Jag e pippi

Vad är rättssäkerhet? Jag googla fram och fann:

"Någon entydig definition finns inte, men allmänt brukar begreppet betyda att ett land har en lagstiftning och ett system i övrigt som innebär att den enskilda medborgaren har ett skydd för godtyckliga ingrepp från samhället självt, t.ex. att man inte åtalas eller döms utan tillräcklig bevisning, att man inte döms utan tydligt lagstöd och att alla medborgare oavsett samhällsställning eller ursprung bedöms på ett likartat sätt."

 

När jag vill presentera fakta i detta kan jag bara visa mina egna ärenden. Men som sagt vi är många, många som råkat ut för samma rättsosäkra bedömningar och bemötande. Av en myndighet som ska värna om tryggheten. När livet tar en oväntad vändning. En myndighet som verkligen borde agera rättsäkert mot sina medmänniskor. Mitt tydligaste expempel på hur rättsosäkerheten är är mitt ärende #5 hos Försäkringskassan. Jag har beskrivit detta lite i ett tidigare inlägg (När Försäkringskassan "bedömer" arbetsförmåga utifrån kafferastskvaller länk) . Jag har varit tvungen att numrera dem för att hålla ordning på dem. De överlappar varandra i tid och det beror på att läkarintygen gäller överlappande. Handläggarna bedömer nämligen inte efter läkarintygens tidsramar, de ger avslag när de anser att de har underlag för det. Får man däremot en godkänd sjukskrivning så bedöms sjukärendet leva så länge som läkaren skrivit på intyget - om nu inte någon annan handläggare plötsligt beslutar annat. Sånt händer. Så man är aldrig säker. Trots sitt godkända läkarintyg - av en (annan) handläggare. Alltså har läkarintyget redan bedömts vara OK, men plötsligt kan det underkännas.

Men oftast är gången helt motsatt - att läkarintyget underkänns på en gång. Enligt reglerna ska handläggaren undersöka, komplettera och fråga om mer fakta om det underlag som handläggaren fått ger otillräcklig information och att detta inte räcker för ett godkännande av sjukpenningen. Enligt reglerna är alltså grundinställningen att FK ska godkänna - och be om kompletteringar om utfallet riskerar att bli avslag. 

 

Det är nu den sk rättssäkerheten havererar i min fall. När handläggaren sitter där med mitt läkarintyg så betvivlar jag många gånger att hon (har inte haft en manligt handläggare ännu!) riktigt läser OCH förstår vad som står i intyget. När jag frågar, pressar hennne så får jag bara svar att hon har läst. Men jag får inga bevis för det. Hon kan inte återberätta, omsätta i egna ord det hon läst. Hur ska jag då veta att hon faktiskt läst? Känslan hos mig är väldigt, väldigt stor att hon inte gjort det utan mer grundar sitt beslut på tidigare handläggarens beslut, i mina tidigare ärenden. Det syns i journalen. Att de ska bedöma varje ärende unikt och individuellt finns inte mer än i deras vägledning.

Jag har tre gånger blivit bedömd av FMR-läkare. En psykiatriker som är känd för sin avsky för medmänniskor, en allmänläkare utan specificferad specialistutbildning (enl socialstyrelsen) och nyligen en allmänläkare med specialitet inom diabetesvården. Vad och hur en FMR-läkare ska agera har ISF haft en del åsikter om. Det finsn mycket att ändra på för FK här - också.

Jag skriver bedömd trots att FMR inte ska bedöma något i de ärenden de tillfrågas kring. Men när jag läser de ytterst knapphändiga noteringarna från det "samtal" handläggaren och FMR innehaft så ser jag mellan raderna att FMR fått uttala sig på sätt denne inte är befogat att göra. Och tilläggas ska att vi sjuka (på de olika sjukforumen) ofta har samma upplevelse. FMR uttalar sig om saker denne varken känner till, får göra eller ska göra. Dessutom genomsyras journalanteckningarna, kommuniceringsbreven med övervägande om avslag samt beslutet om avslag från FK, att FMR är den som "öppnat" upp ögonen på FK och gett dem anledningarna till avslag. För så har den dyra FMR-läkaren sagt - utan kunskap i vår komplaxa sjukdom. Jag blir återigen (be)dömd av en myndighetsperson och när jag vill veta VAD som sagts och HUR mötet gått till vägrar FK att redovisa detta. Jag som drabbad får inte heller försöka föra en dialog med den FMR som varit involverad i mitt ärende, jag får inte skicka material kring min sjukdom till denne för att tydliggöra vad som står i läkarintyg mm (då de verkar ha svårt att fatta). Jag får inte rätt till min fakta, till hur jag diskuterats och därmed möjligheten att bemöta detta. Det måste anses vara rättsosäkert.

Men framförallt i alla min kommunikation med Försäkringskassan förskräcks jag av deras ovilja att bemöta, att svara och visa på det jag undrar. Detta borde vara själva grundplåtarna i vad en rättsäkerhet är - att informera och bemöta, tydliggöra.

Exempelvis har jag svårt att närvara vid ett samtal. Främst kognitativt då min hjärna inte kan processa vad som säg - jag fattar inte innebörden av orden. Jag riskerar dessutom att försämras om jag förflyttar mig fysiskt till en annan plats. Bilåkning påverkar hela mig och jag blir ofta sängliggande efter en biltur. Därför har jag sagt till FK att fysiska möten hos dem inte är något jag klarar av - varken fysiskt elelr kognitativt. Det står dessutom tydligt i mina läkarintyg. Om de läst dem. Men ändå så förnekas jag all information, deras ord kring hur de bedömt mitt ärende om jag inte infinner mig på plats hos dem. I ett rum där enhetschefen och en försäkringsspecielist skulle tala om för mig hur regelverket fungerar och hur de bedömer, och hur de tänkt när de bedömt mig. Jag får alltså inte veta detta om jag inte infinner mig hos dem, på deras kontor. Vilket de borde förstå att jag inte kan om de läst mina läkarintyg. Läst och haft viljan att förstå vad som står där. Så jag kan inte komma på mötet. Jag kan inte få den information jag behöver för ett rätt bemötade och överklagade av deras beslut om avslag för sjukpenning. Ärendet är rättsosäkert. Igen. 

Jag ska avsluta nu innan även detta blir en roman. Vill bara sammanfatta med att säga att under alla mina åtta ärenden har jag stött på en myndighet som har hur mycket information som helst. De har sina vägledningar som stöd. De har gamla och nya domar från domstolarna som kan ledsaga dem. De får uppdaterad forskning av oss som försöker visa på de fakta FK inte vill se. FK har makten. Och de missbrukar den. För de vägrar att läsa och förstå. De vägrar informera så att den drabbade kan överklaga på rätt sätt, med rätt argument. Nu får man gissa. Som mitt ärende  nr 5 visar. Där de i sitt första beslut tjatar om att det inte finns objektiva fynd som visar mina funktionsnedsättningar. Alltså försöker jag motbevisa dem i min överklagan på allt detta. Jag visar att mina nedsättningar visst är observerade av andra läkare, sjukgymnaster, arbetsterapueter, genom tester och undersökning mm. När sedan beslutet från OMP kommer (vilket i sig är en historia i kafkaberättande i följa-Johnsyndromet som finns hos FK) så är motiveringen en helt annan. Då var det tydligen D-F-A kedjan (Diagnos- Funktion-Aktivitet) som behövde bevisats  och som FK påstår att läkaren på Sköndal bevisat. Men enligt läkaren hade hon inte sagt något om detta. Så FK verkar bara i min ögon fabulera ihop motiveringar så att det passar deras syften. Och då blir det svårt för den drabbade att komma med motargument, med bevis och annan relevant fakta.

Så rättssäkerheten inom FK finns inte - förutom på alla deras papper med regler och lagar.

Papper de inte läser.

För då kan de inte uppnå regeringens mål, som finns i bl a Regleringsbrevet, om sjuktalen.

Om de skulle läsa skulle sjuktalen se annorlunda ut.

Om du agerade rättsäkert skulle sjuktalen se annorlunda ut.

För folk är sjuka. Tyvärr.

Men folk offras för sjuktalens mål.

Rättssäkerheten avböjs av Försäkringskassan - för att de ska kunna uppnå målen med sjuktalen.