motionsont
Idag tänkte jag återigen försöka börja bli mer aktiv. Är så himla less på att inte orka något och nu har det gått många månader så nog borde jag väl ha blivit piggare? Den här apatiska tyngdkänslan måste ju kunna motas in i ett hörn och bli lite ifrågasatt och utmanad? Eller?
Så jag började dagen med att väcka barnen, äta lite frukost och sedan blev huset tomt och tyst när alla gått. Jag kände att jag måste passa på medan jag stod upp att byta om till lite mer svettvänliga kläder. Morgonen var ju trots allt solig och varm. Väl ute kändes det ok ett tag. Jag tog med en av hundarna så det blev många stopp för att nosa och kissa. Fördelen med en hanhund.
När jag gick förbi skolan var det full fart där med människor som lämnade av sina barn från sina stora bilar och det stressades. På en gång bet jag ihop käkarna och jag blev ofokuserad! Lite yr. Det var gudomligt skönt att komma bort från stressen vid skolan och jag tog sikte på vägen som gick utmed sjön. Och jag gick mina kilometer i solan, försökte lyssna på kropp och omgivning.
Väl hemma tog jag mig en välförtjänt dusch. Och slockande i soffan i 1,5 timme! Helt slut. Resten av dagen masade sig fram och kroppen ömmar. Ska det vara så här? Ska jag inte klara av lite motion? Inte ens det. Livet är bra trist just nu.