Jag e pippi

Japp, det blev en energibaksmälla idag! Klippte bitvis av min gräsmatta i går och idag har jag huvudvärken som inga tabletter biter på, influensa-svag i kroppen, ont i halsen. Och jag vet att det inte bara är vanlig förkylning, jag får så här nu när jag anstränger mig. Är så less på denna sjukdom som verkligen förtar njutningen av det underbara vädret utanför mitt fönster. Jag vill så gärna komma ut lite. Men ljuset gör ont i ögonen, kroppen värker...allt för lite gräsklippning igår!

 

Det är otroligt tröttsamt att se dessa projekt jag påbörjar vid en bra dag. När jag hoppas att jag kan slutföra dem innan jag däckar. Oftast blir det ofärdigt. Och jag får sitta och längta till den dag jag återigen orkar. Ett sådant projekt är ett nytt köksbord. Jag köpte ett snyggt pelarbord i våras men då bordsskivan var alldeles för liten skulle jag bygga en egen bordsskiva. Detta påbörjades under sommaren, förra helgen kunde jag äntligen slipa den och sätta på plats. Nu ska det bara målas...någon gång. Ett projekt har alltså tagit hittills 3 månader. Detta hade jag gjort på en helg i vanliga fall.

 

För att inte tala om min trädgård som förfaller under min frånvaro. Jag älskar blomsterrabatter, men de kräver sin ogräsrensning. Jag har fortfarande inte orkat gå igenom allt, vilket innebär manshöga tistlar, kirskål som gått från grann blommnimng till frösättning... För att inte tala om kvickroten som stortrivs nu när den får härja fritt. Jag trodde i min enfald att jag skulle orka liiiite varje dag åtminstonde nu när jag hade tid. Men jag glömde orken. Den grymma orken som hämnas så snart jag får lite, då ger den tillbaka med energibaksmälla. Och så blir jag liggandes en tid igen. Detta är så frustrerande! Jag blir snart vansinnig på detta. Orken och det obefintliga minnet är en så grym bestraffning för att jag inte vårdat mig själv.

 

Så jag hoppas innerligt att jag snart blir bättre, att jag inte längre bara kan påbörja utan även slutföra en sak utan att kollapsa efteråt. Jag hoppas att jag snart kan bli en engagerad vän, en rolig partner och en bra mamma igen.

 

Just nu är det platt fall - som en blöt fläck. Kvack, kvack...