0

ME/CFS är min kvicksand. Försöker jag så drabbas jag alltmer.

Alla sover - utom sjuka jag. Jag gick och la mig först av alla för jag var helt slut i hela kroppen. Har inte sovit bra på evighetern känns det som. En efter en droppade resten av familjen ner i sina sängar.
Under tiden låg jag och hade svårt att hitta en bra ställning för min smärtande kropp. Jag vred mig hit och dit och till slut låg lakanet som en tillknycklad orm under mig. Det blev ju inte direkt skönare. Huvudet smärtade av den tilltagande huvudvärken pga utebliven sömn, men just tankarna inte slappna av. Det är så mycket som händer just nu - för mig.
 
Nu är jag så innerligt trött på denna sjukdom. Jag är hos läkarna titt som tätt, får veta att ingenting finns att göra, forskningen går sakta - men jag vill bli bättre nu!
Vet ju inte ens om det kommer ske framsteg under min livstid. Att som kontrollmänniska och lösningsinriktad, undrar jag om inte denna sjukdom drabbat mig för att jävlas. Den tycker nog att jag ska sluta försöka lösa allt och bara lägga mig ner och kapitulera. Men sån är inte jag. Jag har aldrig tyckt att sånt är smickrande. Man kan inte belasta sin omgivning, om man inte agerar för att lösa sin situation tycker jag. Jag belastar ju min omgivning idag. Jag kan inte göra mycket själv. Är den inventaerie som flyttas runt i hemmet. En tom inventarier. 
Men så fort jag "arbetar" för en lösning i mitt mående så slösar jag energi. Då blir jag sängliggande.
Numera verkar dessa stunder av "vila" i total tystnad blir allt fler och allt tätare. Jag sjunker. Jag sjunker snabbt.
Jag har aldrig råkat ut för kvicksand eller liknande, men känslan är nog densamma - "försök inte ta dig upp för då sjunker du alltmer."
Så ha tålamod med mig. Mitt skrivande här har fått vara lite i träda en period. Det är för mycket annat som tar min kraft. Tex rehaben på Stora sköndal. Samtalen med kuratorn sätter igång många tankar om tillvaron. Sjukgymnasten försöker ge mig lätta övningar att göta 2ggr i veckan. Just nu är det 3 st olika övningar som ska göras  3 ggr. Inte fler. 3 st! Som träningsmänniska och galet stark känns detta som ett hån. Men jag jämför mig med mitt gamla jag. Jag glömmer så gärna min sjukdom. Jag glömmer för jag vill inte.
 
Jag vill inte ha ME. Jag vill vara som förr.
Inte ligga i kvisksand.
 

Kommentera här: