0

Där intelligensen tar slut, tar näven vid.

Då kom nästa avslag på sjukpenning från Försäkringskassan. Inte oväntat. Tyvärr. Men jag måste ärligen allvarligt ifrågasätta deras kompetens. Och det gör jag inte med tanke på enbart mig själv, utan jag ser ju via forumen jag är med i att det är en ökande, lavinartad, avslagsperiod nu från Försäkringskassan mot de sjuka.
Oftast skjuter FK från höften och hoppas att den sjuka är för svag för att strida. "Trevligt"... För det är ju verkligen så att den sjuka i en kronisk sjukdom, som oftast blir värre, helt plötsligt efter år av sängliggande är arbetsför. Jag kommer att hänvisa till vad rätten anser är vanligt förekommande arbete är längre fram i texten. FK har fortfarande inte fattat detta. Trots att vi slänger det i ansiktet på dem gång efter gång. Är detta kompetens?
All denna kränkning av läkarkår och sjuka för att putsa till sifforna. Men siffrorna ökar ju bara i andra led så den totala kostnaden ökar... (här vill jag kalla dem något riktigt fult..)
 
Nu kommer även mitt nya ärende påverka samhällsekonomin genom att jag nu blir tvungen att skicka detta först till Försäkringskassans omprövningsenhet. Troligen blir det avslag även där - de är ju trots allt anställda av FK och inte utan påverkan uppifrån. Jag har redan ett ärende där. Så nu får jag två ärenden alltså. Två ärenden som kommer kosta tid = pengar iform av alla dessa jurister som sitter först på FK och ska granska, sedan går det vidare till kammarrätten, förvaltningsrätten och har man otur så går ärendet till högsta förvaltningsrätten. Vid denna tidpunkt har mitt ärende kostat säkerligen tio gånger mer än om jag fått min sjukpenning från början. Är detta en besparing? Troligen bara olika budgetar och då kan man trixa med siffrorna och fortfarande skuldbelägga alla sjuka och läkare som bara krånglar och "ljuger".
Vad baserade FK avslaget om utebliven sjukpenning på?
1. Fk bedömer att min arbetsförmåga inte är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till ett arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden.
Vad som kan anses vara normalt förekommande arbeten påverkas av faktorer som inte är statiska. Med den övergripande benämningen ”normalt förekommande arbeten” kan tillämpningen anpassas till förändringarna på arbetsmarknaden utan att reglerna behöver ändras. Den arbetsförmåga den försäkrade har trots sin sjukdom kan behöva bedömas i förhållanden till arbeten som på en rad skilda sätt ställer fysiska och psykiska krav. Av den anledningen är det inte heller möjligt att generellt ange vad som är att anse som ”normalt förekommande arbeten”. (Prop. 1996/97:28, s. 17)
Om sjukdomen medför att den försäkrade endast kan klara ett speciellt arbete som endast förekommer i mycket begränsad utsträckning kan det inte vara rimligt att bedöma hans eller hennes arbetsförmåga i förhållande till detta arbete med mindre än att han eller hon faktiskt erbjuds det arbetet (prop. 1996/97:28, s. 17).
Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom tagit upp frågan vad som avses med normalt förekommande arbete (RÅ 2008 ref. 15):"
Högsta förvaltningsdomstolen gjorde samma bedömning som kammarrätten i frågan om vad som avses med ”normalt förekommande arbete”. Enligt kammarrätten avses med normalt förekommande arbete ”vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga kan tas till vara i full eller närmast full omfattning”. Ett normalt förekommande arbete innebär ”krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder och medicinska besvär” hos den försäkrade. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde i det aktuella ärendet att ett för den försäkrade anpassat arbete skulle behöva innehålla betydande inslag av begränsningar vad avsåg arbetsuppgifter och arbetstakt. Ett sådant arbete kunde enligt domstolen inte anses vara ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Högsta förvaltningsdomstolens dom innebär alltså att arbeten som kräver mer än marginell anpassning efter den försäkrades sjukdom eller funktionshinder, inte kan anses vara normalt förekommande på arbetsmarknaden. En försäkrad, som på grund av sjukdom eller funktionshinder, endast klarar ett sådant arbete bör beviljas sjukpenning. Detsamma gäller för den som bara klarar ett arbete som endast finns i mycket begränsad omfattning (jämför prop. 1996/97:28, s. 17).
När det gäller sysselsättning som anordnas särskilt för personer med nedsatt arbetsförmåga krävs det alltså att den försäkrade faktiskt erbjuds ett sådant skyddat arbete för att han eller hon inte längre ska ha rätt till ersättning från försäkringen (prop. 1996/97:28, s. 17). Har någon erbjudits ett särskilt anpassat arbete, exempelvis inom Samhall saknas däremot rätt till sjukpenning.”
2. Läkarintyg mm som inkommit baseras allting från anamnestsika uppgifter, alltså det jag själv beskrivit till sjukskrivande läkare. De påstår att det ingenstans framkommer att dessa uppgifter har verifierats med hjälp av exempelvis tester, observationer mm.
Av den medicinska utredningen framgår efter omfattande medicinska utredningar att min huvuddiagnos har fastställts till ME/CFS (det som tidigare kallades kroniskt trötthetssyndrom). Jag har utretts av både min husläkare (med många provtagningar, tester, observationer), ett team bestående av smärtläkare, psykolog, läkare samt sjukgymnast på Nacka stress och smärtcentrum (tester, frågeformulär, samtal) samt en specialist i sjukdomen me/cfs. Denna specialist är kopplad till Stora Sköndal och deras avdelning för me/cfs och mycket sakkunnig i frågan. Även där var det samtal flera gånger och tester innan jag fick intyg på detta. Allt är skickat till FK och ligger i deras arkiv.
Mina huvudsakliga besvär beror på ME/CFS. Det är väl känt inom den medicinska forskningen att det inte går att fastställa diagnosen ME/CFS utifrån objektiva undersökningsfynd utan fastställandet av diagnosen bygger på noggrann genomgång av anamnes, uteslutande av andra sjukdomar, patientens beskrivning av besvären samt läkarens undersökning. Det är också känt att det i dag saknas behandling mot sjukdomen och att sjukdomen oftast är bestående för resten av livet.
ME/CFS är en neurologisk diagnos, erkänd av WHO sedan många år. Orsaken till sjukdomen är inte känd men sannolikt föreligger en genetisk predisposition, där den utlösande orsaken är oftast infektion men kan vara stress/överbelastning eller traumatiska livsupplevelser. Det saknas i dag botande eller lindrande behandling. Många med sjukdomen upplever en tilltagande försämring under de första 5 - 10 åren, varefter en stabilisering kan ske, men sällan förbättring. Det finns inget vetenskapligt stöd för farmakologisk, fysiologisk (sjukgymnastik ger oftast försämring), psykiatrisk eller psykologisk behandling. Samtal, KBT etc., kan påverka individens förmåga att hantera sin situation men påverkar inte grundsjukdomen på något vis.
Förvaltningsrätten i Stockholm som 2015-06-22 i mål nummer 29173-14:
"Diagnosen ME är i förvaltningsrättens mening en sådan diagnos som kan ställas utan att objektiva undersökningsfynd föreligger."
Lennart Persson är docent, universitetssjukhusöverläkare, sakkunnig i nervsjukdomar/neurologi vid de allmänna förvaltningsdomstolarna i Sverige samt vetenskapligt råd i neurologi (Socialstyrelsen), har i yttrande till Förvaltningsrätten i Uppsala i mål nr 5799-14, 2016-01-04, uttalat bland annat: 
”Försäkringskassans anställda läkare anför att den försäkrade anlitat psykiatriprofessorn CG Gottfries vid privat klinik. Professor Gottfries har i flera årtionden undersökt och sökt behandla detta sjukdomstillstånd inom ramen för sin psykiatriska professur. Han har nu en forskningsklinik, med anknytning till universitetet. Om forskningsverksamhet eller ”privat” finansiering skulle diskvalificera en person från god diagnostik så synes Försäkringskassan vara på djupt vatten – det är rimligen kompetensen hos den bedömande läkaren och dennes diagnostik som är avgörande för trovärdigheten, i synnerhet som den genomföres på forskningsbas. Och Försäkringskassans läkares bedömning sker uppenbarligen som en partsinlaga för FK, som anställd vid Försäkringskassan. Försäkringskassans anställda läkare synes ha ringa klinisk erfarenhet av och heller ej gått igenom aktuell litteratur om kroniskt trötthetstillstånd/chronic fatigue syndrom/fibromyalgikomplexet.”Jag har även bifogat intyget till FK från specialisten som tydligt beskriver att det skett undersökningar och utredningar och tester. Denne skriver:
”Undertecknad har träffat denna patient för second opinion och hjälp med diagnostisering. Undersökningen har skett på min mottagning i XXXXXXX vid två tillfällen den 9 och 16 februari 2016. Frågeställningen är om patienten verkligen har Utmattningssyndrom, eller om det kan röra sig om sjukdomen Trötthetssyndrom efter virussjukdom även kallad ME/CFS. 
Undertecknad kan efter fysisk undersökning, noggrann anamnes och genomgång av journalanteckningar från Aleris Smärt- och Stresscenter Nacka 20151101-20151125 och från Boo Vårdcentral 20141120-20160112 konstatera att patienten är väl utredd somatiskt och psykologiskt. Hon uppfyller samtliga diagnoskriterier enligt de Kanadensiska kriterierna som är: utmattning (som avsevärt minskar aktivitetsnivån) malaise (onormal förlust av fysisk och mental kraft samt patologisk lång tidsperiod för återhämtning, sömnstörningar (icke uppiggande sömn oavsett längd), smärta (huvudvärk, skelett o muskelsmärtor, neurologiska/kognitiva manifestationer ( konsolidering av närminne, koncentrationssvårigheter, förvirring). Muskelsvaghet. Överkänslighet för stimuli, autonoma manifestationer (yrsel, extrem blekhet, illamående, hjärtklappning), neuroendokrina manifestationer (förlust av termostatisk stabilitet, patienten har onormalt låg kroppstemperatur, får episoder med frossa, återkommande känsla av feber och kalla extremiteter, försämring av symtomen vid stress) samt immunologiska manifestationer (återkommande halsont, influensaliknande symtom.
Andra differentialdiagnostiskt viktiga sjukdomar har uteslutits.
Huvudarbetshinder vid denna svåra kroniska sjukdom är en aktivitetsintolerans långt över det normala, (Post.Exertional Malaise). Uttröttbarheten/symtomeskaleringen kan enligt kriterierna komma > 24 timmar efter belastningen, och kräver ofta många dagars återhämtning. Vissa patienter har en grundnivå, som kan innebära viss ork för dagligt liv, men bara lite förändrad aktivitetsnivå så utvecklas deras utmattning och sjukdomssymtomen förvärras. Patienten blir liggandes i en form av sjukdomsskov, tidvis flera veckor. 
För att hindra vidare försämring av denna patiens tillstånd bör hon få möjlighet till återhämtning utan krav i väntan på fortsatt rehabilitering vid Stora Sköndals ME-enhet.”
Behövs det sägas att FK troligen inte läst detta eller så har de inte förstått - eller snarare innehar de inte viljan att förstå...Och de har definitivt inte gett mig möjligheten till återhämtning, jag har fått strida, kämpa och utsatts för en grym stress då jag nu varit utan ersättning sedan januari i år. Men jag har räkningar som ska betalas... Så nu har jag förvärrats i mitt mående. "Tack" FK. För att ni är de enda som verkligen inte fattar att ni skjuter er själva i foten genom sådan här agernade.
3. Försäkringskassan bedömer utifrån läkarintygen att jag trots mina besvär kan utföra ett arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
Jag blir bara mållös och undrar över deras förmåga att läsa och förstå. Är det inte dags för att vi inför ett krav på att handledare på FK har någon form av utbildning i det de ska fatta beslut kring? När det gäller sjukskrivningar så bör de ha minst någon medicinutbildning vilket underlättar deras förmåga att förstå problematiken.
Idag är det högst personligt hur handläggaren väljer att läsa intygen, om denne beslutar sig för att söka mer information hos sjukskrivande läkare innan beslut eller övervägande fattas. Trots att det så står i deras direktiv.
Det finns mycket jag kan säga om hur vi sjuka bli behandlade av FK idag. Men nu är detta inlägg redan alldeles för långt och jag är dödstrött. Men jag kan ju nämna att jag skicka in en JO-anmälan på detta sista ärende och den omfattade nio (9!!!!!) punkter. Idag kommer jag komplettera den ytterligare då jag ser i beslutet av de formuleringar som står där att de inte läst det jag skcikat in som svar på deras övervägande. 
Det är skrämmande att det funkar så här i dagens samhälle. Skrämmande. Det handlar om vem som slår hårdast. Inte den som förstår bäst.
Jag har fått lära mig detta från barnsben: Där intelligensen tar slut tar näven vid.
 

Kommentera här: