0

Varför ifrågasätts lagen, när den ändå kan tolkas utifrån hur fan läser bibeln - av Försäkringskassan?

 Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom tagit upp frågan vad som avses med normalt förekommande arbete (RÅ 2008 ref. 15). (länk

 

Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som kammarrätten i frågan om vad som avses med ”normalt förekommande arbete”.

Enligt kammarrätten avses med normalt förekommande arbete ”vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga kan tas till vara i full eller närmast full omfattning”. Ett normalt förekommande arbete innebär ”krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder och medicinska besvär” hos den försäkrade.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde i det aktuella ärendet att ett för den försäkrade anpassat arbete skulle behöva innehålla betydande inslag av begränsningar vad avsåg arbetsuppgifter och arbetstakt. Ett sådant arbete kunde enligt domstolen inte anses vara ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.

Högsta förvaltningsdomstolens dom innebär alltså att arbeten som kräver mer än marginell anpassning efter den försäkrades sjukdom eller funktionshinder, inte kan anses vara normalt förekommande på arbetsmarknaden.

En försäkrad, som på grund av sjukdom eller funktionshinder, endast klarar ett sådant arbete bör beviljas sjukpenning. Detsamma gäller för den som bara klarar ett arbete som endast finns i mycket begränsad omfattning (jämför prop. 1996/97:28, s. 17).  Länk till 1996/97:28

 

 Jag har plockat ut några meningar ur domen ovan som jag finner ytterst intressanta:

 

”Ett normalt förekommande arbete innebär ”krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder och medicinska besvär” hos den försäkrade.”

”Högsta förvaltningsdomstolens dom innebär alltså att arbeten som kräver mer än marginell anpassning efter den försäkrades sjukdom eller funktionshinder, inte kan anses vara normalt förekommande på arbetsmarknaden. En försäkrad, som på grund av sjukdom eller funktionshinder, endast klarar ett sådant arbete bör beviljas sjukpenning.”

 

 

När man ser hur Försäkringskassan själva har bedömt mina nedsättningar i de olika avslagen till sjukpenning kan man undra vad de anser är marginell anpassning. Vad menar Försäkringskassan att normal prestation är? Tydligen kan man vara ganska nedgången och sjuk utan att detta frångår Försäkringskassans begrepp normal. Jag har därför åter gått igenom mina ärenden för att hitta vad de anser är normalt och som vi andra anser är helt sjukt. Jag kan av naturliga skäl endast visa mina egna underlag, mina egna nedsättningar mm. Alla dessa visar jag öppet mina tidigare blogginlägg (jag har redovisat 8 ärenden varav 7 fick avlag. Här börjar blogginlägget om ärende nr1, de andra följer efter det för den som är nyfiken)

 

I FKs avslagsmotiveringar brukar de upprepa några av de saker som står i läkarintygen. Jag har noterat att dessa utvalda upprepningar omfattar inte de allvarligaste nedsättningarna. De nämner alrig tex att jag måste liggvila i 2 dygn efter att ha gått 200 meter. Varför? När FK upprepar mina nedsättningar (som tydligen är fullt normala enl FK) så ser de ut så här i förkortad version:

Har tilltagande smärtproblematik

Lider av trötthet och koncertrationssvårigheter, 

Är nedstämdhet, oro, och nedsatt initiativförmåga. 

Kan inte koncentrera mig på arbetsuppgifter alls

Blandar ord och tappar dem när jag läser för barmen. 

Minskat minne.

Sover mycket men är trött ändå.

Har besvär med yrsel och huvudverk

Slutat köra bil och orkar inte med hemsysslor. 

 

 

 Vidare brukar Försäkringskassan ha sina standardformuleringar kring hur de bedömt och hur de beklagar besvären men ändå kör kniven i hjärtat på den sjuka genom att säga att den inte är så sjuk som den tror, låtsas eller försöker fejka. För det är undertonen många sjuka upplever efter att ha läst orden. Många av oss sjuka lägger ut dessa motiveringar på våra forum och vi ser att alla är de lika, väldigt lika. Och vi blir illa berörda för de säger sig se våra besvär men bedömer oss ändå arbetsföra. Undrar hur de på FK gör vid feber själva? Går de till jobbet då? Vid halsont? Vid migrän eller svår huvudvärk? Men vi ska. För vi har någon som bedömer oss.

 

”Försäkringskassan bedömer utifrån det medicinska underlaget i ärendet att du trots dina besvär skulle kunna utföra ditt eget arbete som barnskötare på en förskola eller ett annat arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.”

”Försäkringskassan förstår, utifrån dina egna och andras beskrivningar, att det är en besvärlig situation för dig”.

 

 

Men hallå…om jag har en besvärlig situation såsom FK skriver, hur kan de då bedöma mig ta ett normalt förekommande arbete?  Där ska ju en normal prestation kunna utföras. Man kan inte utföra ett normalt arbete om man har de besvär jag har och som FK uppfattat vissa bitar ifrån.

Hur kan man arbeta normalt, utan ingen eller ringa anpassning om man inte minns vad man ska göra? Hur kan det ske om man inte ens kan utföra matlagning el städning hemma eller om man inte kan köra bil? Hur kan man utföra ett arbete normalt med koncentrationssvårigheter och när man är ständigt trött?  Vad är egentligen normalt för Försäkringskassan? Hur kan vi sjuka, våra läkare, våra anhöriga, våra domstolar ha en helt annan uppfattning om vad normalt är? För har man koncentrationssvårigheter med dåligt minne och ont i hela kroppen så behövs det anpassningar - stora anpassningar. Då är det inte längre ett normalt förekommande arbete. 

 

Jag får inte texterna att gå ihop. De motsäger RÅ 2008 i sin avslagsmotivering men anser att den ändå gäller - för det har de bedömt. Och jag fick avslag pga avsaknaden av objektiva fynd, tester och att det som stod i intygen var mina ord. Inga andras. Men nu bekölagar ni att trots andras beskrivningar av mitt tillstånd så kan jag ändå jobba? Så ni har sett att det är fler som sagt vad de sett (observerat) i mitt mående? Men ändå finns det inga observationer från andra... Bestäm er FK! Ni motsäger er själva.

I läkarintygen så är besvären mer beskrivna, det ovan var bara utdrag från FKs text där de förklarar vad de "sett",

Objektiva fynd kommer jag avhandla i ett nytt blogginlägg, men jag kan redan i detta säga att FK skiter fullständigt i de objektiva fynd de fått sig tillsända för som vi ser så emotsäger sig FK själva. 

 

Varför för FK upprepa sig, men inte läkaren?

En annan sak jag reflekterat över är att FK i brev efter brev säger att läkarintygen inte skiljer sig tillräckligt åt så att de kan bedöma att de anses som nya medicinska underlag. Jag lider av en kronisk sjukdom. Kronisk innebär att sjukdomen inte förändrar sig märkbart, och skulle då intygen innehålla tillräckligt med nyheter för att FK kan bedöma dem som nya medicinska underlag så vore jag en medicinskt under, en världssensation! Det är jag tyvärr inte.

Min läkare har tom skrivit att jag blivit värre i mitt mående, men det är inte verifierat med tester somframkommer av läkarintyget - för sådana tester finns inte. Det är bara hennes observation under den halvtimme vi träffas, men den gäller väl inte för det är bara hennes ord…

I detta att de anser att min läkare upprepar sig när hon försöker beskriva mina nedsättningar slår tillbaka på dem, för när jag nu läst besluten från dem återigen så ser jag samma ord, samma formuleringar, samma uppreningar. Om o om igen. Inget unikt syns i bedömningen, bara mallar. Har de då bedömt mig unikt och förutsättningslöst? Knappast. I FK-journalerna ser jag ständiga hänvisningar till tidigare beslut och sånt påverkar självklart den nya bedömningen för varför står det annars med?

 

Fk bedömer mig kunna arbeta på förskola som barnskötare. Undrar vad föräldrarna till barnen anser om detta?

Ett normalt förekommande arbete kan jag tydligen ta - trots mina besvär FK sett att jag har. Jag kan tom arbeta i min barngrupp på förskolan och ansvara för de 20 st 2 åringar vi har, jag och mina två kollegor. Att jag sedan inte minns vad jag ska göra, att jag har svåra smärtor som dessutom tilltar är inget som kräver anpassning, inte heller att jag har svårt att koncentrera mig. Att jag inte ens kan ta mig till arbetet är tydligen helt oväsentligt också. Att jag (min hjärna o jag) blir helt slut av att träffa människor, att gå 200 meter eller att höra ljud, är oväsentligt och tydligen helt normalt. Säkert lika normal att jag efter det behöver vila i 2 dygn. Liggvila. Jag får inte heller ihop diskussioner, tappar ord, kan inte återberätta och kommer inte ihåg vad som sagts - ganska viktiga bitar kan jag tycka, men tydligen inte Försäkringskassan som anser detta vara helt normalt. Likaså anser FK att det är helt normalt att jag blir helt tom i huvudet (paralyserad) vid rörelser och av intryck omkring mig.

Allt detta står i mina läkarintyg. Men Försäkringskassan anser att det är normalt och inga anpassningar behövs på mitt arbete som barnskötare. Undrar om barnens föräldrar anser samma sak? Undrar om de känner sig trygga med att FK bedömer mig kunna ansvara för deras mest värdefulla person i livet? Eller att jag skulle köra dem till jobbet i en buss om jag jobbade som busschaufför - jag som inte kan köra min egna bil längre pga att hjärnan paralyseras av alla intryck och jag somnar efter en kort stund? men köra buss kan jag och ansvara för de personers liv när de sitter i bussen?  Var går gränsen för FK vad som är normalt mående och således inte kräver några eller ens rimliga anpassningar av arbetet? När är mitt mående livsfarligt nog för andra? För mig själv? Det är inte normalt att utsätta andra för fara pga hur man mår. 

 

Så hur är det möjligt att FK kan bedöma att jag kan utföra ett normalt förkommande arbete utfrån den lagtext som faktiskt finns idag. Att det överhuvudtaget behövs utredas i rätten - igen - är i mina ögon ytterst märkligt. För lagar kan tydligen tolkas hur FK vill, bara de uppnår sjuktalen, och då är alla vägar tillåtna. Vad sker vid en ny lag? Hur vet vi att FK inte kan välja att tolka den som det passar deras syften och målsättningar? 

När kommer vi behöva ytterligaer en ny lag? Om 5 år, om 10År? Idag tillåts FK tolka lagarna ytterst krativt och det för att passa de mål som satts av Regingen. Idag styr sjuktalen. Inte lagen. Det är uppenbart.

Varför är det ingen som ifrågasätter hur FK tillåts tolka lagar så anmärkningsbart och olika genom tiden beroende på vad målet från Regeringen är? Varför är det ingen som ifrågasätter FKs agerande? Varför ifrågasätts lagen, när den ändå kan tolkas utifrån hur fan läser bibeln?

me/cfs #FKstress #jagsaknas #människanbakom Hitte-på-jobb Livsfarlig tolkning av dom Myalgisk Encefalomyelit RÅ 2008 ref. 15 Tolka lagen som fan läser bibeln hjärntrötthet me/cfs normalt förekommande arbete sjukpenning sjuktal

Kommentera här: