Jag e pippi

Jag är så arg inombord samtidigt som jag bara finns. Jag sitter där helt utslagen och bara finns. Tittar ut i tomma intet och försöker få ihop de arga tankarna, den där känslan av att livet gick en annan väg och kvar finns jag på denna stig i mörkrets skugga. Bland stockar och sten, hinder i alla dess former. Jag blir inte ens förvånad om det snart dimper ner en komet i skallen på mig, golvar mig och riktigt borrar ner mig i sörjan jag går i. Vi skulle spotta och fräsa. Varma och arga möter vi den kalla sörjan som just nu biter i mina fötter. Resultatet blir ett fräsande som sakta avklingar. Precis som jag. Jag avklingar sakta.

Undrar hur länge jag kommer att orka vara arg och förtvivlad? Det är så mycket nu i livet som jag verkligen inte trodde kunde ske. Jag trodde ju i min härliga vardag som frisk att vårt samhällsystem funkade. Att man blev hjälpt när man blev sjuk. Att vi männsikor stöttar, hjälper och lyssnar på varandra. Visst finns det de som väljer att mer annorlunda liv där framgång till varje pris är deras belöning, där mest pengar på kontot vinner och där man verkar eftersträva bekräftelse för materiella ting istället för uppskattning för personen man är. Jag känner till den personen också och jag är glad att jag lämnade det ekorrhjulet snabbt. Det var tomt, kallt och ensamt.

Men det hjulet jag nu knuffats på är även det kallt, tomt och ensamt. Vänner försvinner. Pengarna och tryggheten försvinner. Man blir kallt behandlad av myndigheter som utger sig för att vara en social trygghet mm. Myndigheten lider av extremt dålig självinsikt, men att se sig själv i spegeln är nog ingen vacker syn för dem. Den mest härdade skulle nog bli mörkrädd och skrämd. Det är ingen vacker syn vi sjuka får se idag. Vi ser baksidan av den fasad som målas upp, vi får våra liv särskådade, blir häcklade, kallade lögnare mm - allt för att siffror i statistiken ska bli snygga.

Det är precis som i aktiebolagen och den marknaden. Man gör allt för att visa upp rätt siffror så att aktieägarna ( i detta fall regeringen - men i förlängningen faktiskt folket) blir nöjda. Lika kallblodigt skär Försäkringskassan i sin statistik - oavsett konsekvenser eller fakta. De jagar rätt siffror för att nå sitt mål som deras uppdragsgivare (regeringen) gett dem. Regeringen är utbytbar. (Men om nya blir bättre - det betvivlar jag.) Det är folket som bestämmer detta, så alltså visar man även upp fasad av att Försäkringskassan minsann är bra, att man ser över sina rutiner och lever upp till de krav mm som sätts på dem. Men fall efter fall visar att de brister. De ägnar sig åt tjänstefel om och om igen. De föredrar just nu att sparka på de redan svaga, det är en enkel och snabb åtgärd att få till snygga siffror i statistiken. Något annat verkar de varken intresserade av eller ha kompetens eller mod för. Att skärskåda sig själva och se vad samhället i längen faktiskt förlorar på genom deras beteende och agerande.

Vi blir inte friskare för att vi svaga blir slängda till hajarna. Samhället vinner inte på detta. Samhället vinner på att vi blir hjälpta, att vi får en chans till att få åter känna lite människovärde. Att vi på detta sätt åter kan få bidra till det stora ekorrhjulet och slippa vara de käpphästar vi nu betraktas som. Vi vill inget annat än bli friskare, friska och som vanligt igen. Men vi behöver just nu hjälp. Inte bli kastade till hajarna - som om vi vore förbrukade människor - och nu bara duger som föda åt hungriga statistikgranskare. Vi finns. Vi är människor.

Jag känner mig fortfarande tom. Trots att jag skrivit av mig lite nu. Jag känner en sådan enorm maktlöshet över denna situation. Och förvirring. Jag blir sannerligen inte klok på denna instans som kallas Försäkringskassan. Idag ringde jag för att få mina journalanteckningar hemsickade. Min jurist ville ha de sista anteckningarna också för att se vad FK har skrivit kring ärendet. Så jag ringde, pratade med nya handläggaren som knappast imponerade på mig genom sitt språkbruk. Att avsluta varje mening med ett käckt "japp" - det får mig att fundera över vad det är för person som sitter och ska avgöra hela min trygghet.

Dessutom när hon kläcker ur sig att jag självklart ska överklaga deras beslut, det är något man ska göra - tycker hon - när man fått ett nekande beslut. Hur tänkte de där? Ger de ut beslut bara för att det tycker att det är roligt? Är detta inte ett väl övervägt beslut från deras håll som de borde tycka är helt korrekt i sina antaganden och således inte finnas en chans till tvekan i dess korrekthet? De borde då inte tycka att det är en självklarhet att jag ska behöva överklaga detta beslut. Det borde inte finnas något att överklaga kring. Ett beslut borde vara väl förankrat åt alla håll - utan kryphål och alla de felaktigheter som nu finns.

Ett beslut från FK gör att tillvaron för den sjuka totalt rämmar. Den sjuka kan få självmordstankar, många kollapsar totalt och blir sämre. Hela deras tillvaro tar slut. Och FK tycker att beslut från deras håll är något de bara ger ut. Något som är så felaktigt att man självklart ska överklaga. Jag tror minsann att FK inte förstår att de på detta sätt leker en väldigt, väldigt elak och inhuman lek med de sjuka. Är de på FK medvetna om att de genom sitt agerande med dåligt förankrade beslut, bidrar och ger en mycket konkret "putt" för den som redan mår dåligt. Att FK på detta sätt är klart delaktiga i de självmord som tyvärr sker i samband med dessa "beslut" som så lösaktigt skickas ut. Delaktighet eller anstiftan till mord/självmord. En kraftig anklagelse - jag vet - men jag har senaste dagarna sett alltför många reaktioner från olika forum där avslag/nekande beslut bidrar till dessa mörka tankar hos sjuka. Personen som redan pga sin sjukdom mår otroligt dåligt. Som gång på gång får sig en rejäl käftsmäll. Tills slut orkar de inte. Jag hoppas innerligt att många bara har känslan. Att de inte ger efter för den. Vi andra ger pepp och den omtanke vi kan och hoppas att vi lyckas nå fram. Att Försäkringskassan inte ska vinna på detta sätt också. De ska bekämpas tills de inser konsekvenserna av sitt handlande.

Jag förstår också att det inte ska vara enkelt att få hjälp. Det är inget för den friska att utnyttja för sin egna lathets skull. Men vi är inte friska. Vi har många läkare som bekräftar detta, många provtagningar, många undersökningar. Vi har Socialstyrelsens kriterier, vi har bevis. Vi är sjuka. Vi är inte lata. Vi blir ständigt kränkta, förolämpade. Läkarkåren likaså. Stackarna. Samhället blir förolämpat. Och allt för att en myndighet jagar fina siffror att visa upp för sin uppdragsgivare. Dags att öppna ögonen på uppdragsgivaren. Dags att JO-anmäla alla felaktiga fall. Dags att se vad ISF (inspektionen för socialförsäkringen) kan göra åt detta. Minister för Socialförsäkringen är Annika Strandhäll - lite upplysning där också kanske inte skadar. 

Så där - jag verkar vara en liten djävul trots allt! Jag har lite jävlaanamma i mig kvar. Jag ger inte upp. Jag ogillar orättvisor och omänskligt behandlande. Men jag orkar inte alltid. Jag är tyvärr sjuk. Då är det lätt att sparka på mig - för de vet att jag inte orkar. Men jag måste. För min egen skull, för mina barns och för mina medmänniskors. Jag gör när jag kan och orkar. Och hjälps vi åt så når vi en förändring - det är jag övertygad om.

Nu blev jag tom igen. Nu går jag in i dvalans tomma värld. Nu har jag gjort för mycket för stunden. Men jag har ialla fall hunnit så ett frö. En tanke. Hoppas den tanken får ro att gro. Att den inte blir avbruten - den också...hjälp mig att låta tanken växa sig stor och stark. Tanken om att vi förändrar. Att vi sjuka också kan höras om vi hjälps åt. Ensamma orkar vi inte, men tillsammans!

Jag hade inte kommit på allt detta, hittat alla företag ochinspektioner om det inte hade varit för andra. Då hade jag bara funnits. Nu har jag fått en bit här och en bit där. Tillsammans blir de bättre. Tillsammans kan vi förändra - alla på sitt sätt! Tillsammans kan vi brinna!

 

 

Inspektionen för Socialtjänsten - Klicka här för att komma till några som behöver få veta lite mer och som borde kunan hjälpa, se över hur FK agerar. De tar inte upp och ställning i enskilda fall, men man borde kunna påvisa felaktigheter mm som de kan undersöka övergripande.

 

JO-anmäl - klicka här så kommer du till anmälningssidan. Anmäl felaktigheter. Personliga åsikter platsar tyvärr ej här.

 

Mailadress till Annika Strandhäll (registrator tjänsten) - maila Annika Strandhäll och Socialdepartementet. Upplys dem om vad som sker bakom kulisserna