Jag e pippi

Att jag skrev två inlägg i helgen på bloggen resulterade i total utmattning efteråt och den håller i sig fortfarande. Jag kan inte resa mig ur sängen/soffan speciellt länge. Till lunch blev det två kokta ägg och en avocado då vi inte fick några rester från gårdagens middag som jag kunde värma på. Hur många minuter tar det att koka ägg? 5-7 minuter tror jag att det är. Jag var tvungen att sätta mig under tiden jag väntade. Benen blev svaga, fulla med mjölksyra. Jag såg hur köket började bölja och snurra, yrseln var jobbig. Ögonen vill sova, sova, sova. Det var ljust i rummet, jag hade glömt dra för gardinerna i köket och då gör det ont i ögonen, huvudet.

Att sitta vid köksbordet för att äta var det inte tal om. Det blev ett halvliggande i soffan. Som en riktig soffpotatis. Sådana som jag normalt inte har mycket över för och tycker är latmaskar. Nu är jag en soffpotatis. En allt mjukare och ledsnare soffpotatis. Mitt självförakt är högt, jag vet att det är fel att tänka så, men jag skäms över vad jag har blivit. Aldrig i min vildaste fanatsi trodde jag att jag skulle hamna här. i soffan som en potatis. 

Jag såg framför mig att jag skulle vara ute och springa i skogen i år. Jag skulle ha tillfrisknat och kunnat återgå till mitt normala liv samt ta till mig de saker jag insett att jag behöver och vill. De jag förträngde tidigare i tron om att jag skulle kunna senare, när stressen lagt sig och allt lugnat ner sig.

Nu kanske jag aldrig kan gå till gymmet mer. Jag kanske aldrig kan få börja springa. Jag hoppas innerligt att jag kan börja jobba. Att vara hemma är dödens. Det är tråkigt. Men jag klarar inget annat just nu. Jag har inte klarat något annat än att ligga i soffan eller sängen senaste tiden. Jag hatar detta!

Att då få kastat i ansiktet av Försäkringskassan att man visst kan jobba är en sån grym sänkning. Speciellt som jag är svag och känner att jag inte alltid klarar att strida och se om mitt egna hus i denna process. Man måste verkligen vara frisk för att slåss mot Försäkringskassan. Jag är inte frisk. Men jag tänker kämpa på de sätt jag kan för det är något hemskt som nu sker, som merparten av allmänheten inte är medvetna om då de blivit upplysta om att Bortre gränsen är borttagen och att nuvarande regering minsann tänker hjälpa de sjuka. Det vore verkligen underbart om det var sant. Men det är det inte. Tyvärr. Utförsäkringarna - eller numera kallade avslagen - sker i massutskick av Försäkrigskassan. De verkar ha ett standradbrev där de bara byter ut personuppgifterna i. Ofta är Försäkringskassans avslag att man inte bedöms ha tillräckliga aktivitets- och funktionsnedsättning och att det inte finns bevis för dessa nedstättningar och att man därför anses klara ett arbete som är normalt förekommande på arbetsmarkanden.

Tyvärr verkar de inte ha tillräcklig kompetens - jag hoppas att det "bara" beror på detta i alla fall, något annat vore ännu värre i min värld - om vad lagen säger om detta med normalt förkommande arbete och hur den sjuka ska kunna utföra detta. Det finns lagtexter och domstolsdomar som ger en bra beskrivning av detta. Visst kan dessa utvecklas och det finns utrymme för tolkning, menFörsäkringskassan borde nu ha lärt sig att deras tolkning av detta inte stämmer. Iställer slösar nu Försäkringskassan med samhällets pengar genom att ge fel beslut till den sjukskrivna. Varför är det ingen som ifrågasätter allt det merarbete - som kostar pengar - som Försäkringskassan nu skapar i sin kamp att få ner sjukskrivningstalen ytterligare några procent?

Vad är det för merarbete som nu kostar? Jag känner säkert bara till en del. Men de merkostnader jag kan märka och se sker är först och främst ofta försämrad hälsa hos den drabbade. För vi blir inte friskare av att bli behandlade så här. Tvärtom. Och detta resultrerar i senare återgång till arbete och det var väl inte det Försäkringskassan och Annika Strandhäll tänkte på.

Nästa merkostnad sker hos vården. Läkarna blir nu överhopade av sk "kompletteringar" av läkarintygen. Kanske behövligt i vissa fall men ofta verkar det vara ett sätt för FK att försöka få fri rygg. Att FK inte anser att intygen är tillräckliga och skyller på dem. Men detta resultrerar i att läkarna sitter mycket med dessa intyg, det blir både övertid, de mår dåligt av att bli kränkta i sitt yrkesutövande, köerna för de sjuka förlängs - allt för läkarna måste sitta och komplettera intyg - som ändå inte förstås av FK.

Nästa steg sker när nu den sjuka blir utkastad ur vår sk trygghet - socialförsäkringen. Då börjar karusellen med juristerna. Det ska skrivas överklaganden. För en del av oss orkar trots allt bråka. Vi inser att systemet är sjukt och att vi inte kan bli så illa behandlade. Så det anlitas jurister eller fack för att skriva överklaganden. Jurister är gratis? Nej. Och Försäkringskassan har en hel bunt av dem som nu får slita. Antalet överklagande formligen väller in och de hinner inte med. Säkert anställs det ytterligare jurister - som kostar. Och skatterna betalar dessa.

Under tiden alla dessa jurister sitter där och granskar överklagandet får den sjukskrivne nu även aktivera Arbetsförmedlingens resurser. Man får skriva in sig där, öka på statistiken för arbetslösa - trots att man inte är arbetslös. Jag tex har ett arbete som jag älskar, men jag kan inte jobba hur mycket jag önskar detta. Men då FK anser detta så blev jag tvungen att skriva in mig hos AF för att skydda min SGI - annars hade jag blivit nollad efter drygt 25 års arbete. Tack. 

Så nu börjar taxametern ticka hos ARbetsförmedlingen också. Jag upptar en handledares tid. Tid är pengar. Jag upptar deras resurser.

Om jag har tur kan jag få a-kassa. Jag har inte den turen. Men OM jag hade haft det så skulle även personal härifrån börja ticka timpengar.

Och när nu Försäkringskassans jurister troligen avslagit mitt överklagande - de är ju anställda av FK... - så går ärendet till rätten.

Och den är ju gratis? Skulle inte tro det! Skattepengarna tickar iväg...i multum! Jag misstänker att den ersättningen jag skulle fått via sjukpenningen för en hel månad motsvarar ett par timmars jobb hos en jurist. Så vid detta laget har min indragna sjukpenning mer än fyrdubblats. Kostnad som samhället betalar via skatter.

Så vad vill jag ha sagt med detta? Jo, om FK hade varit mer professionella i sina bedömningar kring sjukskrivningarna hade det blivit som de vill. Nämligen en human och rättvis sjukskrivning, där den drabbade får hjälp och stöd att återkomma i arbete - NÄR DENNE KLARAR DET!

Läkarna hade fått mer tid till fler patienter så vårdköerna hade minskat.

Den drabbade hade mått bättre och kunnat återgå snabbare i arbete eller studier.

Och framförallt hade förtroendet för Regeringen och Försäkringskassan inte sjunkit. 

Jag tror på förtroende, respekt och dialog. Jag tror på människan. Det gör inte Regeringen och Försäkringskassan i dag. Det syns i rapporterna. Det är ett ifrågasättande av den sjuka. Ifrågasättande av den utbildade läkaren. 

Att man sparkar ut de sjuka utanför sjukförsäkringen gör inte att den tillfrisknar. Det är inte sjukförsäkringen som gör oss sjuka (även om den just nu i sitt sammanhang påverkar negativt).

Se istället över varför människor blir sjuka. Äter vi fel? Stressar vi för mycket? Ska vi ständigt leverera över vår förmåga och hur påverkar det oss i längden? Miljögifter? Matfusk i livsmedelsbranschen? Medicintillverkarnas påverkan på hälsan. Se över dessa och många fler områden. Då kommer människan att må bra igen och sjukskrivningstalen minskar. Kostnaderna likaså.

Nu silar Regeringen, Annika Strandhäll och Försäkringskassan mygg och sväljer kameler.

 

Nu drar jag täcket över huvudet igen. Helt färdig. Yr. Trött. Ont! 

 

Läs gärna rapporten från IFAU om arbete och arbetsmarknad i sjukförsäkringen. Här finns beskrivet bland annat hur rättosäkert Försäkringskassans (personliga) bedömningar nu sker. Klicka här