Försäkringskassan struntar i sina egna riktlinjer och predjucerande domar i sin jakt på sjuktal.
Jag har många, många gånger under mitt sista år som utförsäkrad från Försäkringskassan försökt få en motivering som jag kan förstå, en sammanställning av att de läst faktan jag och mina läkare skickat dem - att de förstått dessa och konsekvenserna av dessa.
Detta borde ju vara grunden i att kunna bedöma arbetsförmåga - att de har läst intygen, förstått vad det beskrivna innebär och förstå vad konsekvenserna av arbete/ej arbete blir i den personens situation. Nyligen redovisade en person bedömningen från Försäkringskassan på Twitter:
“Utifrån uppgifterna i ärendet bedömer Försäkringskassan att du trots dina besvär inte har en nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel i förhållande till alla normalt förekommande arbeten då du inte har några begränsningar i att utföra aktiviteter där du inte behöver gå, stå eller böja dig framåt.”
Tror knappast att jag behöver säga att alla, utom FK, finner denna "motivering ytterst märklig. Rent av skrattretande om man är lagt åt det hållet. Jag bidrar med en bild på mitt senaste beslut som jag upprepade gånger försökt på en förklaring till - utan resultat:
"Vidare bör arbeten som är så specifikt anpassade efter en persons medicinska besvär att de endast finns i mycket begränsad utsträckning naturligtvis inte anses som normalt förekommande (jfr Försäkringskassans Vägledning 2004:9 Sjukersättning och aktivitetsersättning, avsnitt 6.5). När en person, på grund av sina medicinska besvär, endast klarar några av de här uppräknade typerna av arbeten krävs att en anställning faktiskt erbjuds honom eller henne för att Försäkringskassan ska kunna neka personen sjukersättning.”
Denna finns publicerad i Försäkringskassans egna dokument med rättens prejudicerande domar i Socialförsäkringsmål. (https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/ca22d392-f310-4a24-ab0b-1ea70a860f7c/anser_2010_1.pdf?MOD=AJPERES)
För mig är detta solklart att Försäkringskassan är helt vilse i sina egna ambitioner till att ge avslag för att gynna det sjunkande sjuktalet. De har glömt sin egna vision. Den om trygghet när livet tar en annan vändning.
En annan sak som jag reflekterat över är hur Försäkringskassan anser sig ha rätt att bedöma att mina ord inte är av vikt och betydelse. Att jag delger hur min vardag ser ut och hur den påverkar mig. När jag gör det heter det:
”Utifrån läkarintyg som har inkommit till försäkringskassan baseras allting utifrån anamnestiska uppgifter, alltså det som du själv berättar till sjukskrivande läkare. Det framkommer ingenstans att dessa uppgifter har verifierats med hjälp av exempelvis tester, observationer mm.”
Mina ord gäller alltså inte som bevis för att jag mår riktigt dåligt. Sedan att läkaren hade observerat, testat och undersökt mig är ett annat fel i detta uttalande, men det berör jag inte nu. Det intressanta med att mina ord klassas som icke godtagbara som “bevis” för min sjukdom o mina nedsättningar, är att i FKs egna AFU undersökning så ingår det moment där den sjuke SKA beskriva sin situation och fylla i diverse självskattningstester. Varför om nu inte detta duger som bevis i andra fall, som min sjukskrivningsprocess?
Dessutom undrar jag hur det är möjligt att FK egna ord, dvs anamnestiska uppgifter, duger då de påstår sig att läst intygen, de upprepar några valda delar (sällan de mest relevanta), de nämner (om man har tur) eventuella bilagor/fakta man skickat in vid dess namn. De tar aldrig upp VAD som stått i dessa, HUR de tolkat dem och hur de anser att detta bidrar till att jag har/inte har arbetsförmåga. Hur ska jag då veta, ha bevis för att de verkligen läst det jag skickat in?
Är inte detta samma sak som mina egna ord i så fall? Deras bedömning är ju bara deras egna ord? Och de har inte ens en motivering, förklaring i hur/varför mm de bedömer såsom de gör. Det har ju tom jag skrivit i mina självskattningsdokument, mina berättelser/förklaringar till FK för att de ska förstå. Jag har inte bara skrivit att, jag har även beskrivit varför och hur. Mina läkare har också skrivit och motiverat/förklarat varför och vad som sker och hur, vid mina nedsättningar. Men FK bara bedömer - utan motivering. Och de får rätt. Hur går det till? Hur är det möjligt att FKs bedömning väger tyngre än läkarnas?
Läkarna har dessutom träffat den sjuke. Det gör inte handläggarna idag då de anser att det varken är nödvändigt för en korrekt bedömning eller att de har tid med detta. Hur kan de anse att de inte behöver mer information för en korrekt bedömning om nu både läkare, den drabbade och som i mitt fall - även arbetsgivare och facket - vill ha ett möte för att förklara att de bedömt fel. Hur kan FK komma undan med att de trots detta gör en rättssäker bedömning?
Jag vill hänvisa till ISF (inspektionen för socialförsäkringen) och en publikation angående just hur FK år efter år inte motiverar sina beslut tillräckligt och att detta omöjliggör en rättssäker hantering av ärendet. Läs “När sjukpenning nekas” http://www.inspsf.se/publicerat/Publikation+detaljvy/nar_sjukpenning_nekas.cid4079
Hela rapporten är ytterst intressant, men speciellt kapitel 5 (sid 37-53). Om man tittar i slutet på denna publikation ser man även de mallar som FK använder och där det uttryckligen står att handläggaren ska motivera med egna ord det bedömda.
Om man ställer detta även mot Försäkringskassans egna riktlinjer “Att skriva kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan”
https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/5fa3b416-7843-4398-b986-29fd06c6826b/riktlinje-2005-14.pdf?MOD=AJPERES så blir allt mer förvirrande över hur FK idag agerar. De verkar ha glömt alla riktlinjer, sina egna regler. Allt i jakten på att få ner sjuktalen. Det står bland annat:
“Syftet med ett kommuniceringsbrev är att den som ärendet gäller ska få möjlighet att – innan vi fattar ett beslut – yttra sig över uppgifter som påverkar ärendet och som tillförts ärendet av någon annan. Syftet med ett beslutsbrev är att informera mottagaren om vilket beslut Försäkringskassan har fattat och vad som varit skälen för vårt beslut. Förenklat innebär det att du i ett kommuniceringsbrev redovisar de uppgifter som tillförts ärendet av någon annan och i ett beslutsbrev redovisar de relevanta uppgifter som behövs för att mottagaren ska kunna förstå beslutet.”
"6.6 Rubriken Motivering till beslutet.Syftet med det här avsnittet är att förklara skälen till beslutet. Förklara enkelt och pedagogiskt det som är viktigast för mottagaren att veta för att kunna förstå beslutet. Mottagaren måste kunna förstå beslutet utan att behöva vända sig till en tredje källa. Man ska till exempel inte behöva läsa kommuniceringsbrevet för att förstå beslutet.Ett väl motiverat beslut är nödvändigt för att kunden ska kunna känna förtroende för att ärendet handlagts korrekt och att beslutet är riktigt. Genom en bra motivering kan du också undvika onödiga samtal, omprövningar eller överklaganden."
"Punkt 6.3.3: I motiveringen bemöter du eventuella synpunkter som mottagaren har lämnat på kommuniceringsbrevet. Det gör du även om synpunkterna inte påverkar beslutet. Det räcker inte med att skriva att inkomna synpunkter inte ändrar beslutet eller påverkar Försäkringskassans bedömning, det måste framgå varför synpunkterna inte ändrar beslutet. Den enskilde kan ha fört fram skäl till varför han eller hon borde ha rätt till ersättning. Bemöt argumenten och synpunkterna med utgångspunkt från vad som är viktigt i det enskilda ärendet."
Så säg mig, hur kommer det sig att Försäkringskassan idag varken bemöter, motiverar eller bedömer rätt - och de kommer undan med det. Trots att de får på fingrarna (om o om igen) av FR/KR/HFR när fallen kommer dit. Slösar inte FK med samhällets resurser i sin jakt på sjunkande sjuktal? Blir inte FK en stor bov i ökande kostnader, men att detta inte uppmärksammas för gemene man tror ju att FK gör inga fel.