1

Tack alla kämparsjälar

Igår blev jag uppringd av hemtjänsten. Mamma hade hostat till och sedan ramlat ihop med hjärtstillestånd. Systemen kom igång när läkarna och ambulansen kom ett tag senare, men det finns inget hopp. Hjärnan är troligen alldeles för skadad över att ha varit av så länge. Hjärtat hålls igång med mediciner m m och andningen av respirator. Men nu har hon snart kämpat i 24 timmar, klamrat sig fast. Och hon som inte ville dö på sjukhus. Hon ville dö hemma. 
Mitt mående efter att ha tillbringat en del av em/kvällen på sjukhuset är under all kritik. Den mentala ansträngningen känns övermäktig och jag är ett tungt kolli idag. Kan knappast kalla detta jag nu upplever för ett liv. Inte just nu. Men sedan vill jag leva upp igen. Jag vill leva för mamma också. Få henne att uppleva blommorna frodas, känna vinden i håret och klappa hunden. Jag får ett arv av henne och han bor hos mig redan nu. Hennes avgudade hund. Jag är så glad att hon fick träffa honom innan hon sjönk ihop, innan hon förlorade medvetandet.
Det som nu skett med mamma är något vi varit beredda på över ett år. Hon har varit sjuk länge, men alltid lyckats komma tillbaka ytterligare lite till. En kämpe.
Jag inser att jag ärvt åtminstone denna glöd från henne. Att man inte ger upp. Denna vilja som är på gott och på ont. 
Jag är så tacksam över mitt liv, över de som håller koll på min vilja.
Jag är tacksam över mycket. Jag lever, jag älskar, jag finns. 
Tack alla kämpasjälar.
För alla ni som kämpar på era håll. Som kämpar för er själva och för andra.
Tack alla ni som finns vid min sida.
 
 

Kommentarer:

1 Caroline:

skriven

<3

Svar: Tack. Härligt att höra av dig. Hur går det för dig?
jagepippi.blogg.se

Kommentera här: