0

Knöligt värre...när jag pressas utför stupet av Försäkringskassan

Nyligen så genomgick jag en aktivitets- och funktionsutredning. Det var min läkare som beställt denna då hon tröttnat så på Försäkringskassan och deras hantering av ärendet. Hon vill nog sätta ner foten och överösa dem med bevis om att jag är så sjuk som hon skriver.
Jag lider nu, har en försämring efter denna enkla utredning. Jag skriver enkel, för hade hade jag varit mitt vanliga friska jag hade jag skrattat mig igenom testerna. Jag - som tävlade mot männen på gymmet, lassade massor av vikter på stången och njöt när svetten rann och musklerna skrek. Nu rann också svetten, musklerna skrek men jag njöt inte, jag led, när jag skulle lyfta en drickaback med några tomma glasflaskor upp o ner på ett bord. Min kropp protesterade på alla sätt den kunde när jag skulle gå fram och tillbaka i en korridor. 2 minuter skulle jag gå. Benen skakade efteråt. Och huvudet snurrade av allt vändande. Snurrande övergick i huvudvärk och ögonlockstyngd. Ögonen ville inte hålla sig vakna, de kändes som de vägde ett ton. 
När testet var över, efter ca 45 min, var jag helt färdig. Tävlingsmänniskan i mig hade pressat mig alltför hårt - som vanligt. Och jag är ju van att vara stark, att klara mycket. Jag fick en dricka och sedan blev jag tvungen att be om ett rum där jag kunde få lägga mig. En underbar kvinna hjälpte mig, hon fixade kudde, filt och släkte ljuset och gick ut. Och jag låg där, grät av utmattning. Grät av förtvivlan för jag insåg nu att jag verkligen inte mår bra. Det här testet blev en rejäl - och chockande - ögonöppnare på mig med. Visserligen betvivlar jag att Försäkringskassan kommer att vilja se mina funktionshinder ändå, men jag såg, kände.
Nu har det gått två veckor sedan jag genomgick detta test. Jag har hamnat i chock, utmattning. Orkar knappt prata och huvudet är tomt. Jag vet ingenting. Jag klarar ingenting. Jag kan inte längre tänka det minsta lilla. Så fort jag försöker så snurrar allt, jag vimsar iväg och har inget fokus. Jag är ett vrak och jag försöker dölja det. Både för mig själv och för min familj. Jag vill ju inte. jag vill vara frisk. Orka. Vara med.
Så alla som orkar läsa här - hjälp mig att hålla tummen för att Försäkringskassan nu vill förstå. För jag har offrat min hälsa ännu mer. Jag måste få ro nu. Jag måste få lugn o ro för att få tillfriskna. 
Av denna anledning skjuter jag också upp det jag hade tänkt ta upp. Detta med att nu Försäkringskassan ändrar sina regler utifrån två domar de fått i FR/KR, där de anser sig nu ha rätt att hålla inne sjukpenningen under utredningen, samt att varje läkarintyg är en ny anmälan. Två domar. 2. Undrar när de ska börja ta hänsyn till alla de domar som säger åt dem att me/cfs inte kan styrkas med objektiva fynd mm - detta är deras favoritavslag för oss drabbade. Och maktlösheten är stor. För vi kan inte bevisa med blodprov eller röntgen eller annat. Det är en uteslutningsdiagnos och har så varit i drygt 30 år. Men fortfarande vill inte Försäkringskassan förstå detta.
Undrar hur det känns att arbeta på Försäkringskassan, att vara medveten om att det man gör är tjänstefel - att man drabbar redan lidande.
Jag vet att jag mår vidrigt som drabbad. Jag mår knöligt värre och det har jag endast Försäkringskassan att skylla. De sparkar mig utför stupet. Stenhårt. Knöligt. Ont gör det. 
me/cfs #människanbakom Annika Strandhäll Försäkringskassan Socialförsäkring SvMECFS hjärntrötthet maktmissbruk me/cfs

Kommentera här: