0

Medveten frånvaro

Det var återigen ett tag sedan jag skrev. Men denna gång har det varit lite medvetet. Jag är trött på att skriva om hur Förskringskassan påverkar mig. Men att de helt och hållet verkar ha förlorat vettet på denna "sociala trygghet" påverkar hela mitt liv och mående just nu. Det blir ingen munter visa då. Jag mår rent ut av pest!
Men jag försöker verkligen jobba på att trots allt se det positiva i allt detta. Jag är sån. Även om jag kan dras ner av den mörka sidan när de behandlar människor så otroligt illa.
Just nu skryter de (regeringen) om hur sjukfrånvaropengarna inte ökar i samma takt som tidigare. Men...
De "glömmer" nämna att väntetiden för alla felbehandlade ärenden har skapat en lång väntetid hos kammarrätten och dess följade instanser.
De "glömmer" nämna att JO-anmälningarna ökar mot Försäkringskassan.
De "glömmer" att de genom sitt uppdrag får Försäkringskassan att verkligen sparka ut de som ÄR sjuka.
De "glömmer" bort att de just nu skapar en stor grupp som hamnar i utanförskap - de sjuka.
De "glömmer" mänsliga värden.
De "glömmer" vad den sociala tryggheten grundar sig på och varför vi har den.
De "glömmer" att bakom varje siffra finns en människa. Men siffror är viktiga...
 
Vad har jag då gjort för att försöka må bra -. trots all denna frustration? Jag har spytt ur mig på bl a Twitter. Jag har sedan ägnat mig åt att verkligen se molnen sväva på en blå himmel. Jag har förfärats över - men ändå börjat acceptera - att jag är långt ifrån den jag var tidigare när jag var "frisk". Det är nyttigt och bra för mig att börja komma till insikt. Det hindrar mig från att köra in i väggen gång på gång. Men det hindrar mig inte från att må dåligt. Men jag kan ta detta om jag nu ändå kan ägna mig åt de små glädjeglimtarna som finns. Jag fokuserar på dem. Jag ser blommarna kämpa sig ur jorden, de sträcker på sig och sedan exploderar de i en underbar färg- och formupplevelse. Naturen är otrolig. Jag är så fascinerad över vilken kraft det finns där. En kraft vi tar för givet idag. Vi ser den inte alla gånger i vår jäkt och stress. 
Att lägga sig ner i en gräsmatta, titta ner mellan grässtråna och se livet som finns där. Det är myror, maskar, växtdelar och jord. Alla beroende av varandra. Ingen som sparkar på den andra. De hjälper varandra. Jag önskar att fler la sig i gräset och bara förundrades över livets underbara ting.
Idag hängde jag tvätt på tork utomhus. Fåglarna kvittrade, solen var varm, gräset kittlad emellan tårna och det doftade gott av både nytvättat och blommorna i närheten. Jag stod där och hängde. Armarna - mina fd starka armar - värkte av ansträngningen, ljuset gjorde ont i ögonen och huvudet. Men jag njöt ändå. Det tog tid. Mycket längre tid än normalt. Men jag klarade det och jag njöt - trots smärtan. Nu sitter jag efter denna "ansträngning" på 20 minuter åter i min fåtölj. Hundarna ligger på elelr runt mina fötter. En katt strosar lojt ut genom altandörren och fåglarna sjunger vackert utanför. Min hjärna orkar inte mer för tillfället. Min kropp gör det inte heller. Så jag kapitulerar och sätter mig här. Njuter av livet som pågår runt mig. Jag kommer snart i fatt. Men inte just nu.
me/cfs #människanbakom Annika Strandhäll Försäkringskassan kroniskt utmattningssyndrom livsnjutning me/cfs utbränd utmattning utmattningssyndrom

Kommentera här: