Jag e pippi

 

Jag är en nyfiken själ så jag kunde inte låta bli att googla sista handläggarens namn. Det är relativt enkelt när de har speciella namn. Många verkar ha fått order om att göra sig anonyma på nätet. Säkert bra. För det finns säkert personen som skulle skada dem. Jag har nuddat vid den tanken, men den ersattes snabbt av att jag tycker väldigt synd om dessa människor. De kan inte må bra. Såg på denna handläggare tex att hon haft en karriär av helt annat slag. Troligen har hon haft ambitioner inom det yrket. Sedan har det hänt något. Kanske åldern. Kanske något hon inte kunde styra över. Men hon fick hitta en ny syssla. Och med den åldern hon har är det säkert inte det lättaste. Man skolar inte alltid om sig. Då får det bli det jobb man kan få. Och nu blev det Försäkringskassan.

 

Vad jag tycker är otroligt intressant är att personen som nu åter bedömt mig och mina funktionshinder mm är inte ens "vanlig" handläggare. Hon är sekreterare åt handläggare. På föräldraavdelningen. Inte en sjukavdelningen. Men hon vet bättre än mina läkare. För visst har hon gjort sitt jobb och bedömt mig utifrån de läkarintyg mm hon fått av mig. Hon har gett mig en rättsäker och unik bedömning utan påverkan av min historik och hennes kollegor. Framförallt har de på FK helt glömt bort varför FMR finns hos dem. FMR ska INTE döma, anse eller annat. De ska ge råd och de ska förklara ev oklarheter i läkarintyget. Tänk om det kunde vara så. Men det är det inte. Framkommer av de beslut jag fått.

 

Så nu får jag återigen ställa ett ärende i kön till Försäkringskassans omprövningsavdelning. Minst 20v väntan på nästa avslag. För avslag blir det. De ändrar ytterst sällan ett beslut. Så dessa 20v är bara en vänteperiod. Utan pengar. Fullt med räkningar. Hungriga magar. Kläder som är för små eller trasiga. 20 veckor! Minst! Borde vara straffbart!!!

 

Jag har nu lärt mig att inte ödsla energi på detta brev jag nu ska skicka till omprövningsavdelningen. Det gäller ju att spara på portot också. Men det blir ärende #3. Är detta klokt?

 

Ännu värre är att jag tvingas påbörja ärende #4. Jag anmälde mig åter till FK igår - direkt efter jag öppnat avslagetsbeslutet. Jag ÄR fortfarande sjuk. Trots deras påståeende om annat. Inte för att jag vill, utan för att jag ÄR. Inget jag valt. Inget jag vill ha.

 

Men tyvärr är det min verklighet. Livet tog en annan vändning. Men tryggheten försvann. Förtroendet för Regeringen likaså. Annika Strandhäll har en gigantisk skuta att vända. Undrar om hon börjat? Eller är det bara de hägrande siffrorna som gäller? Jag är lite orolig när jag läser debattartiklar från vår Socialminister. Siffror, siffror och så skäller hon på Alliansen och hur illa de gjorde de sjuka. Men hon glömmer att nu är det värre. De nya reglerna är mycket värre. Nu blir vi utförsäkrade mycket, mycket tidigare. Sluta göm dig och möt oss sjuka. Hör våra berättelser. Se vad som är bra. Och allt det som är dåligt. Jag hoppas ännu lite på dig. Du har det inom dig. Hoppas du har kraften att vända skutan också. Hoppas, men jag vacklar....

 

Nu går jag vidare med ärende #4. Väntar på FKs "övervägande". Väntar på deras avslag. Men jag kommer ingenstans. För jag ligger i sängen, soffan eller i min vilfåtölj. Så jag kan vänta. Kan inte göra så mycket annat. Upplysa. Skriva. Och vänta. 

 

Ärende #1 är hos Förvaltningsrätten. Väntetiden är lång även här. Men jag väntar. Ska bli skönt att äntligen få en rättvis och rättsäker bedömning. Jag väntar och fortsätter med ärende #4. Undrar vad alla mina ärenden kostar i jurister och personal? Snacka om att skjuta sig själv i foten.