Motiveringar - Ärende #2
Ärende #2 omfattar perioden 20160301-20160731
I detta ärende var jag lite mer mentalt förberedd, jag hade redan kontakt med jurist och jag hade fått massor av stöd och support via våra forum på nätet. Men frustrationen när man är så sjuk och misstros av en myndighet som så tydligt inte visar något intresse av att lyssna, föra dialog eller försöka förstå är ytterst knäckande.
Jag insåg dessutom när jag får beslutet att när de kan besluta hur jag mår i förväg måste det vara otroligt. För beslutet för min sjukpenning gällde fram till den 31 juli, men redan den 10 juni visste de hur pass oförmögen till arbete jag skulle vara. Här trillade min polett ner gällande att intygen och läkarens bedömning inte spelar roll - egentligen. FK går efter tidsramar. Inte fakta i fallet.
Som synes i beslutet så anser FK fortfarande - trots alla fakta och hänvisningar till domslut och sjukdomens internationella erkännande och diagnosmetoder, så finns det inga objektiva fynd. Bara mina ord. Som inte gäller. Jag misstros fortfarande - för jag kan ju ljuga. De tror att jag väljer att vara sjuk för att få vara hemma. Precis som vid förra ärendet (#1), trots att vi har visat dem massor av bevis för att de har fel.
Objektiva fynd enligt FKs egna vägledning sid 67 (Länk):
I rättspraxis betonas ofta att en bedömning av rätten till sjukpenning måste göras utifrån intyg som innehåller en tydlig beskrivning av sjukdomen och de funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som den ger. Man understryker att bedömningen så långt möjligt och rimligt ska utgå från objektiva fynd, tester och observationer och att läkarens bedömning inte i sig är avgörande för om sjukpenning ska beviljas. (Domsnytt 2016:013)
Det står att bedömningen görs på de nya underlag som inkommit. De underlagen är mitt nya läkarintyg och det är numera även det intyg från specialisten som de struntade i att invänta i ärende #1.
FK bedömer också fortfarande att jag kan utföra ett arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Men de kan inte berätta vilket arbete jag kan utföra där jag är bort flera dagar efter att ha tagit mig till arbetet och kollapsat där pga utmattning/PEM (ansträngningsutlöst förvärring som vi med ME/CFS lider av). Ett normalt förekommande arbete är ett arbete som inte ändras i någon större grad för att passa mina förutsättningar. De anser dessutom att jag kan arbeta heltid. Trots att jag inte ens klarar att sätta på diskmaskinen OCH laga mat hemma pga min sjukdom. FK bevisar bara att de inte bryr sig. De bedömer utifrån sina tidsramar och sina direktiv från Regeringen om att sänka sjuktalen. De väljer att strunta i lagar och bestämmelser, av fakta och underlag. De vet ändå. De ser ju, och skriver själva, att jag inte längre klarar hushållssyslor och jag har slutat köra bil för jag klarar inte detta. Hur kan man då jobba?
När jag läser dessa beslut och "övervägande" i efterhand, med den erfarenheten jag samlat på mig och med ett mer lugn i kropp och själ, så ser jag tydligt att i samma beslut så emotssäger sig FK. Men de vägrar föra en dialog för då kommer de överbevisas och de kan inte längre hävda med rätt att de avslår på rätt grunder. Därför vägrar de mig möten. De vägrar min arbetsgivare möte. De vägrar prata med min läkare fast jag ber dem gång e gång. För de måste avslå. För att uppnå sjuktalen som Regeringen satt. Hur sjuk eller oförmögen till arbete jag är spelar ingen roll. Jag offras för statistiken.
Normalt förekommande arbete, läs domen från Högsta Förvaltningsdomstolen RÅ 2008 ref 15 (länk):
"Ett normalt förekommande arbete innebär ”krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder och medicinska besvär” hos den försäkrade."
Vidare i fallet så försöker jag få FK att ha ett överlämningsmöte med AF. Jag har hört av andra att sånt har FK och borde ha haft redan vid första ärendet när jag tvingades skriva in mig på AF för att skydda min SGI. FK anser att något möte inte behövs för jag kan jobba enligt dem. Jag behöver inte vara inskriven på AF eller ha andra åtgärder, för jag är arbetsför enligt FK - trots alla läkares (och AFs) bedömning om att jag tom är för sjuk för rehab. AF ville inte ens sätta mig på utredning för handläggaren där såg på 5 sek att jag inte hade någon form av arbetsfömåga och när hon fick veta hur min sjukdom påverkar mig insåg hon att om jag skulle genomgå en utredning skulle jag försämras. Hon hade läst min intyg och förbannade FK för deras inkompetens.
Detta ärende ligger just nu hos Kammarrätten (20170918). FR avslog med exakt samma motiveringar som FK. Vilket fick min jurist att gå i taket. Vi insåg att de inte ägnat faktan någon tid utan ville på semester...
Fakta:
1. Objektiva fynd saknas fortfarande enligt FK. Trots att jag påvisat dem deras egna vägledning där det står tydligt att objektiva fynd inte är ett krav.
2. Mina ord gäller fortfarande inte.
3. De påstår att de underlag vi skickat in inte ger någon ny medicisk information.
4. Intyget från specialisten på me/cfs räcknas inte som ny information. Där hon tydligt berättar om att hon undersökt mig och kommit fram till att jag har me/cfs och att jag inte ska stressas och behöver sjukskrivning.
5. FK har ingen koll på lagen vad gällande normalt förekommande arbete, men aser att de kan bedöma mig till detta
6. FK vägrar föra en dialog eller ha möten med mig, min läkare, min arbetsgivare eller tom facket.
7. FK vägrar ha överlämningsmöte med AF. För FK anser att jag kan jobba och då behövs inga åtgärder...
skriven
Så skrämmande att förvaltningsrätten går på samma linje, flera får ju rätt där Tvärr är även förvaltningsrätten ett lotteri. Hoppas verkligen du får upprättelse i kammarrätten annars tappar man hoppet om samhället.Styrke kramar håller alla tummar för dig.