0

Ett år har nu gått. Ett år sedan jag blev utsparkad, förnedrad och förnekad av Försäkringskassan

Nu är ytterligare ett ärende överklagat och iväg till Försäkringskassan omprövningsenhet. Jag kan förvänta mig minst 25 v väntan innan att de ens börjar med ärendet. Ytterligare 25 veckor utan någon sjukpeng.
Jag borde vara van numera. Idag är det den 17 januari. För ett år sedan var detta dagen för min sista sjukförsäkringspeng. Sedan dess anser Försäkringskassan att jag är arbetsför. Helt motsatt alla de läkare, specialister, sjukgymnaster, psykologer som dessutom träffat mig.
Under detta år har jag verkligen åkte en rutchkana utför i mitt förtroende för vårt samhälle och vilken trygghet den ger - eller snrarare inte ger - när livet tar en annan oväntad vändning. Man ska inte bli sjuk i dagens samhälle. Undvik det för guds skull. Och om du nu ändå har oturen att bli sjuk - se till att ha sparat pengar som räcker den tid du kommer vara sjuk.
Problemet som jag upplevt det hittills är att jag som sjuk är beroende av en myndighet som heter Försäkringskassan. Deras uppdrag kommer från Regeringen. Idag är det Annika Strandhäll som är Socialförsäkringsminister och således ansvarig uppdragsgivare åt Försäkringskassan.
Grunduppdraget som Försäkringskassan har är att utreda, besluta om och betala ut bidrag och ersättningar i socialförsäkringen. De har nu ockå fått ytterligare ett uppdrag av Regeringen och Annika Strandhäll och det är att sjuktalen kostar för mycket så sjuktalen måste ner. Ett mål är att 2020 ska sjuktalet vara 9,0.
Sjuktalet är ersättningar som ingår är Sjukpenning. Måttet baseras på antalet utbetalda bruttodagar. Vad jag slås av är när jag läser rapporter på FKs egna hemsida, hör och läser intervjuver med Strandhäll, Brattlund (chef för avdelningen för Sjukförsäkring) eller Begler (generaldirektör FK) är att alla dessa pratar siffror. Det är siffror, pengar, kostnader...de glömmer att bakom dessa siffror, pengar och kostnader finns det människor. Människor som är drabbade av ohälsa. Mycket troligt pga att de sprungit in i väggen i sin nit att göra ett bra jobb, eller för att drabbats av dålig arbetsmiljö, personalnedskärningar och kostnadseffektiviserande. De har försökt, de har kämpat och de har stupat. Nu är de reducerade till siffror i statistiken kring sjuktal som ska ner. Oavsett hur verkar det som.  
Många sjuka undrar förvånat vad det är för handläggare som nu sitter på FKs kontor och påstår sig veta mer än den läkare de träffat - ofta många gånger - och kanske många fler läkare. Råkar en läkare påstå att patienten är sjuk, så ifrågasätts detta idag.  
Nu ska i ärlighetens namn det även nämnas att det finns guldkorn bland dessa handläggare. Troligen har de en bra enhetschef. Eller så försvinner de snabbt då de inte passar in i avslagmiljön som råder.
Jag tillhör exempelvis ett av landets mest ökända kontor när det gäller min sjukdom. Jag får inte byta. Jag är helt beroende av hjälp och bemötande från detta kontor. Då känns det hopplöst att ha avverkat handläggare efter handläggare och inse att det inte spelar någon roll vilken handläggare jag får - det är enhetschefen som lägger nivån på hur man bemöter och bedömer den sjuke. De handläggare som blir kvar är av samma kaliber som chefen. Ingen annan står ut, utan att bryta ihop av samvetskollaps
Nu har jag dessutom fått höra att avslag ger en bättre förhandlingsposition när det gäller lön. Och då börjar jag förstå varför vissa chefer kör sitt race och att det blir på bekostnad på både sin egna personal och för de sjuka. . Detta gynnar inte ett öppet och proffessionellt arbete. Det blir ett arbete mot fler avslag, toppstyrt. Helt hjärtlöst. 
 
Alla dessa avslag nu då? Är de befogade?
Jag har ju självklart inte sett alla, men jag har sett tillräckligt många för att inser att Försäkringskassans bedömning är oftast helt galen. FK anser att läkaren inte observerat några funktionsnedsättningar. De anser att läkarens beskrivning inte är tillräcklig för sjukskrivning. OM de ber om komplettering, så är det i form av att de behöver detaljerat veta hur ett arbete inte kan utföras av ex en takarbetare som brutit benet eller som i ett annat fall - bägge fötterna. För alla normalt begåvade förstår man, att någon med brutet ben inte kan klättra, inte kan vara på ett högt tak och utföra ett arbete. Men inte Försäkringskassan. De måste få det beskrivet i en liten, liten ruta alla de orsaker till att arbetet inte kan utföras. Att tänka själva är tydligen en överskattad egenskap som handläggare på Försäkringskassan.
Nu kommer nästa problem.
Läkarna har ofta 20 minuter per patient. 20 minuter att skriva detta intyg, hinna observera patienten och få plats med allt detta i detalj i en liiiten ruta. Jag har försökt själv att använda de antal tecken läkaren har på sig att beskriva varför jag ex inte kan utföra ett arbete som barnskötare. Jag fick inte med mycket. Vilket innebär att handläggaren på Försäkringskassan nu kan hitta kryphål att avslå sjukanmälan. Om nu FK begär en komplettering ska detta ske i direktkontakt med läkaren. Ofta för den sjuka ta detta. Vilket gör att det blir tredjehandinfo.
I de fall FK har direktkontakt - så förstår ändå inte FK. De väljer att inte förstå. För min läkare har berättat för mig vad de talat om, och att handläggaren inte förstod detta, hon valde att inte förstå. I sin iver att få göra ett avslag till.
Vid ett avslag ska FK först skicka ut ett övervägande, ett kommuniceringsbrev där de anger orsaker till att de anser att de tvekar till att bevilja sjukpenning för den sjuke.
Man får ofta 2 veckor på sig att svara.
Jag vet första gången jag fick ett sådant brev. Det var ungefär ett år sedan. Allt slocknade när jag öppnade brevet. Jag kraschade totalt. Livet var mörkt, mörkt, mörkt. Funderade stundtals om det var värt att leva.Specieltt när jag försökte få veta via telefon vad som var fel, hur de kunde bedöma så här. Det var en total kalldusch i insikten om att deras argument inte var förankrade, de hade bestämt sig och då spelade resten ingen roll.
Att sedan på 2 veckor hinna samla sig, förstå FKs motiviering och klara av att bemöta detta är ett mirakel.
Jag gjorde det.
Och jag gör det fortfarande - men skillnaden nu är att jag vet att deras sk "övervägande" kommer.
Jag vet vad de kommer ange som motivering, jag har en färdig mall som ligger färdig för lite kompletteringar och sedan skickas.
Jag vet att jag kommer att ha fel I FKs ögon - oavsett vad jag skickar in.
I det senaste ärendet blev detta även bekräftat då handläggaren daterat beslutet den 20/12.
Den 21/12 skulle jag svara senast - vilket jag gjorde kl 16:56 och dessutom skrev (ironiskt nog) att det inte spelar någon roll vad jag skickar in för fakta att de inte bryr sig ändå, att de redan bestämt sig.  
Den 22/12 journalförde handlägagren att hn beslutat om avslag, att hon skrev ut beslutet samt skickat det till mig. Men hon glömde att beslutet redan var skrivet och beslutat den 20/12.
Nu har jag återigen skrivit ett svar, en överklagan, på detta beslut. Det har skickats till FKs omprövnad. Det är 25 veckors väntan - minst. Och det kommer att bli ett avslag igen. Det är ju fortfarande anställda handläggare inom Försäkringskassan.
Men det blir ytterligare 25 veckor utan sjukpenning - minst. För efter OMP går ärendet till Förvaltningsrätten.
Där är det väntetid också, hur lång vet man inte. Men det är först nu jag kan hoppas på en rättssäker bedömning.
Först nu vet jag att faktan jag skickat in läses, bedöms.
Först nu kan jag börja se ljusare på tillvaron.
Om inte de förstår får jag gå vidare till Kammarrätten. Men det brukar inte behövas. Jag har hjälp av en som kan FKs juridik, som vet vad min sjukdom gör med mig. Som vet att jag får rätt i FR. Till 95% säkerhet. Annars får jag rätt i KR. Jag har inte mycket pengar att leva på, jag får ingen sjukpennig sedan ett år och detta för att någon inte kan läsa, lägga ihop och förstå. Inte innehar viljan. Som vill ha en bättre position inför löneförhandlingen. Allt för sjuktalen. Ner med sjuktalen. Det är ju bara siffror... De glömmer att siffrorna är människor.
Ett år har nu gått. Ett år sedan jag blev utsparkad, förnedrad och förnekad av Försäkringskassan.
Ett år där jag inte ens är en siffra i sjuktalen.
Jag finns inte.
me/cfs #människanbakom Ann-Marie Begler Annika Strandhäll Försäkringskassan Lagbrott Lars-Åke Brattlund Läkarkontakt Socialförsäkring SvMECFS hjärntrötthet me/cfs sjukpenning utmattningssyndrom

Kommentera här: