar INTE att folk blir friskare. De visar endast de som dragit vinstlotten i Försäkringskassans lotteri om rätten till sjukpeng. För läkarintygen spelar ingen roll. Oavsett. Det har jag märkt i mina ärenden. Jag o många, många med mig.
skriven
Tack. Bara stooort vackert blänkande Tack! !!