Jag e pippi

Kan ni tänka er hur jag bara föll ihop av gråt, hysteriska skratt och tyst förundran. Hur gick detta till? Vad är det som är så annorlunda nu jämför med tidigare? Mitt mående är ju detsamma. 

Jag hade ju fått - återigen - en ny handläggare på FK. Denna handläggare är den första som bett om kompletteringar på läkarintyget och hon är den första som ringt min sjukskrivande läkare. Hon ringde även Stora Sköndals läkare och det samtalet hade jag gärna velat lyssna på. Det tror jag var en avgörande del i att min sjukskrivning gick igenom denna gång. Mycket märkligt har skett under denna resa, men det resulterade i ett godkänt intyg. Jag har begärt journalkopiorna för att se vad som gjorde att de beslutade för att godkänna denna gång. Efter 15 månaders nekande. Godkännandet gäller endast detta, nuvarande sjukintyget. Alla ärenden som ligger i Förvaltningsrätten och hos FKs omprövnad fortgår som vanligt - de måste jag fortfarande strida för.

Nu, några dagar efteråt, är jag helt matt. Min kropp har blivit av med tonvis av börda, och reagerar nu med en chock-liknande reaktion. Lik den jag fick när jag fick avslag första gången - för 15 månader sedan. Skillnaden nu är att jag äntligen kan somna utan att knocka mig med piller, jag gråter inte hysteriskt och känner att livet är slut.  Idag kan jag börja hoppas, känna att jag äntligen kan fokusera på mig och mitt mående. Jag längtar efter att få ev uppleva effekterna av att slippa våndas över FK, bli rent ut sagt förbannad över deras sk "bedömningar" och skitsvar på frågor.

Jag får fortfarande skitsvar. Har under detta ärende frågat upprepade gånger om vissa saker, 15 frågor blev sammanlagt som upprepats då svaren uteblivit. Fick igår ett sk svar på dessa. Eller rättare sagt de meddelade att de anser sig ha svarat på mina frågor... Tänk, de svaren måste posten ha lagt beslag på för jag har då inte fått dem. Men nu tänker jag inte tjata. Det blir andra åtgärder - trots positivt besked för min del. Denna gång.

Jag har fört denna kamp - om hur FK bemöter, bedömer och terroriserar svårt sjuka - för fler än min egen skull. Fler kommer att bli sjuka och mötas av detta. Jag är inte säker bara för att detta intyg godkänts. Snart ska jag skicka in ett nytt och med min erfarenhet så är inget givet längre. Även om min hälsa är densamma. Mina nedsättningar fortfarande är mycket svåra, så är det hur och vilken handläggare det är som "bedömer" - kommer jag få godkänt eller ej. Trots utebliven, dokumenterad, arbetsförmåga.

 

För min egen ro och hälsa tänker jag nu glädjas åt dessa månader jag nu fått godkänt. Om en månad ska nästa intyg in. Framtiden får visa vad den har att ge senare. Nu vet jag hur jag ska agera och inte ta ett avslag. Jag är mer förberedd. Jag var naiv förut, trodde faktiskt inte att det trygga Sverige kunde visa upp en så ful sida. 

 

Men att nu få glädjas, få lite andrum - det ska bli ljuvligt.