0

En låda med små krukor av förhoppningar.

Ljuset börjar komma tillbaka, vintern masar sig sakta bort. Så här års brukade jag vara i full gång med att drömma om blomster, grönsaker och roliga projekt. Jag köpte hem jord, fröer. Jag satt och jordade ner hela köket och sådde och sådde.
Numera tittar jag på mina trädgårdsforum. Drömmer. Och inser - jag kommer inte att klara det. Men jag kan ialla fall drömma. Det kan ingen ta ifrån mig. Mina drömmar och mina förhoppningar. 
Men ibland undrar jag om inte mitt positiva tänk, att se möjligheterna - lösningarna - även sätter käppar i hjulet för mig. Jag har inte riktigt kommit till insikt i hur begänsad jag verkligen är. Jag lever fortfarande i känslan av att jag kan, bara jag vill. Så som körde jag på i mitt tidigare liv. Ville jag något, så gjorde jag det. Oavsett jag visste eller ej. Okunskap har inte varit ett hinder, det har varit något jag löste. Visste jag inte försökte jag hitta fakta. Fakta som hjälpte mig. Inte mycket stoppade mig - en stark Pippi med Duracellbatterier...
Nu i denna sjukdom finns det massor av fakta. På engelska mest. Jag klarar inte att läsa engelska längre. Det blir alldeles för komplicerat för mig hjärna. Ett steg för mycket. Jag läser orden och sedan tar det stopp. För nu ska hjärnan översätta dem, sätta ihop dem till en svensk formulering och jag ska förstå vad detta innebär. Alldeles för många steg för en hjärna som är så grymt trött.
Den faktan som finns på svenska i sjukdomen läser jag och läser. Ibland förstår jag lite. Oftast inget. Att läsa fakta idag för att lösa problem, att lära mig något - det är tröstlöst jobbigt. Jag får inrikta mig på teflonlitteratur. Sådan som jag kan avverka sida efter sida utan att behöva förstå. Enkel litteratur. Jag får finna den glädje jag kan i detta och jag är ytterst tacksam över att de finns. De ger mig en viss känsla av att jag kan läsa fortfarande. Att jag gör något jag tidigare klarade.
Kanske, kanske lyckas jag även få peta ner några frön i jorden. Vi kan ha det som ett helgprojekt hela familjen. Där vi går igenom fröpåsarna (samlar ofta eget frö vilket är kul), väljer ut våra egna favoriter och gör en egen låda med små krukor med förhoppningar. 
Jag tror att jag ska välja, melon, blomstertobak och jordgubbar. Sedan försöka med lite kiwifrön jag sparat från en övermogen kiwi. Spännande att se hur långt kiwin växer här hemma. Misslyckas jag så gör jag det. Men att få drömma och fantisera, att få planera och få andas en förhoppning - det gör att jag uppskattar det jag trots allt har. 
me/cfs Människanbakom SvMECFS anpassa sig frustration hjärndimma hjärntrötthet livsglädje

Kommentera här: