0

Slit och släng. Tack och adjö. Pang! Nästa...

Något är riktigt galet idag när det gäller vår välfärd. Det tror jag alltfler börjar inse. Men vad är det som är fel? Hur hamnade vi här? Vad kommer denna kalla värld leda till? Många frågor och få svar. 
Jag skriver mycket ur min syn, min upplevelse och allt kanske inte alltid är helt korrekt - men det är min upplevelse. Sedan får jag bara hoppas att det jag upplevt och upplever är ett undantag, att andra får en bättre behandling av samhället. Då jag även har svårt att samla tankarna, bearbeta fakta så skriver jag ofta rakt ur hjärtat, som orden kommer till mig. Hoppas därför att ni hänger med i mina banor.
Mina senaste reflektioner är hur vår sk trygghet Försäkringskassan (ja jag tjatar på) verkar ha glömt sin grund, sin vision. Orsaken till detta kan jag tänka mig innefattar den kyla, den egosim, den penningstyrda tillvaro vi alltmer upplever. Personligen reagerar jag nämligen starkt på de ordval, meningsbyggnader, som finns i alla de uttalanden kring ändringar som genomförs, de reklamkampanjer som görs för dyra skattepengar mm.
Något som genomsyrar monologen till övriga samhället är att Försäkringskassan misstror sina medmänniskor. Regeringen misstror sina väljare. De nämner fusk. Att alla kan - bara de får rätt "motivation".
Alla sjuka är tydligen bara lata. Funktionshindrade vill uppenbarligen bara ha mer pengar. 
Men tänk om det är så att funktionshindrade behöver hjälpen? Tänk om de sjuka verkligen är sjuka? Hur skulle du själv uppleva om du ständigt blev anklagad för att göra fel? När du inte kan påverka själv hur du mår. Hur skulle du må - i längden? Bra? Knappast!
När jag läser alla dessa inlägg, debatter, försöker hitta fakta kring hur vårt trygghetssystem funkar (eller inte) så slås jag av att mycket är så styrt av att locka flest "likes". För än är tack och lov merparten av vår befolkning friska, de är arbetsföra och de lever ett relativt bekymmerfritt liv. Alla har självklart sina dåliga upplevelser. Men alla dessa arbetsföra, friska människor är i majoritet, de genererar flerst röster vid ett val. De vet inte hur vårt sk välfärdssytem verkligen fungerar bakom de dimridåer som våra styrande lägger ut. Hur de blir pekade åt ett annat håll för att missa se det verkliga. De pekas på att de sjuka och funktionsnedsatta fuskar, de kan om de vill, de är lata. De kostar bara massa pengar. Skattepengar som de friska betalar och vill ha till egen fördel.
Ta exempelvis RUT, ROT - vilken dröm. Själv drömmer jag om att avlasta min sambo som nu får dra hela lasset ensam här hemma. Både ekonomiskt och fysiskt med matlagning, städning, fixande OCH jobba heltid. I skolan. Jag är livrädd att han ska kollapsa också. Men vi har inte råd med RUT/ROT. Vi har inte råd att köpa oss hjälp. Men vi får inte heller hjälp av samhället. För jag som sjuk har ju sambo och då förväntas min sambo ordna allt. Tills han stupar. Och OM jag nu någon gång åter får sjukpenning eller någon form av ersättning (snälla, snälla ordna detta!!!) så är det för lite för att jag ska bli godkänd för RUT/ROT avdragen. Jag betalar då för lite skatt för att få avdragen. Hur bakvänt känns inte detta? Jag som är fattig ska betala fullt pris. Jag som behöver hjälpen, som behöver hjälp med den lilla summa jag kan avvara. 
Sjukförsäkringen kostar för mycket idag och Strandhäll basunerar ut att sjuktalen ska sjunka. Vore ju underbart om folk blev friska. Absolut. Men nu talas det om sjuktal, siffror. Inte människor som ska få hjälp att bli friska. Nej, siffror, sjuktal, kostnader. Men hur var det nu? Tog inte Alliansen en stor del av sjukförsäkringens budget och omfördelade den så att de som arbetar skulle få lägre skatt? Jobbavdragen. Som lockade väljade. De friska. Vi sjuka och drabbade får nu skäll för att vi blivit för kostsamma på de smulorna som finns kvar. Vi är bara kostsamma, inget värdefulla, nollade. Vi betyder inget, är bara till belastning.
För häxjakten fortsätter. Sjuktal ska ner, assistanstimmar ska ner. Människovärdet är numera degraderat till en siffra i ekonomin. Något man kan räkna hit o dit. Att jag tex arbetat i drygt 20 år och nu när jag - troligen genom jobbets alla små smittbärare - är kroniskt sjuk, blir vänd ryggen känns ytterst kränkande. Jag känner mig inte värd något. Hur ska jag motivera mina barn att det är bra att arbeta, att man ställer upp? De ser ju att man inte blir tackad när man inte orkar längre? Varför ska de offra sin hälsa för ett sådant samhälle? De ser ju klart och tydligt att man blir vänd ryggen när man inte klarar att hålla sig i ledet längre. En knuff utför ättestupan, ett nådaskott. Tack o adjö. Nästa!
Slit och släng samhället är mycket tydligt även i hur vi behandlar varandra. Vi drabbade är nu likställda med ett urtjänat batteri. Ner i holken så vi inte syns, och sedan bort. Bort i evigheten.
Slit och släng. Tack och adjö. Pang! Nästa...
 
 
me/cfs Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Försäkringskassan Laget Sverige Människanbakom hjärntrötthet maktmissbruk me/cfs sjuktal

Kommentera här: