Jag e pippi

För att få ur mig en del av det jag ständigt bär på så försökte jag illustrera hur jag upplever den sk tryggheten vi tror oss ha, Försäkringskassan (se ovan).

När jag arbetade så trodde jag att alla sjuka bara gnällde, att det inte kunde vara så illa. För Försäkringskassan är ju en myndighet som ska värna om de sjuka, de drabbade, när livet tar en annan vändning. Det kan ju inte vara så svårt...eller?

Nu som sjuk inser jag att denna myndighet inte lever upp till sin vision. De styrs av sjuktal, pengar, media, pengar, pengar, sjuktal...inte att värna om den drabbade när livet tar en annan vändning. De glömmer sin vison, sin grundtanke, sitt syfte.

Under åren har olika Regeringsbilder/partier styrt. Det har kommit olika bud, men grunden är oftast densamma - sjuka är kostsamma. De sjuka måste minskas. De måste bort från systemen. Detta gäller oavsett parti, oavsett regeringstid. Många trodde att det skulle bli bättre nu när Socialdemokraterna tog makten, de lovade ju mycket... Visserligen hamnade de i ett läge där de inte har någon egentlig makt, och där de blir beroende av andra partiers samtycke. Det innebär att många beslut idag som fattas är populistiska. Inte grundlagt genomförda och undersökta.

En sådan är sjukförsäkringen i sin nuvarande form. Minister för detta är just nu Annika Strandhäll. En kvinna som ger känslan av att hon innehar massa emapti och förståelse för de drabbade. Men. Det är tyst. Hon kan/vågar inte se sanningen?  För vad jag som drabbad om och om igen får i ansiktet av regeringen är att de tog ialla fall bort stupstocken... Vilket skämt! Ordet stupstock lades i malpåse, men systemet fick ny innebörd, hårdare direktiv, "effektivare" handläggning - och det är värre än stupstocken. För siffrornas skull. För sjuktalen. Inte för att de drabbade blir friska. Nej, sånt har de styrande varken tid eller resurser till. Det tar för lång tid. Därför ger de "styrande" idag i uppdrag till Försäkringskassan att minska sjuktalen... Att då slå sig på bröstet och köra med sitt mantra "vi tog bort stupstocken" och envist titta åt andra hållet. För inte vill de verka vilja se vad de själva gjort. När de beordrat ner sjuktalen. Det är värre nu. Se detta Strandhäll, erkänn att ni misslyckades, det blev inte som ni tänkte er, eller???? Det går att rätta till, men gör det NU! Inte i morgon. NU!

Varför ska Försäkringskassan minska sjuktalen? De ska väl hjälpa de drabbade när livet tar en oväntad vändning?

Nu är det ju så att det även sägs att företagen, vården mm ska hjälpa till med att få ner sjuktalen. Flott. Men då borde ju spelplanen fixas till. För Laget Sverige som Försäkringskassan så sjukt påstår sig ha företräde till är just helheten. Företag, skola, sjukvård, miljön. Sedan kan Försäkringskassan bidra med sin kunskap, sin hjälp. Men de ska inte agera domare. Såsom de gör idag och har fått tillåtelse att göra. Så felaktigt dessutom.

För hur får man snabbt ner sjuktalen? Är det genom ett långsiktigt arbete för att få människor att faktiskt må bra, bättre? Att verkligen hjälpa dem i livet, på arbetet, i skolan? Att se problemen som finns där, inse att alla är olika, att alla behöver sin form av vård och omsorg. Nej, sånt tar för lång tid. Det kostar för mycket.

Rikta in sig på de redan svaga, de försvarslösa, är då en snabb lösning. Ge myndigheten som ska ta hand om dessa hårda direktiv om att minska sjuktalen - och blunda för hur det görs. Det går snabbt. Lika snabbt som en arkebusering. Lika snabbt minskar siffrorna, sjuktalen. Men de sjuka blir ju inte friskare...men de syns inte. Inte just nu. Men vinden vänder snart. Då kommer de i retur. För de har faktiskt inte blivit friska. De har bara blivit avfärdade av samhället, svikna, borttrollade. Icke-existerande. Nollade. Men inte friska. Och de är människor och människor finns! De behövs. De är värdefulla - även om de är sjuka.

Så sluta se till sjuktal. Sluta se till siffror och pengar. De sjuka finns kvar - oavsett. Inte för att de vill vara sjuka. Utan för att de är sjuka. Inte friska. Trots era vackra, blodiga siffror. Se människorna. Varför är det så svårt?

Att jag som pedagog inom förskolan ska lära barnen mänskliga värden och rättigheter känns meningslöst när det så tydligt visar sig att myndigheterna inte själva kan sådant. Jag skanske ska låta barnen slåss, utrusta dem med olika verktyg och se vem som vinner? För det är väl så myndigheterna funkar? Slå på de svaga för att vinna på det själva...

Allt för sin egna skull, sina siffror, sina bonusar...