Rädda sig den som kan, imorgon kan du vara sjuk.
Så där ja. Denna vecka har "jag" fixat ett svar på Försäkringskassans sk "övervägande" om avslag på sjukpenning samt ett svar i ett av ärendena som ligger i Förvalningsrätten. Där jag fick ta del av Försäkringskassans snedvridna argument. Jag vet ärligen inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser hur de verkligen försöker vända in o ut på sig för att hitta argument för att få sitt avslag.
Att jag och mitt ombud skickat in massor av bevis för att de resonerar fel, det struntar de i. Men mest reagerade jag på hur de anser att ett intyg från en specilist i min sjukdom inte är relevant för detta ärende då detta intyg är skrivet 2 månader innan. Dock kontrar de med sin egna FMRs läkares uttalande som för det första är helt felaktigt men sedan dessutom även den ligger före perioden ärendet gäller. Varför tror de att mina bevis för min sjukdom inte gäller när deras tydligen gör det - trots att bägge inte innefattar ärendets tidpunkt.
Mitt intyg, som de anser vara orelevant och inte tillhör ärendet, är som sagt skrivet av en specialist i min sjukdom. Hon berättar mycket tydligt mina nedsättningar, att det är en kronisk sjukdom som ofta förvärras med tiden - speciellt om patienten (jag) inte får lugn och ro. En kronisk sjukdom innebär att den tyvärr finns där även morgon, dagen efter det och även om många, många år.
Uttalandet från deras FMR, som de gärna hänvisar till, är gjort helt utan kunskap i min sjukdom. Denne läkare är en vanlig allmän läkare. Som vet bättre än specilister... Skulle inte tro det.
När ska Försäkringskassan inse att deras användande av dessa inkompetenta FMR bara kostar dem en väldigt massa i löner, de kostar oss juka i måendet och ger alltså i längden en otroligt kostsam "rådgivning".
Vad jag ser när jag läser journalerna från FK, samt detta uttalande från någon "jurist"(?) från FK, är att dessa FMR-läkare är den som ger indirekt direktiven om den sjukskrivande läkaren skrivit ett korrekt sjukintyg. Detta är enligt deras egna arbetsbeskriving av FMRs roll i denna process helt fel. DE ska vara rådgivande, de ska hjälpa handläggaren att förstå de medicinska termerna mm. De ska inte ge en antydan av vad de bedömer i frågan. De ska endast vara rådgivande. Så sker inte idag.
Handläggarna är några skrämda kaninungar som darrar av vanmakt och som lyder sin chef och dessa FMR. De vågar inte lita på sin egna kunskap - om de har någon. De handläggare jag lycktas googla fram har ingen som helst kunskap i medicinska frågor. De har haft karriärer inom något helt annat. Om de hunnit ha något annat arbete. Mycket sorgligt att dessa handläggare nu sitter och sparkar de sjuka utför stupet. De tror sig agera rätt, men glömmer sitt ursprungliga uppdrag. De agerar reflexmässigt på vad Regeringen säger åt dem.
Och just nu har vi en Socilaförsäkringsminister som borde byta ut sina rådgivare, sina informationslämnare och som borde lyssna till sin inre röst. För jag hoppas och tror att Annika Strandhäll känner att systemet är helt galet. Men tyvärr sitter hon i intervju efter intervju och gömmer sig bakom att de tog bort den Bortre gränsen (Stupstocken). Hon glömmer berätta vad som sker nu. Att denna stupstock idag hade kunnat vara kvar för vi sjuka kommer ändå aldrig komam dit. Vi blir utsparkade snabbare - redan vid ansökan är vanligt.
Annika Strandhäll och Försäkringskassan (via Ann-marie Begler och Lars-Åke Brattlund) försöker ge sken av att alla de avslag som nu florerar i media beror på effektivare och rättsäkrare bedömningar - att regeringen skjutit till kapital för att handläggarena ska kunna bedöma mer rättsäkert.
Är det därför köerna till deras egna Omprövningsenhet växer lavinartat?
Är det därför Förvaltningsrätten och Kammarrätten suckar uppgivet över antalet överklaganden till dem. I sjukärenden som borde ha fått rätt bedömning från början. Hur gick det nu med kostnaderna som skulle ner? För det är ju därför regeringen vill ha ner sjuktalen - för vi kostar för mycket. Men som vanlig husmorsekonom inser jag att kostnaderna nu i slutänden ökar. Någon sa till mig att Försäkringskassan räknar varje avslag som en vinst på 140.000 kronor. Men tänk nu på alla dessa som står i kör för att få sitt ärende omprövat. De är många x 140.000 kronor. Och nu tickar Försäkringskassans vinst ner... (siffrorna ned är uppskattade då vi inte fått fram exakta summor utan bara mellan tummen o pekfingret.
Överklagande i enbart tidspengar, ca 60-80.000:-
Merkostnader för läkarens tider / nya intyg mm, 10.000:-
Jurister för den klagande (ofta facket eller annan instans) 20.000:-
Överklagade till FR: juristernas tid ca 80-100.000:-
och nu vinner inte oväntat den sjuke. Men kostnaderna ovan försvinner inte, de har redan kostat samhället. Och då har vi inte tagit hänsyn till det försämrade måendet - vilket ger en senare återgång i arbetet. Ska vi beräkna detta till ca 3 månader/ärende = ca 45.000:-
Hmmmm... Försäkringskassans vinst för avslaget på 140.000kr har nu bivit en kostnad/förlust med ca 75.000 ronor och det innan den sjuke/drabbade fått sin ersättning den från början skulle haft... Är detta verkligen kostnadseffektivt?
Nu kommer säkert någon rätta mig med summor och antaganden. Gör så gärna men visa då mig gärna bevis för dessa. Vi har försökt få fram bevis för dessa siffror och blir väldigt glada över mer korrekta. Förvaltningsrättens alla jurister och domare kostar säkerligen mer, men vi tog ändå en mindre summa.
Så hur lönar sig nu Strandhälls rättssäkra och effektivare handläggning hos Försäkringskassan? Att den är rättssäker är som ett slag i ansiktet varje gång vi hör detta. Är de inblandade verkligen insatta i vad rättsäkert innebär och hur det verkligen går till på Försäkringskassan? Som drabbad vet vi att rättssäkerheten hos Försäkringskassan är under all kritik - oavsett vad de tror. Varför växer iså fall köerna till omprövnad och rätterna? Något annat råder och det är inte rättssäkerheten ialla fall. Vi är siffror, vi är maskiner som ska rätta oss i ledet - oavsett hur vi mår. Vi ska gå i ledet tills vi dör och då sopas vi undan så vi inte är ivägen för nästa drabbade. Det är ett mörkt och hjärtlöst samhälle vi sjuka och drabbade ser. Den stämmer ytterst lite med den bild Strandhäll, Begler och Brattlund målar upp för att rädda sitt skinn.
Så rädda sig den som kan. Imorgon kan du vara sjuk - och då sdrabbas du av verkligheten och samhället ur en annan vinkel. Vinklen från din nedtrampade position, vinkeln som gör att du ser skon som stampar och stampar på dig, skon som tillhör den myndighet du trodde skulle hjälpa dig när du drabbades av sjukdom. Skon som stampar på dig tillhör Försäkringskassan och Regeringen. Men jobba på du i din friska tillvaro. Du tror att vi drabbade hittar på eller åtminstone saltar sanningen lite. Jag måste säga tyvärr - det gör vi inte.
Så rädda dig om du kan, imorgon kan du vara sjuk...