Jag e pippi

Helgen har förflutit. Egentligen vet jag inte hur jag ska beskriva detta tillstånd, men det känns som att jag känner in dagarna. Igår blev jag gudmor till en underbar liten tjej och hela helgen energi har koncentrerats kring denna stund. Ladda energi före, urladdning vid tillfället, och nu efteråt ägnar jag mig åt återhämtning.

När jag stod där i kyrkan, längst fram tillsammans med föräldrarna och de andra gudmödrarna, så slogs jag av hur harmonsikt det är i en kyrka. Jag är inte troende, men miljön inger ett sådant lugn. Nu var hela jag ändå utsatt för en stor inre stress där jag stod. Jag var utsatt i min position där alla kunde se mig. Det är verkligen inget jag trivs med även om jag kan hantera situationen. Men bara vetskapen av att där sitter ett femtiotal människor som jag har olika relationer till (och en del är inte trevliga) gör att min hjärna stänger av helt. Eller är det att den blir överhettad - jag kan inte riktigt avgöra vilket. Tror att det nog kan liknas vid en kortslutning. 

Jag stod där framme, lät min hjärna stänga av vid lämpliga tillfällen. Och jag slogs av lugnet i kyrkan. Dessa stora fönster som släpper in ljuset, men inte för starkt då mönster och färger silar styrkan. Luftigheten. Inga moderniteter. En plats att bara vara i. Känna lugnet. Ofta är kyrkor omsorgsfullt byggda med dessa tjocka väggar som stänger ute nutidens hets. Det kändes skönt för en utmattad hjärna.

Jag klarade av mitt uppdrag under dopet, jag hällde i vattnet i dopfonden. Jag varken spillde, halkade eller klantade mig på något sätt. Ändå hade detta enkla moment satt min hjärna i stressläge. Flera dagar i förväg.

Lugnet i kyrkan hade påverkat mig bra, trots människorna i den. Barnet log, grät och skrattade under cermonin och förstod nog inte hon heller vad som skedde. Men vi påverkades alla. Alla talade med lägre röster, använde ett mjukare språk och tänkte på hur vi rörde oss. Ingen jäkt, inget skrik (förutom när lilltjejen fick vatten på huvudet) och inget tjafs. Så skönt. 

Nu ska jag fortsätta ladda upp mitt batteri. Solen skiner så underbart där ute och snön gnistrar vackert. Himlen är blå. Men det är kallt. Kanske, kanske orkar jag en promenad i detta underbara. Vore verkligen önskvärt.