Snälla sol, ladda mig!
Jaha, där kom vårvärmen med sol och allt det underbara fågelkvittret. Och här ligger jag, helt utslagen, nerslagen av sista tidens tjafs och förnedringar. Önskar att jag kunde njuta av vädret. Sitter i en stol på altanen och känner värmen i kroppen. Folk börjar pyssla ute och det gör ont i mina öron av "oväsendet" - motorsåg, hamrande, ett flygplan på väg någonstans, motorcykel och glada barn på väg hem från skola o dagis. Fågelkvitter. Varför kan jag inte bara få njuta av dessa ljud som tillhör livet? Måste jag ha öronproppar i även när jag är vaken och ute? Jävla sjukdom! Jag avskyr den verkligen! Den hindrar mig i så mycket nu. På sättet jag är van att leva - full fart. Jag älskar våren, sommaren , hösten och även vintern. Jag brukar försöka utnyttja varje årstids guldkorn och se glädjen i dem. Nu ser jag vinterns skidåkning som något jag inte klarar längre. Inte heller längre åkturer på skridskorna. Vårens pysslande i trädgården, där jag brukade gräva så svetten lackade och hitta på nya projekt - borta. I år bränner vi ogräset i rabatterna. Snabbt enkelt och jag behöver inte jobba. Inte för att jag inte vill utan för att jag inte orkar. Trist.
Jag får se det som att jag laddar kraft för att ta hand om viktiga sedan. Kanske. Om jag orkar. Jag vill. Så troligen. Tills den värdefulla energin tar slut och jag åter sjunker.
Men att ständigt försöka lagra, bli störd i detta från främst FK, känns så meningslöst. Jag vill mer! Jag vill leva, orka.
Så nu försöker jag ladda mina batterier här i solen. Hoppas att all naturlig DVitamin ökar mitt mående. Jag laddar sakta, sakta. Jag tänker orka. Jag tänker leva, om än lite annorlunda än tidigare. Men jag måste få ro att lära känna denna sjukdom som nu styr mig. Jag måste lära mig hur jag tar över ratten, hur jag påverkar rutten och hur jag på så sätt kan orka leva och glädjas åt livet fullt ut.
Jag vill.
skriven
Hoppas att du hittar fler små göromål i trädgården som inte är så ansträngande.
Jag saknat också att påta i trädgården och behöver verkligen begränsa mig till vad orken räcker till.
Kram!