Glimradet blev till energibaksmälla
Igår var jag lycklig hela dagen efter min energiglimt. Min sambo hann hem, han både såg och hörde glädjen i mig. Men sedan gick det snabbt, mycket snabbare än jag trodde. Energibaksmällan slog till med en gigantisk hammare och jag blev däckad i soffan.
I ett försök att pigga upp mig själv följde jag med för att handla lite mat. Jag vet - att handla i en mataffär en tidig fredagssväll var inte det bästa valet! Stressade människor som sprang på en, knuffades och jäktade vidare med tomma ögon. Det kändes som jag gick i en egen bubbla. Där livet gick i slowmotion och jag inte riktigt var delaktig i stressen utanför. Det var läskigt att känna det som att alla sprang på mig, medvetet. Det kändes som att de på detta sätt puttade omkring mig och min bubbla och jag kunde varken påverka riktning eller fart.
Väl hemma började kroppen värka. Och resten av kvällen förföll i en seg, dimmig tillvaro. Stackars sambon. Men jag är lycklig ändå. Jag minns glädjen, jag minns energin från i förmiddags. Jag visste redan då, att det jag kände bara var på kort besök, på en liten förhandstitt. Jag ser fram emot fler besök, tätare besök av den känslan. Och kanske, kanske kan den även stanna om jag ber snällt. Det vore så underbart.
Om känslan vill stanna, kanske den även kan locka fram min hjärnas energi. Vore så kul med ett helt galet, energifyllt party där vi samlas alla tre, jag, min kropp och min hjärna.
Men nu ska jag bara njuta av att mitt glimrade som fanns en stund idag. Trots att glimradet blev till en energibaksmälla.