Jag e pippi

Jag ogillade skarpt moderaternas sätt och därför är jag förskräckt nu över att Annika Strandhäll kör exakt samma race, men inte har förstått det. Ibland är det tom värre. Att få ner sjuksiffrorna är ett stort mål regeringen har. De inser att ohälsan i samhället kostar - både för individen och samhället som stort. Jag har inga problem med detta. Problemet är att det finns de som verkligen ÄR sjuka, som inte kan jobba oavsett hur mycket de kan. Dessa drabbas också. För varje sjuk människa är en siffra i statistiken. Och hälsan är på nedåtgående i dagens samhälle. Orsakerna är många men inte beror den på att att vi är sjukskrivna. Vi blir inte friska för att vi blir utkastade ur sjukförsäkringen. Hur trodde Socialdemokraterna och Annika Strandhäll detta? Har de någonsin varit sjukskrivna en längre period? Om de hade det skulle de förstå att vi verkligen vill jobba. Det är dödens att vara hemma, många av oss är sängbundna till 90% av dygnet. Social närvaro är inte att tänka på och man märker som sjuk hur mycket man saknar den.

Som sjuk, speciellt långtidssjukskrivna, förlorar massor i livskvaliteten bara genom sin sjukdom. Vi har förutom den dåliga hälsan ofta väldigt ont i kropp (och kanske själ), sjukvård kostar och köerna idag är långa. För att få hjälp väljer man ibland desperat privata alternativ där högkostnadsskydd inte finns och timpenningen är skyhög. Vi försöker med kost och mediciner blir friska. Vi kämpar för att bli friska för vi vill verkligen inte vara sjuka.

Men vad händer nu då när Regeringen genom Försäkringskassan anser att vi är friska, att vi kan ta ett "normalt förekommande arbete med minst en fjärdedel" (FKs favoritavslagsanledning)? Kan vi helt plötsligt bara resa oss upp ur våra sängar, våra hjärnor kopplar ihop saker helt plötsligt och vi både förstår och minns saker.? Alla smärtor i kropp och själ är mirakulöst borta? Vi kan gå, utan att ramla ihop av trötthet efter 200 meter? Halleluja! Tänka att det var så enkelt! Att någon som INTE VILL träffa oss, vet att vi kan göra allt detta, bara för att de säger så till oss. Att de läkarna vi genom åren träffat om som intygar att vi inte just nu har en arbetsförmåga - de kränks konstant! Jag lider med dessa stackars läkare som idag blir mer eller mindre idiotförklarade av någon liten snärta på Försäkringskassan som minsann vet bättre. För hennes FMR har minsann sagt så till henne. Att denne FMR är gynekolog och patienten har hjärtfel spelar ingen roll. Inte heller att någon av dessa aldrig träffat den sjuke. De utgår från sjukintygen som den utbildade specialisten skrivit. Men felet är att de med alla nya hårda direktiv från Regeringen måste sätta på sig skygglappar på Försäkringskassan. Skygglapparna gör inte bara att de inte kan se helheten, de gör även att de tappat förmågan att läsa och förstå vad som står på intyget. Välkommen till min sjuka värld. Jag har ialla fall insett att jag kan vara en fara för andra pga min okunskap idag. Förr var jag smart, jag var klipsk. Jag kunde lägga ihop saker och få ett sammanhang. Jag har förlorat detta nu. Men det drabbar bara mig. Men när Försäkringskassan och Regeringen helt uppenbart även förlorat dessa egenskaper - då är det fara för befolkningen.

I den artikel som jag hänvisade till i början är skriven av Susanne Sjöstedt på Allehanda. Men jag misstänker att hon fått uppgifterna och fått artikeln godkänd av regeringen. Vad jag som sjuk bara gick i taket över är hur Annika Strandhäll påstår detta:

"Moderaterna vill också återinföra stupstocken i sjukförsäkringen och kasta ut den som inte lyckats bli frisk inom tidsramarna, ur ersättningssystemet. Får de ingen ersättning räknas de nämligen med det moderata sättet att räkna inte längre in i ”utanförskapet”.

Och där ligger pudelns kärna: Moderaterna är bara intresserade av att hålla nere kostnaderna för social- och arbetslöshetsförsäkringarna, inte hjälpa sjuka och arbetslösa som omfattas av dem."

Några saker här: stupstocken var hemsk. Det är vi nog alla överrens om. Och ja den är borttagen. Snitsigt och charmant gjort. MEN vad som inte nämns överhuvudtaget är att de lika gärna kunde ha kvar stupstocken. För idag kommer ingen dit ialla fall. Sjuka blir utförsäkrade helt hänsynslöst idag. Det ena efter det andra fallet läser jag om bland de forum på nätet jag är med i. Jag skulle vara förvånad om någon är sjukskriven längre om någon månad. Och detta syns. Hos oss och hos Försäkringskassans jurister, Kammarrätten och snart kommer invasionen även till de högre rätterna. De som blir sjukskrivna kan ju inte jobba. De vill - men kan inte. Och de blir inte mirakulöst friska bara för att Regeringen och Försäkringskassan säger så. Så vad händer. Jo, de blir utförsäkrade, ibästa fall kan de skriva in sig hos Arbetsförmedlingen för att skydda sin SGI i väntan på att deras fall får ett godkännade i kammarrätten eller i någon av de andra rätterna. För vi överklagar. För det är sjukt att tro att vi kan jobba. Så den borttagna stupstocken fins kvar. Den benämns bara inte med ord och den har kortats från 2,5 år till max 1 år. För agerandet nu mot de sjuka är minst lika hemskt som under stupstockens tid.

Nästa sak jag reagerade på är Moderaterna bara var intresserade av att hålla ner kostnaderna. Sant. Och det är inte Socialdemokraterna/Annika Strandhäll? Jag har nu hittat och läst några rapporter kring detta, och sedan i höstas har det mycket tydligt talats om att de sjuka ska minskas för att få ner kostnaderna. Sedan att Socialdemokraterna försöker påstå att de hjälper oss sjuka och arbetslösa, för det gjorde minsann inte Moderaterna. Hur då? Hur hjälper Annika Strandhälls politik oss? Vi blir inte hjälpta av att kastas ut i arbetslivet om vi inte klarar detta? Dessutom har många program på Arbetsförmedlingen tagits bort nu av sossarna så det som återstår är i stort sett att hoppas på ett jobb som man kan utföra i en kvart för att sedan vila i några timmar efteråt. Eller hoppas på att a-kassan hjälper den sjuka med pengar under tiden man överklagar de felaktiga (ja det är till 99% felaktiga!) besluten från Försäkringskassan. För vi sjuka har också räkningar som måste betalas. Annika verkar tro att så inte är fallet. Så hur hjälper detta oss sjuka?

För mig personligen kan jag säga att jag mår så mycket värre än för ett halvår sedan. Idag känner jag mig som ett kolli. Ingen nytta någonstans och jag klarar inte mycket. Problemet är att om jag utsätts för detta så kan dessa försämringar bli permanenta.

Och det blir jag ju hjälpt av? Det kostar jag mindre av? Självklart kostar jag mindre för nu har jag blivit utkastad i ett utanförskap. Jag får ingen sjukpenning, jag klarar inte ett jobb - läs: jag KLARAR inte ett jobb - jag får ingen akassa. Jag står helt utan några intäkter och jag blir bara konstant dåligt bemött av Försäkringskassan. Som sjuk inser jag vilken sjuk instans detta är. När jag var frisk trodde jag på verksamheten, jag trodde att merparten av de sjuka bara gnällde. NU vet jag så mycket bättre. Men man ser inte detta som frisk. Jo, kanske om man är anhörig. Men inte som frisk och utan kontakt med systemet. Då bombaderas man av dessa "fakta" från Regeringen som kör sin kampanj för alla kostsamma sjuklingar. De som ska bort, de är bara kostsamma och besvärliga. Ingen tillgång till samhället. Men de glömmer att vi VILL vara en tillgång. Men vi behöver rätt hjälp. 

Vi behöver inte skambeläggas. Vi behöver inte få veta att vi tydligen är friska, trots att vi inte ens kan stå eller gå. Vi behöver inte få veta att vi belastar samhället. Vi behöver inte kniven i ryggen. Och vi behöver inte den där knuffen utför stupet. Vi behöver inte lögner och glidningar på sanningar.

Vi behöver hjälp. Vi behöver stöd. Vi behöver trygghet. Vi behöver få veta att vi är lika värdefulla som alla andra. Vi behöver få veta att vi duger. Vi behöver sanningar. Vi behöver att övriga samhället kommer till insikt i vad som idag sker bakom kulisserna så att vi tillsammans kan påverka saker i rätt riktning. För det är en riktigt, riktigt skrämmande värld vi har, vi sjuka. Och vi har politiker som lever i en en bubbla, som inte har insikt i konsekvenser, som inte ser att även de agerar illa - om inte sämre.Vi har en Försäkringskassa som agerar bödel åt Regeringen. De utför just nu ett "massmord" på de sjukskrivna. Stupstocken var "lindrig". Annika Strandhäll har återinfört ättestupan och legaliserat ett massivt utanförskap och är dessutom stolt över detta. Hur tänker man då? 

Och samhället går på detta - än så länge. Jag hoppas att andra vaknar snart också och inser att bakom fagra ord döljs en vidrig agenda. Den som visar att medmänskligheten är långt borta, trots vissa rankingar. Just det, det gällde inte hur man behandlar sina sjuka.

Vi behöver inte denna nya ätterstupa. Vi behöver inte den nya, snabbare stupstocken. Vi behöver stöd, hjälp och trygghet. Och det kan inte Annika och sossarna heller ge oss sjuka. Makten har förblindat dem, förnuftet har flugit bort - långt bort.

 

För att läsa artikeln jag hänvisar till klicka nedan: