Jag behöver massa dunderhonung
Vet egentligen inte vad jag ska skriva här. Känner en sådan grym maktlöshet. Mina ögon är svullna av gråt och det gör ont i hela kroppen och huvudet känns som det ska sprängas. Att få känna sig så här kränkt, maktlös och drabbad är verkligen inte bra för min hälsa. Sömnen har ju inte bättras på, trots sömnpiller mm. Kroppen har inte ro ens med yogan som jag brukar älska. Det gör ont, ont, ont och jag har bara svårt att andas. Antar att jag drabbats av ångest. Har endast haft den här känslan tidigare och det har varit när min far gick bort.
Då jag känner att jag måste få ner min oro och ångest på något sätt har jag försökt ta till det medel jag kan. Upplysning. Jag söker och söker - men jag undrar varför. Jag orkar och kan ju inte processa det jag finner. Det slår helt slint i huvudet på mig. Bara att skriva här tar mig tid, mycket längre än vanligt och jag hoppas ni ursäktar mina stavfel, grammatiska och syftningsfel. Men jag får inte ihop det. Är så glad över funktionerna i word som varnar mig även om jag inte alltid ser felet.
Idag sökte jag fakta hos Arbetsförmedlingen. I brevet jag fick från Försäkringskassan stod det att jag vid beslutet ska inställa mig hos AF första dagen efter beslutet. Trots att jag har en fast anställning. I min värld är detta något som inte hänger ihop. AF använder man för att söka jobb. Jag fick tala med en trygg, norrländsk kvinna på AFs kundtjänst. Hon var lugn, samlad och otroligt empatisk, men hade inte heller förståelsen för att om man inte ens klarar av det enkla hemma så klarar man inte av att jobba. Hon frågade om och om igen om jag inte kunde jobba 25% ialla fall. Jag kan bara på det säga att jag inget hellre önskade att kunna jobba, få social stimulans igen - men jag orkar inte ens dagarna hemma ibland. Min hjärna kopplar inte, jag kan inte processa vad jag ser och läser, jag orkar knappt duscha, orkar inte städa och laga mat hemma. Bara att ta mig till ett arbete skulle sänka mig. Nu kom jag ifrån ämnet igen... Vad som framkom (enligt mina anteckningar) var att då jag inte klarar ett arbete så får jag ingen a-kassa, men jag ska skriva in mig på AF. Jag kanske kan få något som heter aktivitetsstöd och utredas av AF kring min sjukdom och min arbetsförmåga.
Det var en blandad känsla. Jag skulle verkligen vilja bli ordentligt utredd. Jag och min läkare har ju väntat på detta länge nu. Men jag undrar om de inte bara har bedömningen arbetsförmåga i siktet, inte hur jag egentligen mår och det som jag vill veta.
Jag har jobb. Jag är "bara" sjuk - just nu. Och då inte lite förkyld. Utan drabbad av utmattningssyndrom som nu med denna behandling absolut halkat bakåt i tillfrisknandet.
Varför har jag då hamnat i denna sits? Försäkringskassans handläggare och deras "expert" har gjort bedömningen utifrån läkarintygen som är insända. De ser ingen förbättring under detta år och ifrågasätter detta. De ser ingen validering av mina symptom. De ifrågasätter varför jag inte fått hjälp av sjukvården. Men det är jag som blir drabbad - jag som är sjuk och är den som behöver hjälp. Jag blir utan ersättning, utan pengar. Och detta kan de tydligen även besluta i efterskott. Just nu "överväger" de att inte godkänna min sjukpenning för dagarna från den 18 januari...jaha. Och hur ska jag då kunna betala mina räkningar. Sjukdomstiden har redan tömt mina besparingar. Det känns som om man skulle jobba och helt plötsligt efter en tid ska arbetsgivaren se om man får någon lön. Men under tiden ska man jobba och kan inte göra annat. Men det kanske är gratis...långsökt jämföresle kanske, men känslan är så.
Nu sparkar Försäkringskassan på mig för att andra aktörer inte - i deras ögon - hjälpt mig. Att så och vänta i långa remissköer hjälper inte. Jag får inte rättvisa och en human bedömning. Jag som arbetar inom förskolan och lär där barn hur man agerar mot sina medmänniskor skräms av sättet man blir behandlad av på denna myndighet.
Uppenbarligen har de inte samma värdegrunder och normer för hur man behandlar varandra. Varför ska jag då lära barn detta - om de ändå får lära sig när de växer upp att sådana regler inte gäller - om man är stor och stark myndighet. Vi brukar säga: Är man stor ska man vara snäll.
Se bara på på Bamse... Jag skulle nog säga att Försäkringskassan har rollen som svarta stygga räven (heter han det i Bamse? känns fel när jag skriver det men jag hittar inte rätt i hjärnan). Vem kan vara min Bamse? Jag orkar inte själv just nu. Men jag måste! Jag behöver massa dunderhonung i min kamp. Massa dunderhonung...suck