Jag lever, men...
Jag har inte kraften att skriva just nu. Mina tankar kopplar inte och jag är helt sänkt i måendet. Jag mår inte alls bra av hur jag och många andra behandlas av FK. Hur Generaldirektören för FK skryter om avtagande siffror för sjukförsäkringen utan att inse att det är sjuka människor som drabbas. Det gör mig illamående. Så lite insikt. Så farligt.
Jag önskar att regeringen tog krafttag i detta. Att de ser över vad som sker, hur deras direktiv nu gör att FK sparkar ut sjuka - ut i utanförskap och otrygghet. Vackert...NEJ!
Jag orkar snart inte längre. Min energi försvinner rasande snabbt. Så nu försöker jag ägna mig åt att ladda. För jag tänker inte ge upp. Men just nu mår jag fördjävligt. "Tack" Försäkringskassan för det. "Tack" Strandhäll & Co för konsekvenserna av era direktiv ni inte verkar ha insikt i.
Nu somnar jag om. Laddar. Laddar.
Jag måste ta hand om mig. Försäkringskassan har tydligt visat att de bryr sig inte ett djävla skit. Trots att de påstår sig veta att jag har en hemsk tillvaro. OM de förstod skulle de inse att jag är sjuk. Inte för att jag vill. Utan för att jag drog fel lott här i livet och fick en vidrig sjukdom.
Mitt liv tog en ny vändning, men jag blev sparkad ut ur tryggheten med berått mod av Försäkringskassan. Pga av okunniga FMR. Pga av okunniga handläggare. Pga en samhällstrygghet som inte funkar. Inte för oss långtidssjukskrivna i sjukdomar de inte vill känna till, inte lära sig om. Trots att den är vanligare än MS och Parkinsson och ofta mer funktionsnedsättande. Jag valde det inte. Jag lovar. Det är hemskt. Och jag blir dubbelt bestraffad. Först genom att få sjukdomen, sedan av FK.
Jag laddar och laddar. En dag så orkar jag kanske skriva mer igen. Men inte nu. Nu ligger jag under klacken på Ann-Marie Begler, Annika Strandhäll & Co. Mosad. Utan rörelseförmåga. Knäckt. Trygghet - hahahaha...
Jag laddar...