Igår var en annan dag, jag väljer morgondagen
Även Igår låg jag hela dagen. Helt väck efter ett besök hos AF. Ett besök som var positivt - trots situationen. Men att man ska bli liggande helt utslagen i 2 dagar för en sådan sak är så trist. Livet går förbi, det rusar på och jag upplever det i dimma från min nerbäddade plats. Ska det behöva vara så här? Är detta hur mitt liv kommer att vara?
Jag som vill så mycket. Jag vill mer än jag klarar och det är ett fruktansvärt handikapp. Jag kommer att överanstränga mig, tyvärr vet jag det redan nu. Jag är av den kalibern. Min sambo och jag satt i dag vid frukosten och pratade om sista tidens berg-och-dal-bana. Hur jag kollapsat av behandligen från FK, hur jag lyftes av AF men ändå blir helt utslagen i dagar efteråt.
Anledningen till att vi kom in på detta var att jag satt där i köket, såg köksluckorna som vi planerat måla om och kände ett sug att göra något. Hur jag så lätt "glömmer" de tunga dagarna. Vi resonerade till om det var glömska, förträngning, överlevnadsinstinkt eller om jag väljer att se morgondagen. Spontant sa jag att jag väljer att se morgondagen.
Men jag tror innerst inne att det är en kombination av allt. För vem vill må så här dåligt, vem vill se sitt liv avverkas där man inte kan delta på de sätt man vill. Det är inget man väljer. Det är något man gärna glömmer och förtränger. Man vill inte ha det så. Jag måste välja att se morgondagen, jag vill välja morgondagen. Jag väljer lycka i livet trots mina motgångar, mina funktionshinder, min sjukdom.
Jag kommer att krascha, ha mörka dagar då jag inte ser morgondagen. Då jag bara vill dra täcket över huvudet och glömma detta liv. Jag kommer att ha dagar jag definitivt vill glömma. Men i slutänden måste jag välja livet i morgon.
Jag ska försöka bortse från det stora svarta monstret i hörnet - Försäkringskassan. Jag tänker släppa in ljuset och möta mörkret med de medel jag har. Jag tänker slåss, kämpa.
Som pedagog och humanist kan jag inte så något värde i det sätt Försäkringskassan nu attackerar de sjuka och svaga i sin jakt på snygga siffror i statistiken. Att de inte vågar se vilka kostnader för samhället de i sin jakt orsakar, att de är stora bovar i de långa köerna till läkare, vård mm. Att de själva är bidragrae till att de sjuka blir sjuka länge. Att de biter sig själva i svansen. Man blir inte friskare av deras behandling. Det bevisar bara hur korkade de är och hur kortsiktigt de tänker.
Detta stora svarta monster finns ständigt inom mig. Det gnager på mig och får mig att må dåligt. Men detta stora svarta monster ska inte besegra mig. Jag väljer att se morgondagen, jag väljer ljuset. Jag måste det för att leva och jag vill leva. Fullt ut. Men på ett annat sätt än när jag var "frisk". Jag måste hitta vad fullt ut är i mitt läge nu. Jag utgår från ljuset i min jakt. Jag väljer morgondagen.