Jag e pippi

Jag känner mig både bakbunden och kvävd. Det sa bara boom och så sjönk jag ner i ett djupt, djupt svart hål. Min kropp blev trött och tung, motvillig att röra på sig. Min blick ofokuserad och naturligtvis blev det huvudvärk och yrsel också. Anledningen: ett samarbetssamtal kring barnen med Xet. Det räcker med att jag bara ser honom så reagerar kroppen med världens ångest. Jag mår så dåligt. Jag vet ju att nu blir det lögner, fnysningar, hånfulla leenden och antydningar om att jag är totalt oduglig. Han lyckas ofta dupera sin omgivning med sina rätta ord som han inte vet betydelsen av, sina propra kläder och tråkiga yttre. Men får en skymt av hans andra sida, så blir man mörkrädd och äcklad. Allt är bara en fasad på en stackars människa.

Egentligen tycker jag fasligt synd om denna människa. En man som missar livet i stressen över att ha pengar på banken, ha de rätta sakerna, uppföra sig efter de regler man lärt sig. Som strävar efter konstant bekräftelse. Men i samma stund jag känner detta medlidande med honom inser jag att han är en stor del i att jag mår så dåligt idag. Denna propra, grå man har genom sin ständiga negativa sida, sin otroliga egoism och drift efter pengar och status, tryck ner mig tills jag inte tyckte mig vara vatten värd. Ingen av oss såg resan, men jag drabbades hårt när min kropp inte längre orkade med denna psykiska nedlåtenhet han ständigt visade mig - förhoppningsvis oavsiktligt. För varje gång detta påtalas nu får jag bara anklagelser och fnysningar och ett totalt oförstånd tillbaka. Önskar att mannen kunde vakna upp och komma lite till självinsikt.

Vårt samtal innefattade återigen gråt från min sida då jag inser att han fortfarande inte inser hur han med sina ord och beteende påverkar. Och nu är det inte bara mig. Våra barn har ärvt min högkänslighet och påverkas redan av beteendet. Men han duperar handläggaren känns det som. Jag har lust att ge honom en fet känga mellan benen för det han utsätter barnen för. Att vara den där duktiga föräldern som aktiverar sig med barnen, har helgerna bokade med massa saker...Åhhh, vad duktig du är - men har du verkligen frågat barnen och LYSSNAT på deras svar? Jag får höra hur de känner sig tvingade.

Det finns mycket man kan säga om detta, Men det läskiga är att jag blir påverkad så mycket och så starkt fortfarande av denna man. Och då inte på ett trevligt sätt. Han får hela jag att må så dåligt! Jag undrar verkligen hur man låter det gå så långt, hur jag kan ha låtit det pågå så länge och varför, varför valde jag honom som far till mina barn? En skilsmässa är bra, men eftersom vi har barn slipper jag honom aldrig. Och jag blir riktigt äcklad numera - nu när jag sett andra sidor av honom och insett vad jag blivit utsatt för. Psykiskt nertryckning. Enda ljusglimten (förutom mina underbara, underbara barn) jag har är när jag tänker på att vår familjeterapeupt också såg hans inkompetens till att förstå vad hans fagra "rätta" ord betydde - känslomässigt undermålig.

Att det ska behövas så litet som en liten man för att förstöra.

Ledsen över detta dystra inlägg, kände bara att jag var tvungen att få ur mig lite av den skit han planterade idag. Själv tänkte jag nu plantera lite jordgubbar - de är mumsiga :-)

Men min tanke först med inlägget var att delge min uppgivenhet när det gäller barnen. Att han slinker igenom och får som han vill. Trots att lögnerna haglade, hånleendena och hoten fanns - inför vår handledare. Han kommer att ändra det vi kommit överrens om inom närmsta veckan - ska vi slå vad? För allt blev inte som han ville...Han vill sätta åt mig. Få mig att lida, så att jag fogar mig och blir hans nickedocka igen. Tur att jag retade honom med min övervikt, jeans, t-shirt och osminkad idag. Han äcklades säkert av mitt utseende. Jag var inte proper.

Näää, nu väntar mina underbara jordgubbar och min älskade underbara sambo. Jag är den lyckliga.